Omstridd gruva utmanar grön omställning

Det fina pulvret är svart som det kol det nästan helt består av. Sex värmebeständiga lådor fyllda med ren grafit står redo bredvid transportbandet till ugnen ovanför. Grafiten är bruten på berget Nunasvaara strax utanför Vittangi.

Ugnen och pilotanläggningen för tillverkning av material till batterianoder finns ett 30-tal mil söder om Vittangi, i en stor industrilokal i Luleås utkant.

– Här gör vi provmaterial för våra kunder. Vi säkerställer att processen fungerar och sparar tid för att komma in i kvalificeringen mot bilindustrin, säger Stefan Sandberg som leder arbetet på pilotanläggningen för det australiska gruvföretaget Talga.

Fast själv tycker han att beteckningen gruvföretag leder tanken lite fel.

– Jag brukar säga att vi är ett techföretag med lyxen att ha en gruva. Världens kanske bästa grafitfyndighet är en jättebonus som ger otroligt bra förutsättningar, tillsammans med närhet för transporter och tillgång till förnybar energi från bland annat vattenkraft.

Vittangimalmen håller ett snitt på 25 procent grafit, jämfört med 5–10 procent på många andra håll. Enligt Stefan Sandberg finns det bara ett par andra gruvor som – kanske – kan matcha renheten.

Anrikningsverket i den planerade gruvan i Vittangi ska rena malmen från 25 till 90 procent. Malmen ska också torkas på plats.

– I snitt ska det inte behövas mer än två lastbilar per dag från Vittangi till anläggningen här i Luleå.

Läs mer: Domstol ger tillstånd för gruva i Vittangi.

Material till över en miljon bilar

Lastbilarna transporterar 70 ton grafitkoncentrat som sedan renas upp till 99,95 procent.

Enligt Talga kan man minska koldioxidutsläppen med 95 procent jämfört med dagens anodtillverkning. En stor del av grafiten i dagens batterier är syntetisk och tillverkas av oljeprodukter som petroleumkoks med stort energitillskott.

– Jag tycker vi har en supergrej här, något som verkligen behövs i Europa. Det lär inte säljas färre bilar framöver, säger Stefan Sandberg.

Talga hoppas kunna bryta 100 000 ton grafit per år i 25 år, tillräckligt för 200 000 elbilar per år. På sikt räknar man med att kunna förse batteribranschen med material till över en miljon elbilar.

Området där reningsverk och anodfabrik ska byggas ligger på Hertsön, några kilometer längre ut. I dag är det ett tio hektar stort kalhygge. Det regnar, en grävskopa och en traktor bullrar i fjärran.

Här i Luleås nya industripark blir Talga granne med bland annat en utbyggd hamn, fossilfri ståltillverkning (Hybrit), separering av sällsynta jordartsmetaller ur gruvavfall (LKAB Reemap), och en stor konstgödselfabrik (Fertiberia).

”Det är här den stora gröna industriella omställningen redan har startat […] navet för de enorma satsningar som sker här i norr” skriver Luleå kommun på sin webbplats.

Första spadtaget för Talgas fabrik togs i september 2023, en vecka innan vårt besök – på en tillplattad liten grushög närmast infarten. En som grävde var arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L).

Inför medierna passade han på att läxa upp Kirunas socialdemokratiska styre för att det inte gett grönt ljus till gruvområdets detaljplan. ”De håller på att skämma ut sig”, sade han och beskylldes sedan själv för ministerstyre.

Lokalt motstånd till gruvan i Kiruna och Vittangi

För om Talga möts med entusiasm i Luleå och Rosenbad är tongångarna tveksammare närmare gruvhålet. Som det ser ut i dag finns politisk majoritet mot gruvan i Kirunas kommunfullmäktige. Och i själva Vittangi är motståndet starkt, en demonstration samlade 120 deltagare i en by med 800 invånare.

Risker för närmiljö och naturvärden är en orsak. Gruvområdet ligger mitt emellan de outbyggda Torne- och Vittangiälvarna. Torne älv är dricksvattentäkt och båda älvarna är utpekade som Natura 2000-områden.

