Pilotfall när domstol säger nej till stenbrott

– Vi har aldrig fått sånt genomslag för våra synpunkter tidigare. Mark- och miljödomstolen i Växjö citerade oss på 17 sidor i domslutet, säger Leif Runeson som formulerade remissvaret från Lunds Naturskyddsförening när byggföretaget NCC ville utöka stenbrottet vid Södra Sandby.

Det stora öppna brottet breder ut sig under oss. En ström av arbetsfordon och lastbilar passerar, en bergkross bullrar.

Biologen Nils Cronberg pekar ut norra änden där NCC vill utvidga. Gränsen mot Natura 2000-området Måryd-Hällestad går i skogen strax ovanför stenbrottet.

– Det här kan bli ett pilotfall, en parallell till Ojnareskogen och Slite. Ett företag tar upp ett stort brott där vatten rinner ner och grundvattnet försvinner från markytan. Natura 2000-området med höga naturvärden intill förstörs, säger Nils Cronberg.

Grundvattnet läcker ut

Söder om täkten ligger också Skrylle naturreservat, ett populärt friluftsområde med cirka en miljon besökare om året.

Mörkare stråk i stenbrottets sluttning är diabas, en hårdare vulkanisk bergart som trängt upp genom det äldre berget. Avtappningen av grundvattnet och källorna ökade markant efter 2005 när bolaget bröt igenom den bredaste diabasgången, enligt Leif Runeson.

– Massor av vatten har läckt från omgivningarna, periodvis så mycket som tio badkar i minuten. Det finns inte hur mycket som helst, säger han.

Kretsen krävde stopp för läckaget och att drabbade naturtyper återställs. Man lyfte också fram klimatrisker och transporter som sprider farligt damm.

Vi vandrar ned genom lövskogen öster om stenbrottet. I sluttningen ovanför de båda extremrikkärren växer bland annat sällsynta vresbokar med fantasieggande knotiga grenverk.

Unik flora och Natura 2000

De höga naturvärdena uppstod när området var fäladsmark – gemensamt bete för de omgivande byarna.

– Boskapen som betat här har fört bort näringen, den har blivit gödsel till åkrarna. De utarmade betesmarkerna har utvecklat en speciell flora, säger Nils Cronberg.

Han minns ännu paradiset han mötte första gången han kom hit 1977. Fullt av ängsull med vita bollar och mängder av mossarter. Här växte många rödlistade kärlväxter, till exempel klockgentiana, kustgentiana, ljungögontröst, dvärglin, månlåsbräken och majviva.

Miljön är sällsynt både på regional och europeisk nivå och skyddas därför som Natura 2000-område. Men källflödena i rikkärren har sinat successivt och artrikedomen till stor del försvunnit.

– Här var så sankt att korna inte vågade sig ut, nu kan det bli hårt som asfalt sommartid, säger Leif Runeson medan vi går torrskodda över det tidigare kärret.

Ovanligt att förstörd natur väger tyngst

På de öppna ytorna intill har enbuskarna fått sällskap av björnbärssnår och rosor när det blivit torrare. En liten bäck med vatten som pumpas ut från täkten flyter genom området. NCC har lagt ut slangar för att återföra vatten till kärren, så kallad strilning.

– Men det är en oprövad metod som inte ger samma effekt som källor.

Rester av sprängämnen i vattnet från täkten tillför tvärtom näring till marker som ska vara magra. I stället för rikkärrets arter spirar nu kvävegynnade som bredkaveldun, vass och igelknopp.

Leif Runeson och Nils Cronberg är hoppfulla efter domen, även om NCC överklagat. Och lite chockade över att kretsens synpunkter om förstörd natur vägde tyngre än företagets produktionsplaner. Så brukar det inte vara.

Leif har varit miljöchef på kommunalförbundet VA Syd och är van inventerare. Nils har forskat och undervisat lundastudenter i Måryd sedan 1980-talet. Deras höga kompetens på området är en förklaring till framgången. Stöd från drabbad lokalbefolkning en annan.

– Och så var jag nog spetsigare i formuleringarna, tidigare har jag testat den vänliga varianten, säger Leif Runeson.