Möjlig svensk reaktor plågad av åratal av förseningar

EPR är den enda kärnreaktor som tillverkas i Västeuropa, av det statliga franska energibolaget Electricité de France (EdF). Hittills har bolaget sålt sex stycken, varav en till Finland.

När Sveriges Natur granskar de sex EPR som sålts visar det sig att de i genomsnitt varit försenade med närmare tio år. De som startat har sedan ofta stått still under längre perioder.

En säkrare reaktor

Ursprungligen var tanken efter Tjernobylkatastrofen 1986 att ta fram en västeuropeisk, säkrare, effektivare och billigare reaktor. Tysk och fransk kärnkraftstillverkning slog sig samman och tog fram EPR, världens största reaktor med en effekt på1 600-1 660 megawatt el.

Säkrare blev den. I jämförelse med de svenska reaktorerna Ringhals 3 och 4, som också är tryckvattenreaktorer har den ytterligare säkerhetsfunktioner.

– Den har härdfångare så att om härden smälter genom reaktortanken sprids smältan ut på en platta som kyls underifrån. Därmed kan den radioaktiva härden inte ta sig vidare. Härdfångare finns inte på svenska reaktorer, säger Carl Berglöf, regeringens kärnkraftssamordnare och tidigare kärnkraftsexpert på Energiföretagen Sverige.

Läs också: Ny klimatpolitik med kärnkraft i fokus

Mer flexibel i drift

EPR har också dubbel inneslutning som ger ett extra skydd mot väpnade attacker eller terrorism, och även mot olyckor som flygplanskrascher. Den är också mer flexibel i drift.

Enligt Carl Berglöf kan man kan sänka och höja effekten snabbare än i de flesta befintliga reaktorer. Den är även mer effektiv än andra eftersom den använder mindre uran per kilowattimme.

Tanken var även att den skulle ge 10 procent billigare el jämfört med andra moderna reaktorer. Men det förutsätter att man kan hålla såväl budget som tidsplan för tillverkning liksom att reaktorerna fungerar som tänkt.

I full drift 92 procent av året

Alla reaktorer måste stoppas ibland, för bränslebyte, underhåll, tester och reparationer. Lastfaktorn eller den del av året som reaktorn går på full effekt kan därför aldrig bli 100 procent. Genomsnittssiffran för världens reaktorer 2023 var knappt 82 procent, enligt Internationella atomenergiorganet IAEA.

Målet var att EPR-reaktorerna skulle ha en lastfaktor på 92 procent, vilket betyder att reaktorn är i full drift 92 procent av året och stopptiden är högst 8 procent, det vill säga 29 dagar per år.

Läs också: Upp till bevis för tre gånger mer kärnkraft

När Olkiluoto 3 i Finland fungerar med full kapacitet kan den årligen producera cirka 13 terawattimmar (TWh) el, skrev till exempel det finska näringsdepartementet 2021. Det motsvarar 92,8 procent i lastfaktor, men verkligheten är en annan.

Flera års förseningar

Data från de tre EPR som är i drift visar på i genomsnitt max 61 procent lastfaktor. Data för de tre andra reaktorerna som också beställts saknas eftersom de är flera år försenade.

Den första ordern var finska Olkiluoto 3. Den började byggas 2004 och skulle varit i kommersiell drift i maj 2009, men det skulle dröja 13 år till innan den anslöts till nätet första gången. Den togs i kommersiell drift i maj 2023.

Vad Olkiluoto 3 kostade är okänt. Den levererades till fast pris (då motsvarande 27 miljarder kronor), vilket betyder att leverantören fick ta alla kostnader för förseningen.

År 2022 producerade den knappt 2 TWh och 2023 drygt 10. I år har den hittills stått stilla över två månader, vilket innebär att den i år max kan uppnå 10,7 TWh om den går för fullt resten av året. Sedan nätanslutningen har den alltså haft en lastfaktor på cirka 58 procent.

Ingen data från fransk reaktor

Nästa EPR var Flamanville 3 i Frankrike. Den började byggas 2007 och skulle varit i full drift 2012. Den är ännu inte i drift, så det finns inga driftdata. Om den börjar köras hösten 2024 kommer den då vara drygt tolv år försenad.

Därefter beställdes två reaktorer till Kina, Taishan 1-2, med franskt delägande. Även de försenades, med cirka fem år. Enligt Internationella atomenergiorganet IAEA har de haft en lastfaktor på 48,6 respektive 77,7 procent till och med 2023.

Sedan beställdes två reaktorer till England, Hinkley Point 1-2. Chefen för franska EdF lovade att de skulle vara klara i tid för att ge britterna el till sina julkalkoner 2017, men så blev det inte.