Naturskyddsföreningens Kirunakrets och länsförbund lyfte fram flera problem när gruvan var uppe i mark- och miljödomstolen i våras. Trots att Talga sökt bearbetningskoncession för flera gruvor sökte man bara miljötillstånd för en av dem, Nunasvaara södra.

Därför kunde domstolen inte ta ställning till den samlade effekten, menar föreningen, som också pekat på stora brister i naturvärdesinventeringarna. Efter en snabb egen inventering hittade föreningen fem gånger så många naturvärdesområden som bolagets konsult, bland annat hade man missat myrar och gammelskog.

”För oss blir det en svart omställning”

Stark kritik kommer också från de tre samebyarna i området. Talma sameby har sina åretruntmarker i området för den planerade gruvan.

– För oss leder gruvan inte till någon grön omställning. För oss blir det en svart omställning, säger ordföranden Nils Johanas Allas.

Det har blåst och snöat flera decimeter dagarna innan och nu är han ute för att kolla inhägnaden vid byns rengärde utanför Jukkasjärvi, några kilometer öster om Kiruna. Renarna är på väg från fjällen för skiljning och slakt.

– Härifrån är det 5-6 mil till Nunasvaara, flytten tar ungefär en dag. Förra året var vår vintergrupp där från december till april. Där är bra bete, säger han.

Riksintressena renskötsel och mineral ställs emot varandra i området. Gruvan är planerad där samebyn är som smalast och skär i princip av vinterbetet. Talmas marker slutar vid Vittangi.

– Nunasvaara är jätteviktigt för oss, vi har som inga andra alternativ. Men nu kommer det inte gå att få renarna att stanna där. De kommer inte förbi. I stället kommer de att skingras till de andra samebyarnas marker.

En anledning till att domstolen ändå gav grönt ljus är att Talga har lovat att stänga brytningen mellan september och april. Men enligt Nils Johanas Allas hjälper det inte. Anrikningen kommer att pågå hela året. Bullret, dammet och transporterna räcker för att renarna ska fly området.

Läs mer om samer och exploatering i Sara-Elvira Kuhmunens krönika Grön kolonialism i omställningens namn.

Stor besvikelse i samebyn

I samebyn är besvikelsen stor över dialogen med gruvbolaget. Samerna tycker att de har mötts av både nedsättande attityd och oförståelse för deras levnadssätt under domstolsförhandlingarna.

– Bolaget har ingen bra syn på samer. Redan under första mötet med oss erbjöd de sig att köpa upp alla renar och att ersätta med att bygga en skola, säger Nils Johanas Allas.

Även Gabna och Saarivuoma samebyar ser gruvan som ett hot. Renarna kommer att blandas och störas av damm, buller och sprängningar. Gabnas flyttleder skulle korsas av nya hinder som en breddad transportväg och nya kraftledningar.

– Det blir mer trafik, mer människor och mer störningar i ett redan trängt område, säger Karin Kvarfordt Niia som är talesperson för Gabna.

Talgas gruva skulle bli den femte på deras marker. Till det kommer andra exploateringar med ständigt nya processer att hantera.

– Lagstiftningen är anpassad för gruvföretagen. De sätter agendan och tidsplanen och har oändliga resurser jämfört med oss. Hur mycket ska vi behöva tåla? Och hur mycket ska naturen behöva tåla?

Oro över större projekt i framtiden

Talga argumenterar för att gruvan är ett litet projekt, men det stämmer inte med verkligheten, menar hon.

– Snarare är den här gruvan en testballong för större och allvarligare projekt. Till råga på allt kan grafit snart vara passé som batterimaterial. Forskningen är långt framme med att ersätta det med råvaror från skogsindustrin. Området kan förstöras helt i onödan, säger Karin Kvarfordt Niia.

Till exempel samarbetar batteritillverkaren Northvolt med Stora Enso om ett träbaserat anodmaterial.

