Så grönt blir EU efter EU-valet 2019 – får vi ett ”januariavtal” för klimatet?

När stridsröken lagt sig efter EU-valsnatten framkommer tydliga trender. De två politiska grupperna som dominerat EU-parlamentet gick som väntat kraftigt tillbaka på bekostnad av den liberala och de högerradikala- och extrema grupperna.

Men samtidigt gick också den gröna politiska gruppen oväntat mycket framåt. Bland kommentatorerna talas det om att en ”grön våg” gjort avtryck i valet, vilket bäddar för ökade gemensamma miljö- och klimatinsatser.

LÄS MER: Klimatet allt viktigare i EU-valet Från den gröna partigruppen var tonerna därför mycket positiva under valnatten.

– Gröna partier har överträffat förväntningarna i länder som Tyskland, Frankrike, Irland, Danmark, Finland och Österrike och kommer att spela en allt viktigare roll när det gäller att forma den politiska debatten i Europa de närmaste åren. Detta förtroende som vi fått av väljarna ger både en uppgift och ett ansvar att driva gröna politik, menar Ska Keller, en av två språkrör för den gröna politiska gruppen.

Men det är inte självklart att den gröna partigruppen faktiskt får ett större inflytande även om mycket pekar på det.

Gröna gruppen behövs inte för första kompromisser

I den första tunga fråga som nu ska avgöras, tillsättningen av de nya topposterna i de andra EU-institutionerna, krävs exempelvis inte den gröna gruppens röster för att bilda de nödvändiga majoriteterna, säger statsvetaren Roger Hildingsson vid Lunds universitet.
– Rent matematiskt behövs inte den gröna gruppen för att bygga de första viktiga breda kompromisser i parlamentet som behövs exempelvis för att välja en ny EU-kommission. För där krävs det bara att den socialdemokratiska och kristdemokratiska gruppen får med sig liberalerna.

Han fortsätter:

– Samtidigt tror jag det finns en lyhördhet, eftersom den gröna gruppen har gått framåt. Det finns en folklig oro i klimat- och överlevnadsfrågorna och då handlar det inte bara om mandatmatematik. Det handlar också om strategi framåt och om att bygga en så bred allians som möjligt.

”Ett januariavtal för klimatet”

På andra sidan har de högerradikala grupperna växt, och många av de partierna är skeptiska till att höja klimat- och miljöambitionerna. Men det räcker inte för den största kristdemokratiska partigruppen att söka stöd därifrån för att få igenom resterande delar av sin agenda, utan ett mittensamarbete krävs.

Då de liberala och socialdemokratiska grupperna också har satt klimatpolitiken högt på sin agenda bäddar det för att ökade ambitionshöjningar ska kunna få gehör. Bland annat gäller det frågan om att höja utsläppsmålen till 2030, där den liberala gruppen vill skärpa målet för utsläppsminskningen till 55 procent. De antagna målen är 40 procent.
– Frågan är: Finns det någon klimatpolitiskt koncensus som kan byggas i mitten? ”Ett Januariavtal” för klimatet? Det är ju den bilden som ändå framträder. Det är i mitten som vi måste komma överens. Det är där lösningen ligger, säger Roger Hildingsson.

Ambitionshöjning

Ju större roll den gröna gruppen kan spela, desto mer klimatpolitik och höjda ambitioner kan det leda till, säger Roger Hildingsson och fortsätter:
–  Jag är inte jätteorolig för de liberala heller. Det är ändå en ambitionshöjning som de vill se. Både de liberala och de gröna kommer att spela klimatkortet i förhandlingen. Det som matematiken kan ställa till det för de gröna är att de inte kan driva en alltför offensiv hållning i förhandlingarna. Det är rent matematiskt inte dyrköpt för de andra grupperna att säga nej, säger Roger Hildingsson.

LÄS MER: Din miljöguide till EU-valet 2019