SKB: Domstolen fick inte all information om slutförvaret

Svensk kärnbränslehanterings underjordiska bergslaboratorium på Äspö norr om Oskarshamn som byggts för att testa framtidens slutförvar. Det riktiga slutförvaret kommer att ligga vid Forsmark. FOTO: Sanna Dolck/TT

SKB: Domstolen fick inte all information om slutförvaret

Mark- och miljödomstolen i Nacka hade bristande underlag för att bedöma förslaget till slutförvar av kärnavfall, när den sade nej i januari 2018. Det anser Svensk kärnbränslehantering som avvisar stora delar av kravet på vidare utredning av förslaget.

Skribent Kerstin Lundell

26 april 2019, kl 11:46

Förslaget till förvar av kärnavfall håller visst måttet, precis som det presenterades vid Nacka tingsrätt under hösten 2018, enligt Svensk kärnbränslehantering. Att mark- och miljödomstolen i Nacka hade invändningar, beror på bristande underlag, trots flera veckors domstolsförhandlingar och åratal av förberedelser. Svensk kärnbränslehantering menar att det redan under domstolsförhandlingarna fanns information som kunde avvisa kritiken som ledde till ett nej från domstolen. Det framgår av det yttrande som bolaget lämnat in till regeringen, inför vidare beredning av ärendet.

”Den omständigheten, att domstolen i sitt yttrande till regeringen anser att säkerhetsanalysen innehåller osäkerheter kopplade till kapselns skyddsförmåga kan delvis förklaras av att domstolen inte haft tillgång till samma omfattande underlag som SSM.”

Underlaget som saknades fanns hela tiden hos Svensk kärnbränslehantering, som inte redovisade det när förhandlingarna pågick. Det hade skickats till SSM, Strålsäkerhetsmyndigheten, men alltså inte till domstolen. Förklaringen är att domstolen aldrig frågade efter det:

– SKB har informerat domstolen om att mer detaljerat material finns och erbjudit dem att ta del av samma material. Domstolen har valt att inte begära in detta material, skriver Jenny Rees hos Svensk kärnbränslehantering i ett mejl till Sveriges Natur.

Kritik mot kopparkapslarna

Domstolens invändningar handlar om de kopparprocesser, som Sveriges Natur har skrivit om. I sitt domslut från 23 januari 2018 hänvisade mark- och miljödomstolen till osäkerhet om den kapsel som ska omge det använda kärnbränslet från de svenska kärnkraftverken. Kapseln täcks av koppar som ska hindra radioaktivt material att läcka ut till omgivningen, och därmed hindra skador på människor och djur.

Kritiken som framfördes i såväl tidningen som i domstolen återfanns bland annat i interna dokument från Strålsäkerhetsmyndigheten som Sveriges Natur fått tillgång till. De visade att myndighetens egna experter, de som faktiskt fått tillgång till hela materialet från Svensk kärnbränslehantering, fortfarande tvivlade på metoden. Huvudorsaken till tvivlet var de olika sorters korrosionsprocesser som riskerade att förstöra kopparens skyddsförmåga. Kritik mot kapselns hållfasthet framfördes också under domstolsförhandlingarna av flera experter, bland andra korrosionsexperten Torbjörn Åkermark. Han har nu läst igenom yttrandet från Svensk kärnbränslehantering:

– Jag var förvånad att SKB inte hade något egentligen nytt material att komma med. I princip är det samma material som de använde i domstolen och som domstolen inte tyckte var tillräckligt övertygande.

Mikrogalvanisk korrosion

I sitt yttrande skriver Svensk kärnbränslehantering att inga omfattande nya uppgifter behöver lämnas in om de omdebatterade kopparprocesserna, utan att frågorna var besvarade i företagets egen säkerhetsanalys redan innan domstolsförhandlingen påbörjades i september 2018: ”Frågan om eventuell förekomst av dessa processer i slutförvarsmiljön har alltså inte förbisetts i säkerhetsanalysen.”

Svensk kärnbränslehantering har ändå utfört några studier för att komplettera det ursprungliga materialet. Bolaget menar att en av de nämnda korrosionsprocesserna kan vara av betydelse. Studierna som utförts visar att inte heller den processen kan ha betydelse. Eller med bolagets egna ord: ”Den enda av processerna där inverkan på kapselns skyddsförmåga i förvarsmiljön i nuläget bedöms inte helt kunna uteslutas, är en mild form av gropkorrosion (lokal korrosion) som benämns mikrogalvanisk korrosion.”

Övriga processer som domstolen begärde utredning av, har ingen betydelse anser Svensk kärnbränslehantering. De har därför inte undersökts igen: ”Sammanfattningsvis har utredningsarbetet lett fram till slutsatsen att fyra av de fem processer som domstolen pekat ut saknar betydelse för den totala risken för skadeverkningar från kärnbränsleförvaret efter förslutning. Dessa har därför inte tagits med i den förnyade riskberäkning som genomförts.”

Den sammanfattande slutsatsen från Svensk kärnbränslehantering är: ”Utredningarna bekräftar alltså SKB:s tidigare redovisade slutsats, att ett slutförvar som anläggs på cirka 500 meters djup i berget i Forsmark i enlighet med KBS-3-metoden är långsiktigt säkert. Konsekvenserna av strålning för människors hälsa och miljön kommer att bli obefintliga eller i vart fall så små att de inte kommer att kunna mätas.”