Olycksplatsen i Fukushima farlig många år till

Den 11 mars 2011 förstördes tre reaktorer i Fukushima av en jordbävning med efterföljande tsunami, vilket ledde till flera härdsmältor samma dag och stora vätgasexplosioner de följande dagarna. Tokyo Electric Power Company har fortfarande ingen aning om i vilket skick, och exakt var, den trasiga härden befinner sig, skrev dagstidningen Asahi Shimbun den 11 januari.

Sex simmande robotar ska försöka lokalisera spillrorna av härden vid reaktor 1, där den värsta av härdsmältorna ägde rum.

Läs också: Efter härdsmältan i Fukushima

Det mesta arbetet kvarstår

Cirka 5000 personer arbetar vid de ödelagda reaktorerna. De har byggt tak över de söndersprängda reaktorerna. Taket skyddar mot väder och vind, men knappast mot jordbävningar. Allt svårt arbete återstår: Enorma mängder radioaktivitet är utspridd i de havererade reaktorerna, och jobbet med att samla in och förpacka de farliga spillrorna har knappt kommit i gång – 11 år efter olyckan.

Den extrema radioaktiviteten gör det omöjligt för människor att närma sig de delar av inneslutningen där härden är utspridd. Till och med robotar rapporterades 2016 ha ”dött”, då deras elsystem slagits ut av strålningen.

Enligt analysgruppen som arbetar för den svenska kärnkraftindustrin har strålnivåer på 500 sievert per timme mätts upp. De skriver också att ”redan vid exponering av fem till tio sievert dör man av strålskador”.

Bränsleresterna kvar till minst 2031

Det heta bränslet antas ha smält igenom härdtanken och hamnat på inneslutningens botten, där den smält en del av betongen och kanske smält igenom bottenplåten, men inte igenom all betong. Alla spillror har dock inte fallit till bottnen utan ligger på högre höjd och ger väldigt höga strålnivåer även där.

Man ska börja plocka upp bränsleresterna i reaktor 2 år 2024 och i reaktor 1 år 2027. Planen är att det arbetet ska vara slutfört 2031 enligt tidskriften Science.

Om schemat håller kan man sedan ta itu med mycket stora mängder bråte med varierande grad av radioaktivitet. I bästa fall har man röjt färdigt 40 år efter olyckan.

38 000 fortfarande evakuerade

Utanför reaktorerna är marken förorenad. 150 000 människor evakuerades. I mars 2022 har 38 000 fortfarande inte kunnat återvända.

Enorma mängder stora säckar med miljoner kubikmeter med bland annat radioaktiva löv och jord från byar många kilometer från kärnkraftverket har ansamlats utmed vägar och på ödetomter.

Säckarna läcker ibland, och ingen annan del av Japan vill ta emot dem. En del radioaktivitet minskar med åren, men det största problemet är cesium 137 som har en halveringstid på 30 år, så det tar lång tid innan det blir ofarligt.

Men en del radioaktivitet har sanerats bort, en del har avklingat och en del har regnat bort och hamnat i havet. Nivåerna sjunker, och fler områden blir friklassade. I januari 2022 fick en del av invånarna i delar av byn Futaba närmast olycksplatsen för första gången stanna över en natt i sina hus.

Det är dock inte många som återvänder till sina förfallna hus. Grannarna är borta, många dog i tsunamin. En del är fortfarande rädda för radioaktiviteten. De flesta evakuerade kommer inte att återvända.

En miljon ton radioaktivt vatten

Grundvatten läcker in i reaktorerna. För att förhindra detta har man försökt frysa marken och skapa en isvall. Det har inte gått bra. Isvallen har läckt.

Det inläckta vattnet blir radioaktivt och samlas in i stora ljusblå plåttankar. I dag finns det flera tusen tankar fyllda med radioaktivt vatten. Där finns mer än en miljon ton vatten (motsvarar en kub med 107 meters sida, eller två Globen). Det finns enligt regeringen ”inte mer plats”. Den mesta radioaktiviteten har tagits bort i stora reningsverk, och samlats i 3000 kärl som kommer att behöva bytas om några år. Men den radioaktiva väteisotopen tritium finns fortfarande kvar i det renade vattnet.

Regeringen har beslutat att släppa ut vattnet till havet, trots protester från Sydkorea, Taiwan, Kina och de egna fiskarorganisationerna. Det sägs att vattnet ska börja släppas ut i och pågå i många år.