De som äger fjällnära skog kan kräva betalt av staten om de inte får avverka den. Det är innebörden i domen som gav fem markägare 18 miljoner kronor i ersättning för sin skog. FOTO: Kjell-åke Fredriksson
Markägare får ersättning för fjällnära skog
18,6 miljoner kronor. Eller en femtedel av Skogsstyrelsens nuvarande budget för områdesskydd för hela 2019. Så mycket ska staten betala i ersättning till fem markägare som fått avslag för att avverka sin fjällnära skog. Domen kan komma att bli vägledande och har fått stor uppmärksamhet.
I så kallade fjällnära skogar måste markägare begära särskilt tillstånd för att avverka. Fem markägare som inte har fått avverkningstillstånd eftersom skogen hade för höga naturvärden stämde staten 2018 och krävde ersättning för att de ansåg att deras skogsbruk hindrades.
Oklart rättsläge
Men rättsläget har varit oklart. Därför har målet som avgjordes vid mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt på torsdagen fått stor uppmärksamhet. Enligt lag kan staten bara bli ersättningsskyldig om ”pågående markanvändning” försvåras avsevärt. Den stora knäckfrågan här har varit vad som kan räknas som pågående markanvändning, eftersom områdena inte har brukats under lång tid, och i vissa fall kanske aldrig. Markägarna har fört fram att deras fastigheter inte kan användas till annat än skogsbruk, och att denna markanvändning därför måste bedömas som ”pågående”. mark- och miljödomstolen gick på markägarnas linje och därmed blir staten skyldig att ersätta dem med 125 procent av marknadsvärdet, det vill säga på samma sätt som när naturreservat bildas. Sammanlagt blir det 18,6 miljoner kronor i de här fem fallen. Det motsvarar i dagsläget nästan en femtedel av Skogsstyrelsens budget för områdesskydd under 2019.
Ersättning för all miljöhänsyn?
Domen var väntad när det gäller resonemanget om pågående markanvändning men det blir intressant att se om den håller i högre instanser, menar Jan Darpö som är professor i miljörätt vid Uppsala universitet. Enligt honom är en svag punkt att domstolen skriver att det saknar betydelse att skyddsvärda arter finns i områdena.
− I förlängningen skulle tingsrättens resonemang innebära att markägare ska få 125 procents ersättning för all hänsyn till skyddade arter, även EU-rättsliga sådana, och det tror jag att EU-kommissionen skulle reagera på.
Europakonventionen om skydd av arter är betydligt svagare än svensk lag när det gäller markägares rätt till ersättning för rådighetsinskränkningar, enligt Jan Darpö. Konventionen utgår från att äganderätten förpliktigar, vilket innebär att samhället kan ställa krav på naturvårdshänsyn utan att betala ersättning. EU-rätten kräver också att Sverige som medlemsland ska skydda fåglar och utpekade arter.
− Då är det inte självklart att man kan betala 125 procents ersättning för naturvårdshänsyn, eftersom en sådan överkompensation kan betraktas som olagligt statsstöd, säger Jan Darpö.
Troligt att domen överklagas
Agneta Ögren som är ansvarig lagman vid Umeå tingsrätt säger sig vara ganska säker på att domen kommer att överklagas. Skogsstyrelsen har dock ännu inte hunnit ta något beslut om detta, enligt Göte Eriksson, specialist på områdesskydd vid Skogsstyrelsen. Under de närmaste veckorna ska de gå igenom domen noga och analysera en rad frågor. Till dem hör bland annat om det är rimligt att räkna skogsbruk i en obrukad skog som pågående markanvändning. En annan fråga är om det finns risk att staten får betala dubbelt för marken ifall Skogsstyrelsen först betalar 125 procents intrångsersättning och Naturvårdsverket sedan vill göra naturreservat av samma mark.
Kan den här domen i förlängningen innebära att alla de 3000 markägare som äger fjällnära skog kan avverkningsanmäla den och få ersättning?
− Ja, rent hypotetiskt. Men det gäller bara dem som har mark med höga naturvärden, för det är bara de markägarna vi nekar avverkningstillstånd, säger Göte Eriksson.