Längs vägen mot Vittangi passerar vi stora gruvområden. Någon mil före samhället leder en smal grusväg upp mot Nunasvaara. På en kulle strax efter bron över Torne älv står en handmålad skylt med texten ”Ja till en framtid utan gruvor”. En droppande kran vittnar om oro för dricksvattnet.

Talgas miljöteam möter oss en bit upp på berget, där vita snöstråk växlar med svart stenig mark.

– Det här är vår provbrytning från 2015. Grafiten i pilotanläggningen kommer härifrån, berättar miljöingenjören Christin Jonasson.

Vi pulsar uppför genom skogen mot det planerade dagbrottet som ska bli ungefär 500 meter långt.

– Här finns grafit minst 100 meter ner. Geologiskt sett är det en öppen fyndighet åt alla håll, säger miljö- och samhällschefen Peter French.

Utsikten öppnar sig mot Vittangiälven och de andra fyndigheterna.

– Nunasvaara södra är det mest mogna projektet, där vi har kunnat visa att det finns malm så att vi kunnat söka miljötillstånd, säger Christin Jonasson.

Eftersom här inte finns någon tidigare gruvinfrastruktur har bolaget kunnat utgå från hur området ser ut och göra rätt från början, anser hon.

Gruvan ska brytas med en för Sverige ny metod med torr deponi av avfall som minskar påverkan på lokal vattenmiljö, så kallad dry stack tailings.

Talga har också varit med och utvecklat en ny metod för att beräkna och kompensera förluster av biologisk mångfald (CLIMB).

Och enligt ansökan ska malmen alltså bara brytas under sommarhalvåret, som anpassning till renskötseln.

Men samebyarna anser att även de andra industriprocesserna stör?
– Vi har gjort bedömningar och tror att området vi påverkar kommer att vara litet. De hävdar att området för påverkan kommer att vara stort. Vi skulle vilja arbeta tillsammans och dela information om andra projekt och områden så att vi kan nå en gemensam syn. Det har inte hänt, men vi har försökt och fortsätter att försöka, säger Peter French.

Christin Jonasson berättar att bolagets konsult varit i området och uppdaterat naturvärdesinventeringarna enligt en ny standard som införts i år.

– Vi tar även med det som Naturskyddsföreningen rapporterat in i Artdatabankens portal. Det är ett kontinuerligt arbete att följa upp naturvärden. Några klasser av naturvärdesområden har höjts och några områden utökats, men slutsatserna om var vi kan placera industriområdet har inte ändrats.

Värdefulla naturområden

Precis vid det planerade dagbrottets norra gräns ligger ett av de värdefulla naturområden som inte fanns med i Talgas ursprungliga inventering.

Naturskyddsföreningens konsult, inventeraren Jan Henriksson, visar vägen uppför en brant sluttning bland grova gamla tallar. Vi kliver försiktigt i smältsnön.

– De flesta träd här bör vara minst 350-400 år. Död ved finns i alla nedbrytningsstadier.

Under ett liggande träd hittar han smalfotad taggsvamp, rödlistad i kategorin VU, sårbar. Vittangibon och Naturskyddsföreningsprofilen Urpo Taskinen hjälper till med artletandet. Strax intill finner de andra rödlistade arter som dvärgbägarlav och granticka.

Urpo Taskinen berättar om björnmöten i närheten. En duvhök far pilsnabbt mellan stammarna, en flock korpar väsnas högre upp på berget.

Kombinationen av arter och biotop (livsmiljö) placerar området i den högsta naturvärdesklassen enligt Jan Henriksson.

– Slarvig inventering i en ytterkant vore en sak, men det här är mitt i själva verksamhetsområdet. Tallurskogen sticker ut på alla flygbilder, jag förstår inte hur det går att missa den.

– Artfynden i inventeringen har också en tydlig tendens att undvika själva gruv- och industriområdet medan bolaget hittat mer i randområdena.

Det tog honom bara några minuters koll av inventeringen för att se brister, som han och andra grupper från föreningen sedan kunde bekräfta i fält. Missad gammelskog, myrmarker och sjön Hosiojärvi mitt i området som inte tagits upp som naturvärdesområden, tjäderlekplatser och mängder av växtplatser för rödlistade arter.

