Kryptohandel med falska klimatlöften

Förra året stoppades all kryptohandel med utsläppsrätter. Internationella kryptohandlare hade sålt gamla uttjänta utsläppsrätter och dolt vilka miljöprojekt som stod för värdet i handeln.

Från början var tanken att kryptomarknaderna skulle förse kampen mot den globala uppvärmningen med stora summor. Till en början snurrade också stora belopp i denna handel, men lite har kommit utsatta lokalbefolkningar och miljön till del.

Hösten 2022 tog allt stopp när världens ledande register för utsläppsrätter stoppade tillgången till registret för affärer. Nu gör kryptomarknaden allt den kan för att få i gång handeln igen.

– Det finns likhetstecken mellan hur den här handeln har gått till och finanskrisen 2008 och även de bankkrascher vi sett den senaste tiden, säger Oskar Broberg, lektor i ekonomisk historia vid Göteborgs Universitet.

Informell kryptomarknad

Utsläppsrätter handlas på skilda marknader. Dels den politiskt och statlig kontrollerade europeiska marknaden för utsläppsrätter. Men också på en informell marknad bortom politisk kontroll.

Ett exempel på handeln med utsläppsrätter på den informella marknaden är när konsumenter betalar extra för en tjänst. Det kan till exempel röra sig om en resa eller något annat man köpt för att försöka klimatkompensera sitt köp.

Kryptobolagen har de senaste åren förvandlat värdet av utsläppsrätter till digitala mynt som sedan kunnat köpas och säljer på kryptomarknaden.

– Det finns tusentals kryptoprojekt runt om i världen. Att en del av dessa befinner sig i miljöbranschen kan man mycket väl tänka sig, säger Oskar Broberg, som också är redaktör för en aktuell antologi om kryptohandel.

Brasilianskt företag

Ett av företagen bakom handeln med kryptovalutor och utsläppsrätter är det brasilianska företaget MOSS, som marknadsför sig själva som ett grönt företag. De har köpt upp utsläppsrätter från bland annat skogsprojekt i Amazonas.

Enligt en undersökning av Thomson Reuters Foundation har MOSS vid inköpen förhandlat ned utsläppsrätternas värde och tagit upp till åtta gånger mer betalt när de sålt dem vidare. Uppgifterna bygger på interna dokument från MOSS, intervjuer med tidigare anställda vid företaget, med företagets leverantörer och ett besök i ett skogsprojekt i Brasilien.

En central aktör i den här handeln är Toucanprotokollet, som gör det möjligt för ägare av utsläppsrätter att omvandla dem till digitala mynt. Toucan säger sig använda enbart utsläppsrätter som är certifierade av trovärdiga källor som standardiseringsorgan för utsläppsrätter som VERRA och Gold standard.

För att göra om utsläppsrätterna till digitala mynt på kryptomarknaden har Toucan kopplat utsläppsrätterna till kryptohandelns stora liggare, blockkedja. Tanken med blockkedja är att alla ska kunna se vem som äger ett mynt och vad det myntet består av.

Problemet är att det har fuskats med kvalitén på utsläppsrätterna. Det har inte heller gått att se vilka miljöprojekt som legat bakom de digitala mynten.

– På det här sättet har man dödat själva tanken med blockkedja som bygger på öppenhet. Om transparensen skulle fungera skulle det underlätta för miljöprojekten att hitta finansiering, säger Oskar Broberg.

Gav viss trovärdighet

Köparnas intresse för de digitala mynten bottnade i att etablerade kryptoföretag som MOSS och andra gav mynten en viss trovärdighet. Det förstärktes av att utsläppsrätterna kom från respekterade register, men varje mynt innehöll utsläppsrätter från flera olika klimatprojekt. Detgick därför inte att se vilket klimatprojekt som låg bakom ett mynt.

– Klimatprojekten finns ofta i utvecklingsländer, långt från finansmetropolerna. Det gör det svårare att övervaka kvalitén, säger Oskar Broberg.

Han säger att intresset för att kontrollera projekt på plats inte är så stort. De som driver projekten på plats förskönar dem gärna då det ökar chanserna att få in pengar.

– Köparna som står för kapitalet vill mest kunna berätta att de klimatkompenserar, men är egentligen inte så intresserade av kvalitén på det de har köpt.

Ideell granskning

Det har förts över miljontals utsläppsrätter från VERRA:s register till Toucan. Överföringarna har granskats av Carbon Plan, en ideell forskningsorganisation med fokus på offentliga och privata koldioxidmarknaders öppenhet och trovärdighet. Sedan en tid tittar man extra på kopplingarna mellan blockkedja och utsläppsrätter.

Carbon Plan har funnit att nästan en tredjedel av de utsläppsrätter som Toucan fört över från VERRA:s register var gamla och värdelösa. De har sedan länge varit ointressanta för köpare som behöver klimatkompensera sin verksamhet.

Men när utsläppsrätterna doldes genom att de slogs samman i ett gemensamt mynt fick de liv på nytt. Enligt Carbon Plan förvärrar det här sättet att handla med fysiska utsläppsrätter redan existerande problem med kompensation av växthusgaser.

Det verkar som Toucan kan ha varit medvetna om brister i sitt upplägg. På sin hemsida skriver man att den som använder deras tjänster gör det på egen risk och att Toucan inte tar ansvar för några fel eller avsaknad av information i deras affärsmodell.

Likheter med finanskraschen 2008

Oskar Broberg ser likheter mellan upplägget av den här handeln och husmarknaden i USA som ledde fram till finanskrisen 2008. Där slogs flera lån ihop till ett finansiellt instrument, exempelvis obligationer.

Låntagarna visste alltså inte vilka lån som ingick i paketet, precis som flera utsläppsrätter nu slagits ihop i ett mynt. Vårens bankkrascher kan ha påverkats av kryptohandel.

– Osäkerhet och högt risktagande inom kryptohandeln kan ha spillt över till den ordinarie banksektorn och bidragit till den senaste tidens bankkrascher, säger Oskar Broberg.

I maj i fjol såg sig VERRA tvungna att skydda trovärdigheten för sitt register och stoppade möjligheten att plocka ut gamla utsläppsrätter ur registret. Strax därpå följde American Carbon Registry efter och förbjöd handel med deras miljörätter utan deras särskilda tillstånd.

I och med detta försvann myntens trovärdighet och kryptohandeln med utsläppsrätter rasade samman, men sedan har det rört på sig.

En väg framåt

VERRA säger efter att ha ställt frågor till branschen att det finns en väg framåt, men att det fortfarande finns allvarliga problem att lösa. En branschorganisation, The Integrity Council for volontary carbon market, släppte i mars i år ett förslag till nytt regelverk.

Organisationens förslag är kvalitetsmärkning av utsläppsrätter och ökad öppenhet kring miljöprojektens kvalité. För att få använda märkningen ska projekten hålla en viss standard för biologisk mångfald, jämställdhet, och för lokalbefolkningens mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. Tanken är att regelverket ska börja användas efter sommaren.

Det fristående forskningsorganet Carbon Plan anser dock att regelverket inte är tillräckligt. Programchefen Freya Chay skriver i ett svar till Sveriges Natur att ”förslaget till regelverk endast försiktigt höjer kraven på affärsmodellens öppenhet, stabilitet och trovärdighet, och att Carbon Plan ställer sig tveksamma till att det kommer att gå att lita på miljöprojektens kvalitetsmärkning”.