Natursnokarna på kräldjursspaning

Biparadiset utanför Växjö är en del av Bokhultets naturreservat. Promenaden dit ger en slingrande föraning om vad som komma skall. För namnet till trots är det inte pollinatörer som står i fokus för dagens utflykt.

I dikesrenen längs vägen upptäcks en solande huggorm, dagens näst viktigaste aktör. På håll hörs de riktiga huvudpersonerna, en grupp peppade barn och deras medföljande vuxna.

Grod- och kräldjursspaning

På schemat står grod- och kräldjursspaning med Natursnokarna Värnamo och Smålands herpetologiska förening. Björn Lingerhed

från den sistnämnda föreningen konstaterar att barn tycks ha en särskild blick för de små tingen i naturen.

Nog är det sant. När ungarna, utrustade med håv och lupp, vandrar in mot dammen spänner alla sina ögon och öron efter prasslande tuvor och krusande gölar.

– Jag har hittat en skräddare och nu ska jag hitta en myra, säger Torsten Jernsand Turesson, sju år.

Jämnåriga Rigmor Storm vill allra helst få syn på en kopparödla. Natursnokarna i Värnamo har funnits sedan 2015. Vanligtvis anordnas aktiviteter och utflykter för tre- till sexåringar.

Nytt för i år är att man också har en grupp lite äldre barn, sju till tio år, som nu också är med till Biparadiset. Även småsyskon får hänga med. En tanke med den äldre gruppen är att skapa en länk mellan åldersgrupper i föreningskretsloppet.

– Förhoppningen är att barnen sedan blir fältbiologer och därefter som vuxna fortsätter i Naturskyddsföreningen, säger
snokledare Bosse Bergenholtz.

Barnen har stort inflytande

Rigmors mamma Ane Storm berättar att familjen gillar det här konceptet, där aktiviteterna blir lite mer utmanande.

– Ju mer man är ute, desto mer får man en relation till naturen. Det är jätteviktigt att barnen fattar grejen.

Barnen har stort inflytande över vilka saker som gruppen ska hitta på. Den här gången hade en av dem önskat att få klappa en orm, men utöver skräddare, virvelbaggar och några grodägg verkar djuren gömma sig för oss.

Tur då att herpetologerna redan har förberett terrarier med infångade individer. Den tidigare yran är som bortblåst. I stället råder andäktigt fokus när Rigmor, Torsten och de andra trängs vid bordet.

Klappa en huggorm

Vi får där bekanta oss med vattensalamander, snok, grodor, paddor och en kopparödla. Den som vill och vågar får hålla.

Vi lär oss att paddor kryper, grodor hoppar. Det senare blir vi varse när en av de sistnämnda tar ett plötsligt okynneshopp mot friheten, till ljudet av överrumplade skrattsalvor. Höjdpunkten sker när vi får klappa en stor huggormshane.

Inget man själv gör hemma, men med handskar och god expertis är det ingen fara. Ormen tar barnhänderna med ro och är lugn som en filbunke.

– Känner den min lukt? undrar någon.

Efter den pirriga upplevelsen släpps djuren ut i naturen igen. ”Häftigt” och ”lite läskigt”, låter några av barnens omdömen. Natursnokarna skuttar vidare i ängslandskapet mot en välförtjänt, avslutande grillstund.

Redan på fredag ska gruppen ut igen. Då blir det älgspaning, allt efter barnens egna önskemål.