Talgas inventering får hård kritik

Att Talgas konsult använde två dagar för fältinventering av nästan 700 hektar är också orimligt kort, enligt Jan Henriksson. Han inventerar själv mycket åt gruvbolag, vindkraftsentreprenörer och trafikprojekt över hela Sverige, men är särskilt kunnig på Norrbotten.

Han är medveten om att han riskerar framtida uppdrag med sin kritik.

– Jag är inte emot gruvor men tycker de ska anläggas på rätt plats. Den samhällsekonomiska bedömningen ska andra göra, men som svensk medborgare vill jag se vederhäftiga beslutsunderlag.

”Rättsskandal? Fullt möjligt.”

Han är förvånad att gruvan fick miljötillstånd i mark- och miljödomstolen trots kritiken och ännu mer att Mark- och miljööverdomstolen fastställde det i augusti efter överklaganden.

– Jag är ju inte jurist, men kan inte förstå hur man kan släppa igenom ett så pass bristfälligt underlag. Rättsskandal? Fullt möjligt.

Urpo Taskinen som organiserat de ideella inventeringarna håller med. Han har flera kritiska synpunkter på gruvan utifrån sitt starka klimatengagemang. Själv väljer han bort bil helt och ser inte fortsatt massbilism som någon framtidslösning, även om bilarna blir eldrivna.

När Talga hållit öppet hus i byn har han också lyft fram att bolaget helt saknar erfarenhet av att driva gruvor.

– Från början är det ett litet prospekteringsbolag med främsta mål att locka investerare.

Naturskyddsföreningen överklagar tillståndet

Att miljötillståndet gick igenom överraskade också Gunilla Högberg Björck, som är juridiskt ombud för Naturskyddsföreningen och flera av gruvans grannar. Hon skriver nu på ett överklagande till Högsta domstolen.

– Jag trodde att både vi och samebyarna hade bra skäl. Arterna kanske inte väger tyngst, men de visar på problematiken. Jag möter ständigt samma dåliga underlag när det gäller vattenfrågor och naturvärden.

Hon tror inte att problemet är inkompetenta eller ”ondsinta” konsulter.

– Snarare handlar det om uppdragen de får. Det är dyrt med ordentliga utredningar och dåliga beslutsunderlag godtas alltför ofta. Det ligger också i sakens natur att den sökande kanske inte vill redovisa sådant som hindrar att man får tillstånd.

En konsult som gör ett för bra jobb kanske inte får fler uppdrag.

– Det skulle man kunna komma runt med ett annat system, till exempel om prövningsmyndigheten och inte sökanden beställer utredningsmaterialet.

Nya inventeringar bekräftar artrikedomen

Att få prövningstillstånd av Högsta domstolen är svårt, men Gunilla Högberg Björck fick oväntad draghjälp av de nya inventeringar som Talga låtit göra.

Än finns ingen färdig rapport, men fyndlistan i Artportalen liknar eller överträffar Jan Henrikssons och Naturskyddsföreningens förväntningar. Ett hundratal rödlistade arter har nu registrerats i området och kanske 1 500 växtplatser för rödlistade arter (beroende på hur man avgränsar). En artrikedom som sticker ut.

– För mig blir det extremt tydligt nu att domstolen fattat sitt beslut på felaktiga grunder, säger Gunilla Högberg Björck.

Läs mer: Analys: Stora klimatprojekt i norr – är resultatet hållbart? 

Strax före artikelns deadline kommer ett pressmeddelande från Talga med sikte på investerare. Efter en inledning om att EU ser naturlig grafit som ett strategiskt och för omställningen kritiskt mineral som det råder brist på berättar bolaget om nya möjligheter i Vittangi.

Dels visar sig fyndigheten vid Nunasvaara södra gå djupare än förväntat. Dels har bolaget hittat ytterligare ett stort område med grafit, nordost om de planerade gruvorna.

Ett nytt kapitel i berättelsen om gruvan och omställningen – grön eller svart.