När bävern kom hem

För 153 år sedan sköts den sista svenska bävern vid Sjoutnäset, i Frostviken, i Jämtland. Femtio år senare sattes två bävrar ut i samma område. Initiativet kom från Jämtlands länsantikvarie, med stöd av Naturskyddsföreningen.

Det var starten på ett av Sveriges hittills mest framgångsrika naturvårdsprojekt. Den första utplanteringen följdes av fler och bäverstammen är sedan länge stabil.

Fram till mitten av 1850-talet sköts det många bävrar i landet. Både pälsen och bävergället betalade sig mycket bra, men även svansen och tänderna var värdefulla.

Jakten ledde till att beståndet decimerades kraftigt och bävern fridlystes 1873, men det var för sent. Så småningom började naturintresserade krafter arbeta för att återintroducera den och en insamling startade.

År 1921, alltså 50 år efter utrotningen, räckte pengarna för att köpa in två bävrar från ett område i södra Norge där de länge varit fredade. De två bävrarna fick tillbringa vintern på Skansen i Stockholm.

I juli 1922 placerades de i en järnskodd trälåda och fick resa drygt tre dagar med tåg, båt och hästskjuts norrut. Sista biten bars bäverlådan av sex ortsbor genom fjällterrängen fram till Leipikvattnet i nordvästligaste Jämtland.

Där i den fortfarande vårflödande Bjurälvens utlopp släpptes de två bävrarna ut under högtidliga former i den ljusa sommarnatten. Initiativtagaren, länsantikvarien Eric Festin i Jämtland, berättar hela historien i en text i Sveriges Natur – Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift 1923, han avslutar texten om den strapatsrika färden med:

”Vildmarken tar dock mer och mer ut sin rätt, de bli svårare att iakttaga, och kl. 5 på morgonen bjuda vi dem vårt djupt menade farväl. Den 6 juli 1922 fanns det åter vild, fri bäver i vårt land.”

Bäverstammen åter stabil

Skälet till att man valde Bjurälven var att det var en känd bäverälv i väglöst land, med gles befolkning. Där kunde de fridlysta bävrarna få lugn inför etableringen.

Fortfarande gör Bjurälven skäl för namnet, bjur är nämligen ett gammelsvenskt ord för bäver. Med kanot kan man paddla över sjön Leipikvattnet till Bjurälvens utlopp och möta ättlingar till de första utplanterade bävrarna.

Under en paddeltur uppströms vid Bjurälvens utlopp, en tidig julikväll för ett par år sedan, kunde Sveriges Naturs reporter också se spår av bävrar överallt, såsom fällda träd, gångar upp utefter stränderna och hyddor. I älven syntes tre bävrar.

Läs även: Bäversafari – på jakt efter plask

I dag finns det en stabil bäverstam, även om ingen vet exakt hur stor den är. Den senaste uppskattningen, gjord av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) på 1990-talet, landade på cirka 100 000 djur.

Jakt på bäver är åter tillåten. Varje år skjuts det 8000–9000 bävrar i hela landet. Så även i Bjurälvsområdet, som är naturreservat. En fin gest skulle kunna vara att freda bävrarna just här.