Prövning på djupt vatten

Laxen i Örekilsälven simmar in i den fjordliknande dalgången och fortsätter obehindrat under broarna i Munkedal. Kanske skymtar hon de mörka konturerna av berget och samlar kraft när hon känner motstånd vid Brålandsfallet.

I det kalla och strömmande vattnet styrs hon av doften från sina uppväxtområden. Men nedanför turbinerna i Torps kraftstation är det stopp.

– Stationen är en propp för nästan all fiskvandring i den här delen av älven. Lax, öring och ål. Det är synd, för uppströms finns ett eldorado av lek- och uppväxtplatser ända upp till Kynnefjäll vid norska gränsen, säger Stefan Rönnberg.

Han jobbar på Fiskevårdsföreningen i Munkedal. När Sveriges natur möter upp honom är det en bitande kall februaridag och han trycker ner händerna i jackfickorna.

Stefan Rönnberg har egen nyckel till grinden och går ut på själva dammnacken. Han är uppvuxen vid älven, bor på en gård inte långt härifrån, och är det någon som ska visa runt så är det han.

Inne i snåren vid sidan av stationen syns den gamla ålyngelledaren, mörk och rutten. I den bågformade laxtrappan växer mossa på betongen.

De genomskinliga glasålarna som tagit sig hela vägen över Atlanten tänker inte ge upp. Några piasavvastavar, som Stefan kallar de mest ståndaktiga ålarna, lyckas mot alla odds klättra uppför den fuktiga betongen och vidare fram till Kärnsjön.

En urkraft

Det finns något oändligt vackert i älven. En urkraft som känns in i märgen och som kanske påminner om något våra biologiska förfäder upplevde när de hittade en betagande och fridfull plats.

Något av detta vackra finns kvar trots att vattnet tämjts och stängts in under årtionden och århundraden. Stefan Rönnberg pekar och höjer rösten för att överrösta dånet från spillvatten som går genom en öppen dammlucka.

– Det är värre när ålen går ned igen. Det räcker med ett hugg i turbinerna så dör de. Ett snitt på kroppen så är det slut. Det gör mig så arg när jag tänker på det. Här har jag gått på hösten med hink och spade och plockat mosade glasålar som legat flera kilometer nedströms kraftverket.

De lokala stammarna av lax, öring och ål är spillror av vad de en gång var. Fisktrappor, avledare och galler som hör till kraftverket i Torp har fungerat dåligt eller inte alls.

Fiskar på väg ned dras ofrånkomligt till den starkaste strömmen och sugs in i turbinerna. Det är ett riktigt ”Kalle Anka-bygge”, säger Stefan Rönnberg, och konstaterar att det är felbyggt och nedgånget.

Damm och kraftverk rivs

Nu ska det bli ändring på det. I fjol köpte Naturvårdsverket anläggningen för elva miljoner kronor och planerar för att riva ut både damm och kraftverk.

Det är en liten pusselbit i den stora miljöprövning av vattenkraften som påbörjats i hela landet. Elva anläggningar i Örekilsälven ingår bland de ansökningar som ska prövas i miljödomstolen i Vänersborg i februari.

Ansökan för kraftstationen i Torp har den här gången utformats för att återskapa naturmiljön och inte som tidigare korttidsreglering till högsta möjliga elpris. Uppströms dalgången kommer det snart att byggas en ny och lägre regleringsdamm, med ett mera naturligt vattenflöde, uträknat av SMHI, och som även ska passa till Lysekils intag av dricksvatten.

– Den här utrivningen kommer att gynna hela ekosystemet. Du slipper snabbregleringen som gör att vattenorganismer inte hinner med och som gör att de fastnar på land när vattnet sjunker undan. Hela den problematiken försvinner. Och det gäller allt från bottenfauna till fisk och arter i lövskogarna, säger Lars Olof Ramnelid, sötvattensbiolog på länsstyrelsen i Västra Götaland.

Enligt Lars-Olof Ramnelid går det inte att återskapa allt, men ganska mycket av naturmiljön. Vattenkraftsregleringen har under årtionden lett till att kanterna längs älven eroderat, och förstört den naturliga kopplingen till svämlövskogen runt omkring. I och med utrivningen finns en chans att återställa alskogen och få en mängd följdarter att må bättre.

”Blir en nästan unik miljö”

Arbetet med att återskapa ett blockrikt vattendrag har redan påbörjats. Tillsammans med det fria vattenflödet finns det, enligt Lars-Olof Ramnelid, goda förutsättningar att nå upp till Vattendirektivets krav på så kallad god ekologisk status i de älvsträckor som ännu är i dåligt skick.

– Det kommer att bli en nästan unik miljö i västra Sverige. Här kommer folk kunna uppleva långa sträckor av fritt rinnande vattendrag. Annars är det mesta indämt och med blockerande kraftverk nära mynningen. Det finns några kortare sträckor längre ned på kusten, men inte i den storleken som nu återskapas i Örekilsälven.

