Risk för dödlig stråldos från rostande förvar av radioaktivt avfall

50 meter under Östersjöns botten finns hundratals kubikmeter radioaktivt avfall som visat sig vara farligare än vad någon räknade med när det placerades där under 1990-talet.

Avfallet ska plockas bort därifrån. Men frågan är när. Problemet är att avfallet förvaras i containrar som rostar. Det kan göra avfallet svårare att flytta, eftersom containrarna kanske rostar sönder så mycket att de inte tål att transporteras.

Farliga doser radioaktivitet

Om de blir kvar, riskerar kommande generationer att utsättas för farliga doser radioaktivitet.  Siffran som presenteras för hur illa det kan bli är 1,2 sievert. Det är tusen gånger högre än bakgrundsstrålningen. Uppgiften kommer både från Strålsäkerhetsmyndigheten samt från Svensk kärnbränslehantering som ansvarar för förvaret.

Dosen ger direkta sjukdomssymptom, som skador på skelett och sänkt produktion av blodceller. Och risken för dödlig cancer ökar med sex procent för en person som utsätts för den höga dosen. Varje år. Det enligt en rapport från en expert vid Stockholms universitet, som Sveriges Natur också tagit del av.

Exakt hur farligt det är går inte att räkna ut säkert, eftersom få människor har utsatts för så stora doser tidigare under så lång tid, någonstans i världen. De höga doserna från kärnvapnen över Hiroshima och Nagasaki var kortvariga medan det här kan komma att handla om årtionden.

Kan få i sig plutonium

Förvarets ägare, Svensk kärnbränslehantering, SKB, beskriver gruppen som kan drabbas värst som ”hushåll med köksträdgård”.

Containrarna finns under vatten och risken att hushåll med köksträdgård drabbas är liten. Men radioaktivt avfall bryts ned mycket långsamt och därför handlar det om en risk som kvarstår i tusentals år. Under tiden kommer landhöjningen att göra att förvaret hamnar under fast mark. På mark där människor förväntas bo. Om så lång tid finns risk att avfallet är bortglömt och om någon borrar efter vatten riskerar borren att tränga in i förvaret, genom containrarna och in i tunnor som finns därinne. I tunnorna finns radioaktivt innehåll som när pumpen finns på plats, rinner ut från djupt under marken, in i kranar och slangar hos människor som inte har en aning om vad de får i sig.

Skulle det värsta inträffa kan de till och med få i sig plutonium, enligt brevet från Svensk kärnbränslehantering. Plutonium är en restprodukt från kärnreaktorer, men används också för att göra kärnvapen. Det är giftigt och ger ifrån sig alfastrålning, som ger stora skador om det kommer in i kroppen.

Läckage kan inte uteslutas

Nu har det visat sig att förvaret innehåller mycket mer radioaktiva ämnen än vad man tidigare trott. Grundämnet radium har visat sig vara ett större problem än känt. Den radioaktiva radiumisotopen kommer från mörkersikten för militära vapen som nu har visat sig ha hamnat i tunnorna, tillsammans med plutonium och annat som egentligen inte heller skulle ha varit där.

Så nu finns 2844 tunnor, som var och en rymmer 100 liter avfall, fördelade på 75 containrar i ett lager femtio meter under Östersjöns botten, med mycket större mängd radioaktiva isotoper än beräknat.

Att containrarna rostar till följd av droppande vatten och hög luftfuktighet är delvis åtgärdat. Olika skydd har satts upp, men ingen avfuktningsanläggningar. I dokumentation från Strålsäkerhetsmyndigheten framgår att luftfuktigheten i förvaret fortfarande är hög. Läckage kan inte uteslutas.

Ursprungligen skulle containrarna hålla att staplas på varandra fram till år 2010, då förvaret var tänkt att förslutas och inget mer skulle behöva göras där inne. Nu när förutsättningarna ändrats, är frågetecknen många kring hur containrarna ska hålla när de ska lyftas iväg för transport, och därmed hur återtaget av det farliga avfallet ska gå till i praktiken. De aktuella containrarna står långt inne i ett förvar med flera hundra containrar. För att flytta på dem måste containrar som idag står i vägen också föras iväg. Sammanlagt handlar flytten om 300 containrar i varierande skick och med radioaktivt innehåll.

– Här finns en oklarhet eftersom ingen kan komma åt containrarna i dagsläget. Vi är inte övertygade om att de fått bukt med korrosionen, säger Anders Wiebert hos Strålsäkerhetsmyndigheten.

”Vi är inte övertygade”

Att containrarna ska flyttas är alla överens om. I ett skriftligt svar till Sveriges Natur meddelar Svensk kärnbränslehantering, SKB, via pressansvariga Jenny Rees att ”SKB har för avsikt att ta upp dessa containrar så att avfallets ägare kan undersöka och rekonditionera dem, om det skulle behövas.” Men det ska ske först när det aktuella förvaret byggts ut, vilket i praktiken betyder någon gång efter år 2030.

Anders Wiebert är fundersam om det är en bra idé att dröja så länge:

– Vi är inte övertygade, säger han.

Försämringen av containrarna kanske fortgår och det kan med tiden bli ännu svårare att ta tillbaka dem. Han sammanfattar:

– Det finns faktorer som talar för att återtaget ska ske tidigare snarare än senare.

Att ta tillbaka tunnorna beräknas kosta 62 miljoner kronor, men osäkerheten om hur det hela ska gå till gör att kostnaden kan bli tre gånger så stor, 186 miljoner kronor alltså.

Strålsäkerhetsmyndigheten har nu beslutat att kräva att Svensk kärnbränslehantering fastställer en tidpunkt för återtag och ger bra argument för valet av den tidpunkten.

Läs dokumenten här:
SKB beskriver risken
Rapport från Svafo