Miljardlöfte till urfolks landrättigheter

Ett av de få genombrotten vid toppmötet COP 26 i Glasgow har fått oväntat lite uppmärksamhet. Det handlar om satsningen på urfolks möjligheter att bromsa avskogningen.

Trots ökande medvetenhet om urfolkens roll i att påverka klimatförändringarna har de hittills fått spela en marginell roll i FN:s klimatförhandlingar. Nu ser det ut att förändras, åtminstone på pappret, enligt analysen i amerikanska utrikesmagasinet Foreign Policy.

Fem länder och 17 privata givare har tillsammans utlovat 1.7 miljarder dollar, motsvarande knappt 20 miljarder kronor, för att stötta urfolkens landrättigheter. Den största summan någonsin i de här sammanhangen.

Avskogning, särskilt i kolsänkor i tropiska regioner, är en viktig orsak till den globala uppvärmningen. Om avskogning räknades som ett land vore det den tredje största utsläpparen av växthusgaser, enligt forskningsinstitutet World Resources Institute.

Effektivt skydd

Enligt en studie i tidskriften Nature från i somras utsöndrar nu Amazonas mer koldioxid än området tar upp. Allt mer forskning visar samtidigt hur effektiva de urfolk som bebor stora delar av världens skogar kan vara på att skydda dem.

Ett exempel är den forskningssammanställning som FN:s livsmedel- och jordbruksorganisation (FAO), gjorde nyligen. Den visar att mellan 2003 och 2016 släppte urfolkens områden i Amazonas ut 0,3 procent av koldioxiden som lagrades i skogarna, medan reservat och nationalparker i området släppte ut det dubbla. För oskyddade områden var motsvarande summa 3.6 procent.

Orsaken till denna skillnad varierar i olika studier. En gemensam faktor är dock stärkta samhällen med juridisk rätt till sina historiska områden. Idag ägs endast en liten del av de områden urfolken bor på av dem själva, 10 procent 2015.

I stor utsträckning har urfolk tidigare utestängts från klimatförhandlingarna. Trots att de erkänts som en formell del av FN:s klimatkonferenser sedan 2001 har de inte kunnat delta i förhandlingarna utan fått påverka utifrån. Hittills har de bara fått 1 procent av det internationella klimatbiståndet.

Läs mer: Dålig representation för civilsamhället på COP26

Men kanske kommer det att ändras nu. 141 länder skrev under COP26 på deklarationen om att stoppa och vända avskogningen till 2030, Declaration on forests and land use. Total finansiering från både stater och privata aktörer var 19 miljarder dollar, och av det öronmärktes nästan 10 procent, 1,7 miljarder US dollar för urbefolkningar.

Inte bindande

Foreign Policy citerar Peter Veit, chef för Land and Resource Rights Initiative på World Resources Institute, som är en av de experter som välkomnar beskedet med viss försiktighet.

Det är mer pengar än man räknat med men detaljerna om hur och på vad pengarna ska spenderas på är ännu inte klara. Löftena är inte bindande och har tillkommit efter att ett liknande försök misslyckades 2014.

Deklarationen har också skrivits under av länder som Brasilien, vars vilja på området varit milt sagt ifrågasatt.

Det kommer enligt experterna bli viktigt att snabbt hitta en effektiv strategi för hur pengarna ska användas, skriver FP. Möjligheterna är stora, det handlar om allt från juridisk rätt till land och tekniktillgång för kommunikation och för att motverka intrång i områdena, till att kunna delta på marknaden för utsläppsrättigheter.

Pengarna skulle också kunna betala för ekosystemtjänster, som bevarande av biodiversitet.

Men många av förslagen anses kontroversiella i sin syn på vem som ska bära bördan av utsläpp som pågår i andra delar av världen.

Det är heller inte klart om pengarna ska gå direkt till urfolkens samhällen och organisationer eller som tidigare genom regeringar och stora ideella organisationer, vilket kritiserats. Frågan är också om mottagarna kommer få hålla i taktpinnen när det gäller hur pengarna spenderas, och om man då kanske hittat ett kostnadseffektivt sätt att komma åt en viktig källa till utsläpp av växthusgaser