Som det ser ut nu kommer Hinkley Point 1-2 vara i drift först kring år 2030, enligt EdF.  Det betyder liksom Flamanville 3 i bästa fall tolv års försening. Kostnaderna i båda fallen beräknas till motsvarande cirka 300 miljarder kronor per reaktor, enligt brittiska BBC och den franska riksrevisionen (inräknat inflation).

Läs också: Tyskland stänger sista kärnkraftsreaktorn

I genomsnitt tio års förseningar

I genomsnitt har de sex reaktorer som hittills levererats varit 9,7 år försenade. När de väl har startat har de producerat el 61 procent av den tid för vilken det finns tillgängliga data.

De tre aktiva reaktorernas svaga driftsresultat kan bortförklaras som tillfälligheter men att alla sex reaktorerna är, och har varit, försenade med i genomsnitt nästan tio år är mer besvärande. Om man lägger ihop låg lastfaktor med förseningarna står det klart att Olkiluoto 3 bara har levererat lite mer än tio procent av den el som utlovats sedan starten.

Problem även i USA och Sydkorea

Förseningar och skakiga driftresultat kännetecknar även västvärldens två andra leverantörer av kärnreaktorer. Det handlar om amerikanska Westinghouse och koreanska KNHP.

Av Westinghouses fyra påbörjade reaktorer i USA försenades två med fem-sex år medan de andra två, Summer 2-3 i South Carolina, aldrig färdigställdes trots 9 miljarder dollar i investeringar. De kommer aldrig att tas i drift.

Statliga sydkoreanska KNHP har levererat på hemmaplan samt till Förenade arabemiraten och då med förseningar på fyra-fem år.

Osannolikt med reaktor från Kina och Ryssland

Det tillverkas även reaktorer i Ryssland och Kina, men att Sverige skulle köpa därifrån är knappast troligt. Då är köp från Frankrike, USA eller Sydkorea mer sannolikt.

Läs också: Regeringen bäddar för kärnkraft

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) besökte också Frankrike och träffade EdF:s vd bara en månad efter att hon tillträtt.  Ett år senare skrev de svenska och franska regeringarna under ett samarbetsavtal om kärnkraft. I augusti i år skrev Sverige även under ett liknande avtal med USA.

– Sverige som land tänker ingenting om vilken reaktor som är bäst, säger Carl Berglöf.

Så är det inte i en del andra länder, tillägger han.

– Här i Sverige är det upp till aktörerna, och de vill hålla alla dörrar öppna.

Vattenfall utvärderar tillverkare

Det säger också Vattenfall, som utöver de tre ovanstående franska, amerikanska och sydkoreanska tillverkarna även utvärderar två tillverkare av små modulära reaktorer: brittiska Rolls-Royce SMR och amerikanska GE Hitachi Nuclear Energy. Som Sveriges Natur tidigare rapporterat finns ännu inga SMR i drift någonstans i världen.

Vad som ligger bakom problemen med EPR är inte helt klart. När det gäller Olkiluoto 3 uppstod problem nästan genast. Betong fick bilas upp, svetsfogar var för dåliga, styrsystemen fungerade inte och det var vibrationer i turbinen.

Började bygga reaktor för tidigt

Enligt Carl Berglöf berodde problemen bland annat på att man började bygga innan man ritat färdigt. Och innan kravspecifikationen var klar.

– Det var också i ett land där man inte byggt kärnkraft på många år. Leverantörskedjan var inte redo för de kvalitetskrav som ställdes. Man fick göra om olika moment vilket orsakade förseningar.

Och även om man i grunden har samma mål för säkerheten så är det lite olika beroende på land.

– Som leverantör måste man rita om sin reaktordesign för varje land. Organisationen blev till sist duktig på att bygga EPR i just Finland, men inte nödvändigtvis i andra länder. Det blev ingen lärkurva. Varje projekt är unikt.

Läs också: Belgien avvecklar kärnkraften

Stod still i ett år

I en av de kinesiska reaktorerna ledde vibrationer inne i reaktorn till sprickor i ett antal bränslestavar. Efter en tid av förnekelse stoppades driften. Den stod sedan stilla i mer än ett år.

Kanske beror problemen med EPR på en kombination av tysk och fransk teknik som resulterat i en alltför komplex konstruktion. Att sälja en reaktor till fast pris, som i Finland, kan även ha lett till en kontraproduktiv kostnadsjakt. Det handlar också mycket om politisk prestige på högsta nivå och statliga ägare och intressen.

Småskaliga reaktorer mer intressanta

Carl Berglöf anser att principen ”Keep it safe and simple” är viktig för att möjliggöra en kostnadseffektiv utbyggnad av ny kärnkraft. Det är en princip som har visat sig vara svårare att leva upp till ju större reaktorns effekt är.

– Det är en anledning till att de småskaliga reaktorerna har erhållit allt större intresse, säger Carl Berglöf.

Förseningar och verklig lastfaktor