I de här tunnorna finns material för kärnvapen, främst plutonium med masstalet 239, det ämne som användes för bomben över Nagasaki 9 augusti år 1945. FOTO: Fredrik Ekenborg
Plutonium för kärnvapen borttappat i tunnor i Studsvik
Material som kan användas till kärnvapen är utspritt i fler än tusen tunnor i ett lager i Studsvik utanför Nyköping, utan att någon vet exakt vad som finns i vilken tunna. Inte förrän år 2019 ska allt undersökas noggrannare. Det handlar om rester från det svenska kärnvapenprogrammet.
Tungmetallen plutonium som kan användas till kärnvapen förvaras i ett lager med 7 550 tunnor hos Svafo AB i Studsvik. Problemet är att det inte skulle finnas något alls av ämnet i lagret och att ingen säkert vad som finns var.
Upptäckten att det alfastrålande grundämnet plutonium fanns på en plats där det inte borde finnas, gjordes redan år 2007 när en tunna som innehöll kvicksilver skulle undersökas närmare. I den aktuella tunnan hittades tre gram plutonium, och just den isotop som skulle användas i svenska kärnvapen.
Fanns ingen uppgift om plutonium
Men det var inte vad som stod i dokumenten för tunnorna. Trots kraven på kontroll av kärnämnen, fanns ingen uppgift om att det skulle finnas något plutonium eller annat kärnämne alls på lagret, som saknade de säkerhetsarrangemang som krävs för den sortens material. Eftersom dokumentationen inte stämde måste därför hela lagret undersökas ordentligt, med tanke på det strikta regelverket för icke-spridning av kärnvapen.
Mellan åren 2009 och 2011 undersöktes allt med specialutrustning som bland annat utnyttjar att plutonium sänder ut gammastrålning med en viss energi. Men utrustningen kunde inte upptäcka allt. Så här står det i en rapport från Svafo: ”Aktivitetsdata för kollin som innehåller strålskärmande behållare är i bästa fall förenade med mycket stor osäkerhet. För sådana kollin finns en uppenbar risk att aktivitetsinnehållet, beroende av dess nuklidinnehåll, underskattas kraftigt eller missas helt.” Mätosäkerheten uppskattas till två gram per tunna, enligt Sven Ordéus, vd för Svafo.
Ska undersökas igen
Efter mätningen kunde antalet misstänkta tunnor minskas till 1 159. Inom osäkerhetsmarginalen finns då mer än två kilo material för kärnvapen. Det är tillräckligt för en bomb som tillverkas med modern teknik, även om det inte är lika mycket som det som användes för detonationen över Nagasaki år 1945.
Sven Ordéus menar dock att det inte finns mer än ett kilo av ämnet i lagret. Den siffran grundas på vad som går att utläsa ur dokumentationen, som trots sina brister skulle ge en säker siffra för den totala mängden i lagret.
– Man har kännedom om den totala mängden plutonium som hanterats på och på den mängd som finns kvar. Detta är väl dokumenterat, säger han.
Redan för fem år sedan rapporterade Sveriges Radios Vetenskapsradion om att tunnorna skulle tas upp.
Och tunnorna ska undersökas mer grundligt framöver. Men arbetet kommer inte att påbörjas förrän år 2019. Möjligtvis kommer en speciell anläggning för att ta hand om avfallet på ett säkert sätt också att byggas.
– Vi måste vi först och främst undersöka mer noggrant vad har vi för någonting. När vi har en klarare bild av avfallet får vi ta ställning till om vi måste bygga en egen anläggning, berättar Sven Ordéus.
Till de drygt 1 159 tunnorna i Studsvik tillkommer 1 600 tunnor som transporterats iväg till slutförvar för kortlivat radioaktivt avfall i Forsmark. De hamnade där innan någon visste att de kunde innehålla kärnämnen och måste därför också undersökas.
Risken för spridning av kärnvapen gör att alla kärnämnen måste övervakas enligt ett internationellt regelverk, bland annat enligt det internationella atomenergiorganet IAEA. Och det görs också i Studsvik.
– Det är övervakat av både IAEA och Euratom och kontrolleras varje år, säger Sven Ordéus.
LÄS MER: Slutförvaret saknar plan för långsiktig övervakning trots kärnvapenrisk