Förhållandena är lite annorlunda i den stora bifloden, Munkedalsälven, som är mera sjörik och som sträcker sig nordväst upp i jordbruksbygderna runt Bäckefors. Här har fastighetsägare och bönder har fler synpunkter på själva vattenhushållningen.

Uppströms ligger ett tiotal mindre kraftverk, som byggts där fallhöjderna varit störst och därmed påverkat många forssträckor. I den här delen av älven ligger också den stora pappersfabriken i Munkedal, Arctic Paper.

Pappersbruket är just nu något av en byggarbetsplats med ett nytt flisverk, som snart ska stå färdigt. Ulf Johannesson är miljöchef på företaget och har deltagit i samråden som föregått domstolsprövningen av regleringsdammen i Kaserna, som ligger någon kilometer uppströms fabriken.

Han har varit med och byggt upp fina lek- och uppväxtbiotoper i älven, men har en annan uppfattning om värdet av nya fiskvägar.

– Länsstyrelsen vill sätta in en helt ny fiskväg, men vi tror inte på det. Vi har föreslagit en ålyngelledare i stället. Du kan ta vad du vill. Abborre, gös, lax, öring, men de kommer inte så mycket längre upp. Ett naturligt fall sätter stopp. Idag går ålen förbi på blöt betong och vi tänkte göra det lite lättare för den, säger Ulf Johannesson.

Försämrad vattenmiljö

Pappersbruket är en stor och självklar del av bygden. Det har utnyttjat vattnet i över 100 år.

Genom årens lopp har bruket byggt om och delat upp älven i en kanal och i en annan del, som går in på själva fabriksområdet. Nyligen fick företaget tillstånd för kraftverket, men i den här omgången prövas endast villkoren till regleringsdammen i Kaserna.

Under en längre tid försämrades vattenmiljön i Gullmarsfjorden på grund av i utsläppen från fabriken. På 1950-talet ställdes allt på sin spets med bad- och fiskeförbud.

Det blev startskottet för att införa kontroller och reningsverk, enligt Ulf Johannesson. I jämförelse med vad som hände då är den påverkan som syns uppströms i sjösystemet idag minimal.

– Vårt kraftverk kanske inte ger så mycket el. Totalt under tio procent av vår försörjning. Men innan det byggdes så rann vattnet bara förbi fabriken och drog med sig lera och annat. Nu kan vi avleda en del, göra el av det och släppa ut det lite längre ned. Så sparar vi energi och lite av vattendraget och slipper stora floderna, säger Ulf Johannesson.

Hur stora miljövinsterna i Örekilsälven och Munkedal till slut blir i de rättsliga prövningarna, som startar i höst, är oklart. Det klarnar först när förhandlingarna drar i gång. När rådmännen reser ut i bygderna för att bilda sig en egen uppfattning om vad som står på spel.

Troligen är oenigheterna i Bohuslän bara en västanfläkt jämfört med vad som väntar i större vattendrag lägre norrut. Tiderna har förändrats och det har gått över en generation sedan älvräddarna stod på barrikaderna och Evert Taube hotade att flytta utomlands om Vattenfall förstörde Vindelälven.

I dag samlas bygden runt andra frågor. I Bohuslän driver lokala entusiaster med hjälp av engagerade tjänstemän det naturorienterande restaureringsarbetet framåt. Det är tålmodig rewilding där folk samlas runt sin älv och återskapar så mycket som möjligt efter flottledsrensningar och industriell vattenkraft.

Fler än 1 500 fall ska prövas

Den svenska vattenkraften miljöprövas nu på bred front. De närmaste tjugo åren kommer över 1 500 mål att tröskas genom domstolarna.

Lagstiftarna har velat hit och dit och lagt över mycket av grovjobbet på branschen, myndigheterna och juristerna. Många frågor är fortfarande obesvarade.

Framgången hänger på hur väl domstolarna lyckas formulera rätt villkor på energibolagen.

Örekilsälven i norra Bohuslän har restaurerats i över tio år. Det är kanske just i sådana vattendrag – med höga naturvärden och ganska liten elproduktion – där åtgärderna gör störst nytta.

Huruvida det verkligen är så är inte säkert. Det är ingen spikrak väg.

Inför domstolsprövningen ifrågasätter energibolagens advokater föreslagna miljöåtgärder. Pappersfabriken vill ha en jämn elförsörjning från sitt kraftverk.

– Det går kanske ihop i enskilda fall i vattendrag som Örekilsälven, men jag vet inte. Det är en liten spillra kvar av ambitionen från den ursprungliga reformen, säger Stellan Hamrin.

Han är limnolog och tidigare sakkunnig i Regeringskansliet, och var med när förhandlingarna om EU:s vattendirektiv inleddes med branschen för tio år sedan. Arbetet med att tillämpa EU:s vattendirektiv för svensk vattenkraft har en lång historia i regering och riksdag.

Efter ett antal turer nådde man för tre år sedan fram till ett beslut som gick ut på att maximera alla undantag från miljökraven och hålla nere miljösatsningen. Branschen fick med sig lagstiftarna.

