Passion för havet

Anjani Ganase och hennes forskningslag har precis kommit upp i båten efter ett dyk tillsammans i Karibiska havet utanför Trinidad och Tobago. Runt båten breder det azurblå havet ut sig.

Under havsytan finns en hel värld av vackra korallrev, men korallerna blir allt färre. Det här är en utveckling som Anjani Ganase vill stoppa.

Hon är doktor i korallrevens ekosystem vid Trinidad och Tobagos nationella marina institut. Just nu undersöker hon förutsättningarna för havets koraller att föröka sig.

– Jag älskar livet under vattenytan och tillbringar mycket tid där, säger hon.

När hon har plockat av sig lufttuben, cyklopet och den övriga utrustningen sätter hos sig till rätta med sitt forskarlag för att sortera upp lerbrickor de har med sig upp ur djupet. Brickorna lägger de i hinkar fyllda med havsvatten.

– Vi fäste brickorna vid reven i juli när tiden var inne för korallerna att föröka sig. Vid den tiden på året släpper de ut pärlband av spermier och ägg för att producera nya larver. De fäster sig på reven och på våra lerbrickor, men endast om de ekologiska förutsättningarna är de rätta, säger hon.

Blekta koraller kan gå att rädda

Båten guppar några sjömil sydväst om Tobago, en ö till ytan ungefär lika stor som Gotland och som tillsammans med huvudön Trinidad bildar landet Trinidad och Tobago. Några timmars båtfärd västerut ligger Venezuela och norrut ligger Grenada, Barbados och andra öriken.

Den globala uppvärmningen gör att havsvattnet periodvis blir för varmt för korallerna. Då bleks de, men de som överlever kan, om deras livsmiljö är den rätta, återhämta sig mellan de varma perioderna.

– Det handlar om hur vi tar hand om vårt avfall, våra utsläpp och hur vi organiserar fisket.

Läs mer: Korallrevens sista chans

Från hönsgård till havet

Anjani Ganase växte upp på en hönsgård i Santa Cruz på Trinidad. Som liten klättrade hon och hennes syskon i träd, lekte och spejade på djur i regnskogen.

Från skogen följde hon regnvattnets bäckar och floder ut i havet. Ett äventyr hon har tagit med sig ned i djupet.

Snorkla lärde hon sig av sin morfar som var fiskare. Hon följde honom ofta ut på havet och tillbringade mycket av tiden under ytan.

Ett intresse för matematik, biologi och fysik förde henne in på marinbiologi. Efter universitetsexamen i Florida, i USA, studerade hon vidare i Nederländerna och tog en doktorsexamen vid universitetet i Queensland i Australien.

Läs mer: Korallblekning slår ut världens korallrev

Sedan bar det av hem igen. Hon drivs av sitt ursprung på en ö i Karibien, med en passion för att skydda haven.

Regionen förlorade upp emot 80 procent av sina koraller under den senaste massiva och långa värmeböljan 2010, som skapade en massblekning av korallerna, säger hon. För Tobagos del visar studier vid det marina institutet där hon arbetar att förlusterna runt ön uppgick till 50 procent.

– Vad som är än mer chockerande är hur dåligt korallerna har återhämtat sig så här tretton år senare. Vi måste bli bättre på att sköta om dem för att skydda våra öar och behålla vår livskvalité, säger hon.

Gör det enklare för korallyngel med lerbrickor

Den biologiska mångfalden och artrikedomen kan skifta mellan rev som bara ligger några sjömil från varandra. Forskningslaget har placerat ut sina lerbrickor vid tio rev.

– Syftet med vår studie är att försöka höja andelen korallyngel som överlever. Det gör vi genom att underlätta för korallbebisar att fästa vid reven.

Med på båten finns också styrman och dykinstruktören Alvin Douglas. Han och Anjani Ganase har jobbat ihop i flera år.

Han säger sig inte ha träffat någon annan som arbetar så dedikerat och hårt som Anjani Ganase. Utöver heltidsarbetet vid institutet leder hon en lokal havsmiljöförening, Spe Seas, gör inlägg på sin blogg och skriver redaktionella texter om miljö i en av landets dagstidningar.

– När det är dåligt väder tvekar jag att gå ut till havs. Då hoppas jag att hon inte ska höra av sig. Men det brukar hon göra ändå, säger Alvin Douglas.

Han skrattar och startar motorn. Forskningslaget är på väg mot nästa rev.

Alvin Douglas sneglar på sin GPS för att hålla koll på platsen för nästa dyk. Med 100 meter kvar börjar han räkna ner med hög röst.

Dykarna sitter redo på relingen med ryggarna vända mot vattnet. ”Fem,  fyra, tre, två…..” Plums! Några få sekunder senare syns bara bubblor på ytan och den självlysande boj som visar var dykarna gått ned.

– De brukar vara nere i tre kvart upp emot en timma, säger Alvin Douglas.

”Oroväckande få larver”

Långt tidigare än så rycker det till i bojen och strax därefter bryter dykarna ytan. Stämningen är inte riktigt på topp. De har tappat en av sina stora kameror och ägnar någon timme till att leta efter den i bukten.

Till slut bestämmer de sig för att återvända nästa dag. När dykveckan är över väntar analyser i mikroskop hur larverna fäst på brickorna, men redan nu vet de vart åt det lutar.

– I somras såg vi hur spermier och ägg simmade i vattnet som skulle kunna fästa sig vid lerbrickorna, men vi kan redan nu se att det är oroväckande få larver på brickorna. Där finns i stället sediment och alger som hindrar dem från att fästa, säger Anjani Ganase.

Analyserna ger information om hur livsmiljöerna är vid olika rev. Detta används till fortsättningen av studien där hon har tänkt samla in spermier och ägg, befrukta dem och fästa dem på specialdesignade lerbrickor. Brickorna kommer att förvaras i en skyddad miljö där larverna kan växa till sig till yngel innan brickorna planteras ut på reven.

Studien som Anjani Ganase och hennes kollegor arbetar med pågår i fem år. Den heter Marine Resilience Initiative. I projektet ingår att utveckla strategier och metoder för att förstärka och skynda på korallernas fortplantning.

Studien görs i samarbete med den oberoende forskningsorganisationen SECORE International, experter på fortplantning av larver och korallers återhämtning. Syftet är att bevara den genetiska mångfalden vid korallreven utanför Tobago.