Skattebetalarnas rekordnota för gruvboomen

De senaste åren har medfört höga statliga kostnader för sanering av miljöfarligt avfall efter gruvbolag som har gått i konkurs. Under den svenska gruvboomen, mellan 1999 och idag, har skattebetalarna tvingats skjuta till 706 miljoner kronor för sanering efter företag som har beviljats tillstånd att driva gruvor men som har saknat resurser för att städa upp efter sig.

Siffran riskerar att bli ännu högre eftersom nya saneringar är på gång där staten väntas behöva stå för kostnaderna i flera fall.

Höga saneringskostnader

Enligt Statens geologiska undersökningar, SGU, skapar gruvbranschen dubbelt så mycket avfall som alla andra näringar gör tillsammans. Saneringskostnaderna är ofta mycket höga. Ändå har en rad företag fått tillstånd att starta gruvor trots att de inte har haft de ekonomiska resurser som krävs för att kunna sanera förgiftad, mark, vattendrag och sjöar när brytningen är avslutad.

Under senare år har flera bolag med usel ekonomi, och tvivelaktig historia, fått tillstånd att starta gruvor. De riskbedömningar och kontroller som har gjorts av gruvföretagens ekonomiska förutsättningar har haft stora brister, något som Sveriges Natur har granskat tidigare.

LÄS MER: Ingen granskar gruvbolagen

För att förhindra nya statliga saneringssmällar tillsatte regeringen utredningen ”Statens gruvliga kostnader” 2017. Utredaren, Daniel Barr, lämnade sitt förslag i somras men regeringen har ännu inte tagit ställning till det. Enligt Daniel Barr finns det en fortsatt risk för att ytterligare saneringskostnader hamnar hos staten.

– Det finns mycket som tyder på att nuvarande säkerheter är för små för att täcka kostnaderna, säger han.

Daniel Barrs utredning föreslår en kraftig höjning av de ekonomiska säkerhetsmarginalerna i gruvnäringen. I ett räkneexempel visar utredningen att dagens säkerheter på 2,6 miljarder kan behöva höjas till så mycket som 6,3 miljarder för att inte skattebetalarna ska riskera att drabbas i framtiden.

Underskattat säkerhetsmarginaler

Under senare år är det två gruvkonkurser som har slagit särskilt hårt mot staten. Det är gruvorna i Blaiken och Svärtträsk som hittills har kostat skattebetalarna 354 miljoner kronor att sanera. Till detta kommer en rad andra konkurser som har kostat 247 miljoner kronor.

LÄS MER: Skattebetalarna tar smällen för att sanera gruva efter konkurs

Enligt Daniel Barr finns det tecken på att gruvbolagen har underskattat vilka säkerhetsmarginaler som är nödvändiga. En sådan indikator är tillgången på morän som används för täckning av gruvavfall.

– I de avfallsplaner som vi har gått igenom antar gruvföretagen att morän av tillräcklig kvalitet finns i närheten. Men om man måste frakta dit den, eller om man måste förbättra kvaliteten på den, kostar det väldigt mycket mer, säger han.

Den uppfattningen delas inte av gruvindustrins branschorgan Svemin. Enligt Lars-Åke Lindahl, som är miljöansvarig på Svemin, har utredningen överdrivit riskerna. Den lagstiftning, och de ekonomiska garantier som krävs idag, är betydligt bättre än de som gällde när gruvorna i Svärtträsk och Blaiken, etablerades. Dessutom är myndigheterna bättre på att uppskatta möjliga saneringskostnader, hävdar han.

– Jag anser att vi har en ganska bra koll på vilka tekniker som krävs och vilka kostnader som är involverade. Att i det läget lägga på en massa säkerhetsmarginaler känns inte rimligt, säger Lars-Åke Lindahl.

Bankgarantier

Enligt utredningens förslag ska det i fortsättningen krävas bankgarantier som bestäms av staten för att få starta en gruva. Alternativet är att företaget ställer upp en pant eller deposition i kontanta medel för att få tillstånd. Totalt ska dessa säkerheter höjas med 3,7 miljarder från dagens nivå.

– Jag tycker helt enkelt att de har tagit i för mycket, det är inte orimligt att det kvarstår en viss risk för att någonting blir lite dyrare än vad man har avsatt pengar för. Det är trots allt så att den bransch vi representerar bidrar till samhällsnyttan. Då är det inte heller orimligt att samhället tar en viss risk i sammanhanget, säger Lars-Åke Lindahl.

Ser du ingen risk att vi råkar ut för ett nytt Svärtträsk eller Blaiken?

– Nej jag ser ingen som helst risk för det. Däremot kan jag inte säga att vi aldrig kommer att behöva en delfinansiering från skattemedel igen, säger han.

Lars-Åke Lindahl befarar att utredningens förslag kommer att slå hårt mot gruvnäringen.

– Det kommer att finnas företag som inte kommer ha möjlighet att ordna en sådan säkerhet. Och för stora företag, med finansiella muskler, inkräktar det på deras låne- och finansieringsutrymme, säger han.

Det blir nu upp till regeringen att ta ställning till Daniel Barrs förslag. Sedan han lämnade sitt betänkande i somras har statens kostnader stigit och är nu alltså uppe i 706 miljoner kronor.

Hur ser du på det?

– Tanken med mitt förslag är att staten ska undvika den här typen av kostnader i framtiden, säger Daniel Barr.

LÄS MER: Jakt på metaller i elbilens spår