Undantag för stora älvar

De stora älvarna i mellersta och norra Sverige betraktades som så värdefulla ur produktion- och reglerkraftsynvinkel att de i stort undantogs från kraven på miljöförbättringar. Mycket lite av miljöförbättringar kommer därför att göras från Göta älv och norrut, enligt Stellan Hamrin.

– Det är det mest lyckade exemplet på green wash i landets historia. Man satte reformen ur spel genom att undanta alla stora älvar från miljökraven i direktivet. Det handlar om 90 procent av landets vattenvolym. Det är skandalöst och har skett i lönndom helt utan diskussion, säger Stellan Hamrin.

Endast en del av landets älvar och sjöar måste med andra ord leva upp till lagstiftningens krav på god ekologisk status. Resten av sträckorna och deras naturmiljöer har eller kommer att klassas som kraftigt modifierade vatten (KMV), eller sättas på undantag. Det innebär att utrymmet för miljöåtgärder krymper i domstolarna.

Enligt Anna Karlsson på Vattenmyndigheten i Södra Östersjön är det omöjligt att sätta en siffra på hur många sträckor eller hur stora arealer i landet det rör sig om. Det går inte att dra så stora penseldrag.

Inget vattendrag är det andra likt. Det finns en mängd olika biologiska parametrar att ta hänsyn till.

– Förhållandena varierar i olika vattendrag. Men ju lägre riktvärde, enligt HARO-skalan, desto mindre utrymme för miljöåtgärder finns det, och då behöver vi tillämpa KMV eller mindre stränga miljökrav i dessa fall, säger Anna Karlsson.

Om älven är i dåligt ekologiskt skick eller inte har de rätta förutsättningarna att nå upp till normen görs med andra ord ett undantag.

Starka reaktioner på miljöförbättringar

Alla turer har gjort det svårt för tjänstemän och experter på länsstyrelserna som ställt in sig på att få till bättre ekologisk status i vattendragen, med färdiga förslag för miljöförbättringar i till exempel Indalsälven och Ångermanälven. Det är också en av orsakerna till att branschen reagerar så starkt på förslag om till exempel fiskvägar och vatten i torrfårorna.

– Bolagen blir nervösa när vattenmyndigheterna och länsstyrelserna kommer med förslag som ligger över de lokala riktvärdena. Det här är inga orimliga åtgärder i sammanhanget. Ändå springer de iväg till politikerna och ber om hjälp med att få rucka på regelverket, säger Ingemar Näslund, vattenvårdare på länsstyrelsen i Jämtland.

Enligt Ingemar Näslund har de stora energibolagen varit ganska avvaktande i de lokala samråd som föregår domstolsprövningarna. Bolagen har visserligen anställda biologer, men de jobbar för det mesta reaktivt.

I stället för att ta fram egna förslag på lösningar reagerar bolagens biologer ofta negativt på länsstyrelsens förslag till miljöförbättringar. Biologerna hävdar att det inte fungerar biologiskt eller ekonomiskt, men kommer inte med några alternativ.

– Energibolagens grundläggande kunskap om miljön runt anläggningarna och nedströms är nära noll när det gäller naturvärden. De har ingen egenkontroll och vet inte ens hur stora ytor de torrlagt i älvfårorna. Den informationen har de inte eftersom ingen har ställt det kravet på dem. Kanske har inte vår tillsyn varit den bästa alla gånger heller, säger Ingemar Näslund.

Kunskapen om fiskvägarnas funktion och mera naturliga vattenflöden har annars ökat i branschen de senaste 10 till 15 åren. SMHI utreder mjukare vattenflöden och branschkonsulter vattenhushållningsregler och tekniska förbättringar vid kraftverk och dammar. Det finns mängder av pågående lokala restaureringsprojekt för att få till fiskvägar och biotoper.

– Vi vet mer idag och bygger bättre fiskvägar även om det är lite si och så med resultaten ibland. Men det här är ingen hållfasthetslära. Fiskvandring är komplex. Det är svårt att miljöanpassa utan ett ordentligt vattenflöde, för att locka fisken. Det går inte att lura naturen, de vandrande fiskarna vill alltid välja största flödet, säger Ingemar Näslund.

Prövningarna inleds till sommaren

I februari lämnade ungefär tjugo prövningsgrupper in sina ansökningar vid någon av landets fem miljödomstolar. De står först i kön, bland annat Örekilsälven.

Nu tittar rådmän och handläggare igenom ansökningar och jämför med Miljöbalken. Kanske begär de kompletteringar och sätter upp tid för förhandling. Det är en lång process.

De första prövningarna blir aktuella under sommaren och tidig höst.

Uppdatering

Den 23 mars beslutade riksdagen att vattenkraftens miljöprövningar tillfälligt skulle pausas, om man fram till september 2022 inte hunnit åtgärda vattenmyndigheternas åtgärdsprogram i syfte att hålla nere de samlade produktionsförlusterna under 1,5 TWh.