Mätningar vid sopbranden i Kagghamra visade på mycket höga halter av de hälsofarliga ämnena bensen, toluen, xylen och styren. Vem som är ansvarig för brandens miljöpåverkan är ännu oklart. Foto: Jerker Ivarsson/TT
Obetald nota för avfallsbranden i Kagghamra
Dioxinutsläppen från brandröken i Kagghamra mättes aldrig. Vem som får betala för brandens miljöpåverkan återstår att reda ut. Nya lagförslag är på remiss.
Det krävdes tonvis med sand för att till slut kväva avfallsbranden i Kagghamra och kvar på platsen är en stor, platt sandhög som står i skarp kontrast mot Kagghamrafjärden.
Under 2000-talet har avfallsbranschen förändrats och den i särklass största omställningen är skiftet från deponering till återvinning. Avfallsupplaget i Kagghamra var inget undantag från den utvecklingen. 2007 anmälde det numera konkursade återvinningsföretaget att de ville mellanlagra max 10 000 ton rivningsvirke och byggavfall. På platsen skulle byggsoporna sorteras, återvinnas och säljas vidare. Helt i linje med tankar om cirkulär ekonomi och avfallshantering där sopor inte längre slutförvaras utan återvinns.
Bränder i lagrat avfall har ökat
Omställningen från deponi till återvinning har främst drivits på av en skärpt miljölagstiftning, till exempel skatt på deponering år 2000 och förbud mot deponering av brännbart avfall två år senare. Enligt en rapport från Statens Geotekniska institut, SGI, från 2014 har utvecklingen inneburit att ”mängden avfall som deponeras har minskat mycket kraftigt och därmed har även bränderna i deponerat avfall minskat. I stället har bränder i olika typer av lagrat avfall ökat.
En av rapportens slutsatser är också att det behövs förbättrad statistik för att kunna göra bättre skattningar av antalet bränder på deponier och andra avfallsanläggningar samt kostnaderna för dessa. När avfallsbranden pågått i nästan en månad beslöt Botkyrka kommun att mäta luften för att se om brandröken förde med sig hälsofarliga ämnen. De första mätresultaten visade bland annat på mycket höga halter av så kallade aromatiska kolväten som bensen, toluen, xylen och styren.
Dioxinutsläpp mättes aldrig
Kommunledningen fattade ett snabbt beslut och erbjöd luftrenare till alla boende inom tre kilometer från branden. Eftersom sådana här typer av bränder alltid ger upphov till dioxinutsläpp enligt Naturvårdsverket, så skulle även det mätas. Men så blev det inte.
– Vi hann inte ta prover på dioxiner eftersom vi hade svårt att hitta ett analysföretag som kunde utföra det skyndsamt. När analysföretaget väl var på väg ut så hade räddningstjänst hunnit täcka över avfallsbranden med sand, säger Carina Bolin, samhällsbyggnadsdirektör, Botkyrka kommun.
Även om branden är släckt kvarstår brandrisk och från den stora sandhögen sipprar främmande gaser ut. Vem som ska stå för notan för brandens miljöpåverkan behöver med största sannolikhet redas ut i en juridisk process.
Botkyrka kommun anser att det i första hand är utövaren och i andra hand markägaren som bär ansvaret och hänvisar till miljöbalken kapitel 10. Markägaren anser att han utsatts för ett skurkstreck av återvinningsföretaget, som gick i konkurs hösten 2020. Konkursen var en direkt följd av att företagets vd häktades misstänkt för grova miljöbrott som ska ha skett under lång tid och på flera platser i Sverige. Vd:n nekar till brott.
Lagförslag på remiss
För att komma till rätta med brottsligheten inom avfalls- och återvinningsbranschen har regeringen, i samband med den uppmärksammade branden och efter påtryckningar från kommunerna i Västerås och Eskilstuna som haft liknande problem, skickat nya lagförslag på remiss.
”Det är viktigt att vi har en säker och effektiv hantering av avfall i Sverige. Genom att skärpa reglerna säkrar vi en bättre tillsyn samtidigt som vi gör avfallsbranschen mindre attraktiv för oseriösa eller kriminella aktörer”, skrev dåvarande miljö- och klimatminister Isabella Lövin i ett pressmeddelande, dagen efter beslutet om det särskilda etappmålet för dioxin.
Regeringen vill bland annat att kommunerna ska kunna säkra pengar i pant för uppstädning, ställa hårdare krav på hur snabbt företagen ska återvinna och förbjuda att soporna flyttas till en annan kommun när tiden är slut. I lagförslagen föreslår regeringen även att den aktör som lämnar ifrån sig avfall också måste säkerställa att mottagaren är seriös.
