Rika länder ett hot mot fattiga fiskenationer

Att rikare länder dominerar det storskaliga och industriella fisket i världshaven är inte så konstigt, det är de som har de finansiella musklerna och teknologin att utrusta och operera stora fiskeflottor. Fast att snedfördelningen mellan rikare och fattigare länders makt över fisket skulle vara så till den grad ojämlik som framgår av den nya studien är trots det överraskande.

Hela 97 procent av det storskaliga fisket på internationellt vatten utförs, enligt studien, av fiskeflottor från rikare länder. Bara tre procent av världshavens gemensamma fiskbestånd fiskas av fartyg från fattigare länder. Och det är inte mycket bättre i de fattigare ländernas egna nationella vatten där nära 80 procent av det storskaliga fisket utförs av fiskeflottor från rikare länder. Storskaligt och industriellt fiske definieras i studien som yrkesfiske med båtar på över 24 meter.

Fem största fiskenationerna

De fem största fiskenationerna på internationellt vatten är, i fallande ordning, Kina, Taiwan, Japan, Sydkorea och Spanien. De svarar tillsammans för drygt 86 procent av det storskaliga fisket, där de tre förstnämnda nationerna står för nära 70 procent. Samma fem nationer dominerar även fisket i fattigare länders territorialvatten där de tillsammans har 68 procent av marknaden. Kina och Taiwan står ut som de överlägset största fiskenationerna och har tillsammans nästan hälften av det storskaliga fisket både på internationellt och nationellt vatten. I sin kartläggning kunde forskarna spåra fiskeaktivitet från Kina i 40 procent av världens kustnationers territorialvatten.

Det här är ett exempel på vad man brukar kalla marin kolonialism, där fiskeindustrin i rikare länder efter att ha uttömt fiskbestånden i sina egna vatten börjar köpa upp naturresurser i fattigare länder för att tjäna pengar och trygga sitt lands livsmedelsförsörjning. Ofta sker det som i Kinas fall med hjälp av stora subventioner. En stor del av Kinas långväga fiske sker i västafrikanska vatten där de på många håll är helt dominerande genom både fiskeavtal och samägda fiskebolag, som även är knutna till andra landbaserade investeringar i länderna. Detta samtidigt som FN klassar samtliga västafrikanska fiskevatten som överexploaterade och fångsterna har minskat med hälften på några decennier.

Illegalt fiske

Ett talande exempel är Guinea där Kina, enligt studien, står för hela 81,5 procent av fisket, och sannolikt mer genom illegalt fiske och samägda båtar. Guinea är ett av världens fattigaste länder där en majoritet av befolkningen är helt beroende av fisk och skaldjur för att få i sig vitaminer och mineraler och undvika bristsjukdomar och undernäring. Genom att en stor del av fångsten exporteras och landet och befolkningen inte längre själva har makten över fisket riskerar det här få katastrofala följder för landet, enligt studien.

Samtidigt finns det hopp, understryker forskarna, genom bland annat FN:s pågående arbete med att ta fram ett juridiskt bindande regelverk för skydd och bevarande av marinbiologisk mångfald i internationella vatten, och inte minst den tekniska utvecklingen som ligger bakom studiens kartläggning där fiskefartygens rutter kan övervakas på automatisk väg nära nog i realtid.

”Det finns idag inga andra naturresurser som kan övervakas med samma precision som vi nu kan spåra fiskefartyg så det här är en verklig ”game changer” när det kommer till att möjliggöra för både internationella ledare och vanligt folk att fatta intelligenta beslut om hur man på bästa sätt ska förvalta de marina resurserna, säger studiens huvudförfattare, marinbiologen Douglas McCauley i ett uttalande.”

Länk till studien: Wealthy countries dominate industrial fishing, Science advances

LÄS MER: Senegal: När fisken försvinner