"Bolag expanderar in i de sista orörda skogarna och kalavverkar oersättlig skog för att omvandla det till trädplantage", skriver artikelförfattarna. FOTO: Getty Images
Replik: ”Tyvärr ser vi hur bolag expanderar i de sista orörda skogarna”
Det är positivt att debatten om skogen är levande och mer nyanserad. Men för ett hållbart skogsbruk i Sverige krävs att näringen tar ett stort miljöansvar. Det skriver Rebecka Le Moine, och Lina Burnelius i ett svar till Marcus Sydh Göransson i skogsdebatten på Sveriges Naturs debattsida.
Tyvärr ser vi fortfarande hur bolag expanderar in i de sista orörda skogarna och kalavverkar oersättlig skog för att omvandla det till trädplantage vilka ofta dessutom utgörs av främmande trädslag – med andra ord, det finns inget hållbart försvar, varken ur klimat- eller ekologisk synvinkel, att tillverka växthusgas-bidragande kortlivade produkter från skoglig svensk biomassa. För att ta oss från dagens undermåliga skyddsnivå, och för att binda ihop ett fragmenterat skogslands, utgör Naturvårdsverkets kartläggning dagens bästa kunskapsunderlag.
Tidigare debattartiklar i diskussionen:
- Rebecka le Moine: ”Vi måste använda skogen på ett hållbart sätt”
2. Replik av Marcus Sydh Göransson: ”Felaktiga slutsatser om hur vi långsiktigt brukar skogen”
3. Rebecka le Moine och Lina Burnelius: ”Tyvärr ser verkligheten inte ut så”
4. Marcus Sydh Göransson: ”Bättre att använda kolatomer i kretsloppet ovan jord”
Miljöhänsyn
Att även Marcus anser att miljörörelsen och skogsbruket kan och bör arbeta tillsammans, för att den hänsyn som tas skall bli så effektiv som möjligt, välkomnas självklart och vi delar den uppfattningen. Vad som anses vara “tillräcklig miljöhänsyn” inom dagens skogsbruk är idag dock undermåligt, och här går åsikterna isär. Vi bör nog också ifrågasätta nyttan med de ströträd som näringen sparar och kallar ”naturhänsyn”. Att Marcus skriver att miljöhänsynen har blivit bättre sedan 90-talet är som att blanda ihop hastighet och sträcka. Vi fortsätter att springa i helt fel riktning och tillryggalägger en allt längre sträcka, men hastigheten har sänkts något som följd till alla snedsteg som tagits. Men det är inte ett bra argument för att fortsätta som business as usual. Det är dags att ta ut en ny riktning i skogsbruket, annars fortsätter vi att springa ifrån våra hållbarhetsmål.
Biologisk mångfald
Marcus skriver att det är inte förvånande att skogsbruk är den verksamhet som i störst utsträckning påverkar biologisk mångfald i Sverige. Skogsbruk betyder dock inte per definition kalavverkning, och det är även här det finns en stor potential för näringen att ta sitt miljöansvar, genom att ställa om sitt brukande av den skog som ska brukas, samtidigt som minst 20 % ska skyddas på landskapsnivå. Miljökvalitetsmålet är i dagsläget inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Målet om ett 20 procentigt långsiktigt och fullvärdigt skydd av skogslandskapet är en kritisk miniminivå för att upprätta ett vitalt ekosystem, vilket samtidigt medger ett hållbart brukande av 18,4 miljoner ha produktiv skogsmark. Kalhyggena är för många medan skogsskyddet är för lågt, samtidigt som det saknas större sammanhängande skogar i Sverige. Dock saknas det inte längre verktyg om hur vi kan skapa dessa; värdetrakter är således värdefulla. Naturvårdsverket skriver: För att långsiktigt bevara och utveckla olika former av livsmiljöer, funktioner och processer i skogslandskapet behövs ett övergripande landskapsperspektiv. I huvuddelen av skogslandskapet saknas dock sådana större områden. Förutsättningar finns för att utveckla arbetet inom värdetrakter” (Värdefulla skogar, 2017: 65).
Klimat
“Miljörörelsen” hävdar inte på det här viset att olja och trä är likvärdiga råvaror. Däremot hävdar vi som undertecknar, att trä (likt olja) är en källa till kol om man bränner det för energi. Genom att tillverka kortlivade produkter eller som drivmedel bidrar Sveriges skogar till klimatutsläpp. Majoriteten av sveriges skogliga biomassa lämnar dock inte skogsindustrin i form av timmer – och används därför inte i tillräckligt stor utsträckning till att bygga trähus och andra produkter med lång livslängd. Biobränslen är inte koldioxidneutrala. Vid förbränning av biobränslen frigörs koldioxid omgående vilket bidrar till växthuseffekten på samma negativa sätt som fossila bränslen. Det tar många år att kompensera för dessa kolutsläpp: i ett 50-100 års perspektiv kan biobränslen t.o.m. ha en högre klimatpåverkan än fossila bränslen. Självfallet måste även användningen av fossila bränslen minska snabbt. Marcus har rätt i att det inte bör spela någon roll var kolet binds, om det är i norra eller södra Sverige. Det råder dock osäkerhet kring trädplantagers potential att ta upp och lagra kol. Studier visar att trädplantager, generellt sett, lagrar mindre kol än den tidigare naturliga skogen, oavsett geografisk region. En mer förnuftig klimatstrategi är att lagra kol i 20% av våra skogar och i träprodukter som så länge som möjligt.
Rebecka Le Moine, Naturvårdsbiolog och Årets miljöhjälte
Lina Burnelius, Ansvarig för skogsfrågor Greenpeace
