”Lösningar för klimatet kan skada biologisk mångfald”

Över en miljon arter riskerar att dö ut globalt inom de närmsta årtiondena, enligt FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald. På flera håll slås det larm om den pågående artdöden, även beskriven som det sjätte massutdöendet.

Tusentals arter finns med på rödlistan över hotade arter i Sverige. Trots det svarar var tredje svensk i en SIFO-undersökning att man inte känner till, eller inte tror, att det finns djurarter i Sverige som riskerar att dö ut inom snar framtid.

I dag görs insatser för att lindra både klimatkrisen och utrotningen av arter. Problemet är att åtgärderna inte samordnas med varandra. I en ny internationell studie, publicerad i ​​​​The Journal of Applied Ecology, pekar forskare på att utarmningen av biologisk mångfald måste tas på större allvar och koordineras med insatserna för klimatet. Annars riskerar klimatinsatserna att förvärra situationen för hotade arter.

– Lösningar där naturen används för att leverera någonting som är bra för klimatet kan låta vettiga. Men tyvärr är många sådana åtgärder direkt skadliga för biologisk mångfald och fungerande ekosystem, säger Honor C Prentice, professor emerita vid Lunds universitet och en av artikelförfattarna.

Artrika gräsmarker ersätts med planterade träd

Trädplantering är en slags insats som i vissa fall sätter käppar i hjulet för den biologiska mångfalden. Honor C Prentice förklarar att det uppstår en problematik när träd planteras i områden som tidigare präglats av andra naturtyper, som slåtterängar och ​​naturbetesmarker. Sådana hävdade gräsmarker är några av Europas absolut artrikaste ekosystem.

I Norden började människor bosätta sig precis när isen drog sig undan och därför finns väldigt få helt mänskligt opåverkade vegetationstyper. Artrika gräsmarker är beroende av hävd, och när gräsmarker växer igen eller ersätts med planterad skog förlorar många arter, växter som pollinerande insekter, sina livsmiljöer.

Dessutom är gräsmarker faktiskt en kolsänka, framhåller Honor C Prentice. Det må inte finnas särskilt mycket biomassa över marken, men i jorden finns rotsystem och ett mikrobiologiskt myller som lagrar mycket kol.

– De återstående gräsmarksfragmenten i det moderna landskapet har en flora och fauna som utvecklats under flera tusen år av hävd, och finns oftast kvar på mark som inte är lämpad för uppodling. Men i stället för att bevara gräsmarker är det väldigt lätt att plantera träd och säga att det motverkar klimatkrisen, när det i själva verket är det den biologiska mångfalden som får betala priset.

Kolsänkor blir kolkällor

Forskning visar att strax under 60 procent av alla människoorsakade växthusgasutsläpp från 1800-talet fram till 2019 har tagits upp av naturen, berättar Honor C Prentice. Vegetation, vattendrag och hav har agerat effektiva kolsänkor, fram till nu.

– Klimatmodellerna bygger på att det finns en naturlig buffrande effekt mot antropogena utsläpp, men så är inte fallet längre. Amazonas, som hittills varit en fantastisk kolsänka, börjar nu i stället släppa ut växthusgaser eftersom regnskogen skövlas. Vi kan inte längre lita på att massiva skogsområden lagrar kol – ekosystem fungerar inte som enkla mekaniska system.

I oktober pågår COP15, FN:s konferens om biologisk mångfald. Honor C Prentices förhoppning är att klimatkrisen och utrotningen av arter börjar behandlas på ett koordinerat sätt i stället för att ses som två åtskilda utmaningar.

– Man kan inte lösa det ena krisen utan att ta hänsyn till den andra. Jag hoppas att fler börjar inse att det är dags för ett integrerat synsätt.