Marie Teike gör återbruk till mode

– Den här klänningen är faktiskt gjord av två olika plagg, överdelen är en pikétröja där jag sytt fast pärlor från ett trasigt halsband och kjolen har jag hittat i en låda, säger Marie Teike via länk från sin hemmaateljé i villan utanför Stockholm.

Klänningen hon håller fram är en rosa dröm med vidd i kjolen och en snygg kontrast mellan enkel och elegant. Den är också tillverkad enligt Stadsmissionens eget modemärke Remakes grundidé, där gamla inlämnade kläder görs om till nya. Remake råkar också vara Marie Teikes skötebarn. Hon jobbade på Stadsmissionens second hand i början av 00-talet när hon började fundera över allt klädmaterial som lämnades in och som inte gick att sälja.

– Mycket av det som kom in då var väldigt fina klänningar med mycket tyg i kjolen, men kanske helt förstörda överdelar med svettfläckar under armarna. Det är så trist för ingen köper ju en svettfläckig, trasig klänning. Det var inte värt för dem att hänga ut alla plagg heller, då kunderna är så få. Så tanken föddes att vad mer kan man göra med det än att sälja det second hand? säger Marie Teike.

I dag jobbar ett team på cirka 30 personer med att tillverka nya kläder av plagg som inte funkar att säljas som de är, men som är i för bra skick för att kasseras. Oftast utgår man från denimtyg, men deras mest berömda verk hittills är nog sidenklänningen som dåvarande kulturministern Alice Bah Kuhnke bar till Nobelfesten 2018. Skapelsen som är designad av Marie Teike och Karin Sterner består enbart av gamla sidenblusar, varav flera är Bah Kuhnkes egna.

Och så jobbar man med alla kläder, utgår från det material som finns till hands och skapar utifrån det. I dag består kollektionen av 20 grundplagg som modifieras utifrån säsong och inspiration.

– Jag tycker att den här kreativa processen är så spännande just på grund av dessa snäva ramar. Utan dem skulle jag få motsvarigheten till skrivkramp. Men får jag en säck med kläder och ett uppdrag, då händer det grejer i mitt huvud, säger Marie Teike och skrattar.

Botaniserade i släktingars garderober

Hela remake-idén bygger mycket på Marie Teikes egen grundinställning till mode. Hon växte upp i lilla Bergby utanför Gävle och som modeintresserad tjej på landsbygden på 80-talet var tillgången till häftiga kläder något begränsad. Hon botaniserade i stället i släktingars garderober och sydde allt från sina egna plagg till Barbiekläder och mössor till kompisar.

– Jag gick igenom en punkfas och där var det ju väldigt tydligt hur det man har på sig blir en dialog med omgivningen och hur det kan väcka uppmärksamhet. Där förstod jag vilken effekt det man har på sig kan ha. Att man kan få olika bemötande beroende på hur man klär sig. Ett sätt att presentera sig själv, säger Marie Teike.

– Och tanken växte att om jag gör som jag tycker och använder material som redan finns och är i ett omlopp, så känns det vettigt. Jag vill att det ska finnas respekt för hantverket.

Hon tror att hennes uppväxt på landet också förde med sig en närhet till naturen och präglad av 80-talets miljörörelse med oro för ozonhål och skogsskövling kom engagemanget för hållbarhet och miljö liksom på köpet. Redan som ung hade hon en ihållande känsla av att modebranschen är problematisk. Den insikten har fått henne att tveka inför att söka sig till den traditionella modeindustrin.

– Både second hand och det sociala arbetet har funnits med i det jag gör. Att det finns fler värden i det jag gör än att enbart dra in pengar, säger hon.

Handlar inte längre nytt

Att modebranschen brottas med hållbarhetsproblem är inget nytt. Modeindustrin brukar beskrivas som en av de största miljöbovarna efter oljenäringen, på grund av sin stora påverkan i alla led från produktion till konsumtion. Det finns dessutom ett stort resursslöseri inbyggt i systemet. En stor del av alla kläder som tillverkas blir aldrig sålda och grävs i stället ner eller bränns upp.

– Jag handlar faktiskt inte nytt alls längre. För några år sedan köpte jag en klänning på en kedja och fick panik över att den var så billig. Och jag tänkte: varför finns inte möjligheten för mig som har pengar att betala producenten mer?

– Men jag vill ändå alltid ta mode i försvar, det är inte mode i sig som är problemet. Kläder är både nödvändiga och ett fantastiskt sätt att uttrycka sig på om man vill det. Därför förhåller jag mig positiv till mode men kritisk till tillvägagångssättet, säger Marie Teike.

I dag finns det en närmast outsinlig tillgång på billiga kläder i världen. Och en del av problemet är enligt henne den låga värderingen av arbetet bakom ett plagg.

– För när man tänker på processen bara att ta fram ett material: Först ska fibern odlas, sedan kommer processen då den ska bli tråd som ska vävas, färgas och transporteras – och detta innan det ens blivit en tanke på ett plagg! Och sen ska plagget tillverkas och transporteras i olika steg… För bara 150 år sedan eller så var textil som guld – och med all rätt.

– Genom det jag gör hoppas jag kunna visa på ett alternativ, och att man måste tänka om kring hur man värderar sömnad och kläder, säger hon.

Att bättre ta tillvara det som en gång redan har tillverkats har därför blivit en mycket medveten handling för Marie Teike. För henne personligen, som modeintresserad, har det också blivit ett sätt att kunna konsumera mode utan att bidra till överkonsumtion.

– Tanken på att skala ner och bara leva med det jag redan har, är för mig som att äta samma mat varje dag, och jag fixar inte det riktigt. Så jag visste att jag måste hitta sätt att konsumera mode ändå. Jag tycker för mycket om kläder för det!

Hållbarhet i det småskaliga

Modeindustrin står inför ett stort omställningsarbete för att hitta nya hållbara affärsmodeller och nya sätt att tillverka och sälja. Ur det perspektivet, hur vill Marie Teike jobba vidare med och utveckla Remake? Hur ser hon på Remake som framtida modeaktör?

– Vi har tänkt jättemycket på det, om vi kan expandera och öppna fler butiker. Men jag tror inte att expansion nödvändigtvis är vår väg. Att öka och växa kanske inte alls är det vi ska göra. I stället visar vi på hållbarhet i det småskaliga.

Sedan tillägger hon:

– Det finns ju flera som vi och vi kanske kan bli stora tillsammans? Kanske är det inte just Remake som ska bli störst utan att vi är flera som gör samma sak, men att var och en hittar sitt sätt att göra det på och sedan inspirerar stora företag att göra som vi?