Livsmedelsverket oroas inte över PFAS-resultat

I ett stort reportage har Sveriges Naturs reporter Isabelle Strengbom låtit analysera sin egen bröstmjölk för att mäta halterna av de miljöskadliga kemikalierna PFAS.

Läs reportaget här: Med PFAS i modersmjölken

Den uppmätta halten på 25 nanogram per liter är betydligt högre än gränsvärdet på fyra nanogram per liter i dricksvatten.

Isabelle Strengbom ringde upp Irina Gyllenhammar, toxikolog på Livsmedelsverket.

 Vad betyder de här halterna i bröstmjölken för mitt barns risk för hälsopåverkan? 

– Jag kan lugna dig . Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, har gjort en riskbedömning som riktvärdena för dricksvatten baseras på. Eftersom man vet att foster och ammande barn får i sig mycket av de här ämnena har man räknat med det när man gjorde sin bedömning. Då har man tagit hänsyn till att barn ska kunna amma i 12 månader utan att drabbas av negativa hälsoeffekter. Enligt de beräkningarna kan bröstmjölk innehålla upp till 133 nanogram PFAS4 utan att barnet riskerar att drabbas av negativa hälsoeffekter.

Läs mer: PFAS i bröstmjölk – ett känsligt kapitel.

Men det bygger alltså på att nivåerna av PFAS minskar efter amningsperioden? 

– Ja, precis och det gör de generellt.  

Samtidigt är det ju många PFAS man inte ens mäter eller känner till finns, hur trygg kan man känna sig att vi vet hur mycket PFAS som finns i våra kroppar och miljön?

– För dricksvatten analyseras 21 PFAS-ämnen som ingår i gränsvärdet. För mat analyseras också fler olika PFAS-ämnen och det finns gränsvärden för fyra olika PFAS. De här testerna kompletteras ibland med analyser av den totala mängden organiskt fluor i till exempel blod och på så sätt kan vi få en bild av om det är andra PFAS som kan bidra till den totala halten vi har uppmätt. Det finns absolut mer att ta reda på om PFAS, men det positiva är att vi ser att de långkedjiga formerna av PFAS (se faktaruta) i både oss själva och livsmedel minskar, så det går åt rätt håll.

Men de kortkedjiga PFAS-föreningarna mäts inte lika ofta och hittas lite överallt, vad betyder det ur ett hälsoperspektiv?

– De är inte lika svåra för kroppen att hantera och har en kortare halveringstid, de stannar inte i oss lika länge som till exempel PFOS. Men här finns det mer att ta reda på, det behövs mer forskning om riskerna med de här ämnena.  

Om man själv vill minska sin exponering för PFAS, finns det något man ska tänka på? 

–  Det handlar mycket om exponering via dricksvatten men där sker  åtgärder nu inför att gränsvärdena blir bindande 2026 och halterna i miljön minskar. Men om man till exempel har enskild brunn och bor nära ett kontaminerat område kan det vara bra att kolla upp sitt vatten. Det kan också vara bra att ha koll på vilken slags fisk man äter och varifrån den kommer. Det finns sjöar som har hög kontaminering av PFAS och det är bra att vara medveten om det om man äter fisk därifrån. Det får man kolla med den kommun där sjön ligger. Men generellt är det svårt att som individ påverka sin PFAS-exponering. Det handlar mycket om regleringar, förbud och rening.  

Just gällande fisk är era rekommendationer att alla, även gravida, ska äta fisk två till tre gånger i veckan. Samtidigt är fisk ett av de livsmedel som ofta innehåller mycket PFAS, är det då så bra att äta fisk som gravid? 

– Ja, det är viktigt för gravida och ammande att äta fisk eftersom det innehåller viktiga näringsämnen. Men det är också känt att fisk kan innehålla olika miljögifter. Av den anledningen håller Efsa på med en risk- och nyttovärdering av fisk där de väger alla nyttiga ämnen som finns i fisk mot förekomsten av miljögifter som dioxin, kvicksilver och PFAS. Innan vi eventuellt justerar våra egna rekommendationer vill vi se vad Efsa kommer fram till. Förhoppningsvis kommer de med en färdig värdering under 2026 men det kan dröja till 2027 också.

De gränsvärden som gäller för vatten är satta utifrån var som anses hälsomässigt säkert men gränsvärdena för PFAS i mat är satta utifrån den så kallade ALARA-principen (se faktaruta). Vad betyder det i praktiken? 

– Det är ju lite speciellt men så sätts gränsvärden för miljögifter i livsmedel. EU:s medlemstater skickar in data till Efsa på hur mycket PFAS som finns i livsmedel. Sedan gör EU-kommissionen en sammanställning och sätter gränsvärden på den nivå där de fem procent livsmedel som har högst halter PFAS inom en viss kategori inte får säljas. Det gör man för att få bort de allra högsta halterna från marknaden.  

Så PFAS-halterna i livsmedel regleras inte utifrån vad som är bäst för hälsan?

– Nej, det är det här sorteringen som görs.  Det handlar om matförsörjning också, om till exempel fisk med PFAS inte alls fick säljas skulle vi inte kunna äta någon fisk eftersom fisk innehåller PFAS. Men ALARA innebär också att gränsvärdena regelbundet ses över i syfte att skärpa gränsvärdena i takt med att halterna minskar i miljön.

Varför har inte Sverige samma riktvärden som Danmark? Här ska vi ha 4 nanogram per liter för PFAS4, där satsar man på två nanogram per liter. Hur kan de kunna rena vattnet mer, men inte Sverige?   

– Både 4 och 2 nanogram per liter är mycket låga gränsvärden för dricksvatten och kommer bidra till att exponeringen minskar i befolkningen. I Sverige gjordes bedömningen att fyra nanogram är en nivå som dricksvattenverken har möjlighet att rena sitt vatten under och det handlar också om möjlighet att kunna mäta halter i kemiska analyser i dricksvatten vid dessa nivåer. Hur Danmark har resonerat har jag inte kunskap om men både Sverige och Danmark har baserat sina gränsvärden utifrån att människor inte ska hamna över Efsas TVI (Tolerabelt veckointag).