Replik: Felaktiga slutsatser om hur vi långsiktigt brukar skogen

I Sveriges Natur skriver Rebecka Le Moine om skogens roll i det hållbara samhället. Hon hävdar att det finns tre frågor som måste besvaras för att nå fram till ett hållbart skogsbruk. Jag försöker här besvara de argument hon för fram under varje frågeställning.

LÄS MER: Debatt: Vi måste använda skogen på ett hållbart sätt 

Var?

Redan här upplever jag att Rebecka drar felaktiga slutsatser. Att produktion och miljö ska väga lika innebär inte per definition att halva skogsarealen ska användas för, som det uttrycks, business as usual och den andra halvan för att gynna miljövärden. Snarare vill jag påstå att det viktiga är att miljövärden gynnas överallt.

I skogsbruket görs hela tiden prioriteringar, avvägningar mellan olika strategier, metoder och vägval. Som jag tolkar Skogsvårdslagens portalparagraf är det i de här prioriteringarna jämvikten ska finnas. Att schematiskt säga att 50 procent av skogsmarken ska användas med det primära målet att gynna miljövärden är inte rätt väg att gå, det vinner vare sig miljön eller skogsägarna på.

Jag håller helt med Le Moine om en sak, vi är bortskämda när det kommer till data i Sverige. Precis som hon skriver så finns det en kartläggning av så kallade värdetrakter, förvisso endast i norra Sverige. Det finns dock ett missförstånd här, poängen är inte och har aldrig varit att dessa värdetrakter ska skyddas i sin helhet. Mer än fyra femtedelar av de här områdena håller inte höga miljövärden, det rör sig snarare om helt vanlig produktionsskog i alla möjliga åldrar och sammansättningar.

Skogsskydd har en viktig roll att spela, men det bör i min mening prioriteras till sådan skog som håller höga miljövärden, inte slängas som en våt filt över stora delar av landskapet.

I nästa stycke lyfts att hyggesfritt skogsbruk ska användas i de av Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket identifierade och kartlagda kulturskogarna. I vissa av dessa skogar är det säkert helt tänkbart att använda sig av hyggesfria metoder, men man måste förstå en grundläggande sak om skogsträdens växtsätt innan man väljer skogsbruksmetod. En stor del av våra träd är så kallade pionjärer, alltså sådana som kräver en öppen miljö med god soltillgång för att växa bra. Det är till exempel tall, björk och asp. I princip finns i stora delar av Sverige bara ett sekundärträdslag, som alltså klarar av att växa upp även i skuggiga lägen, och det är granen. För hyggesfritt skogsbruk är det i praktiken bara sekundärträdslag som lämpar sig, eftersom den yngre generationen måste växa upp under den äldre.

Hur?

Tänk dig om jag sa att under en fotbollsmatch så sliter spelarna mer på gräset än vad domarna gör. Det skulle inte vara så förvånande med tanke på att det är 22 spelare och bara tre domare på planen, eller hur?

Det är på samma sätt med det Le Moine lyfter under sin andra rubrik. Skogsbruk bedrivs på en väldigt stor andel av Sveriges yta, det är därför självklart att skogsbruket påverkar fler arter än andra verksamheter. Så länge skog utgör en så stor andel av vårt land som den gör så kommer den också att innehålla fler arter än resten av landskapet, och då kommer också de verksamheter som försiggår i skogen att påverka dessa arter. Detta är fullt naturligt.

Till vad?

Jag håller med om att det är ett enormt problem att vi släpper ut så mycket växthusgaser som vi gör. Jag håller dock inte med om att det inte spelar någon roll var kolatomerna kommer ifrån.

En kolatom som är bunden i olja befinner sig i deponi i marken, den ingår inte i något kretslopp som innebär att den kommer att släppas ut naturligt. När vi hämtar upp den ur marken innebär det alltså att vi tillför kol till atmosfären som annars aldrig hade kommit dit. En kolatom som är bunden i en växt är en helt annan sak. Den ingår i kolets kretslopp, som vi lärde oss om redan i småskolan. Någon gång kommer växten den atomen är bunden i att dö och brytas ned, och då kommer den där kolatomen att släppas ut i atmosfären. När så sker ska vi inte heller glömma att nya växter ersätter den gamla, och i dessa nya växter binds kol in återigen. Det är därför mycket värre att plocka upp kol som skulle varit taget ur systemet än att skynda på en oundviklig process.

Självklart är det som sägs så att en långlivad produkt binder in mer kol under en längre tid. Ett hus är mer beständigt än en ruta hushållspapper. Det visar dock på en bristande förståelse för industrins och skogsbrukets villkor att argumentera på det sätt Le Moine gör här. Ett träd kan aldrig bestå av bara timmerstockar som kan användas för byggnation, precis som en timmerstock aldrig kan bestå bara av fina plankor. Varje träd innehåller delar som är för krokiga eller kvistiga eller på annat sätt för ohållbara för att såga, och varje timmerstock kommer att bli upphov till sågspån då den sågas. Att det blir mycket spån när man sågar, det vet alla som någon gång använt en såg. Vill Le Moine inte att vi ska ta till vara alla delar av träden vi avverkar?