Skogsägande väcker starka känslor

Att skogsägare blir upprörda om de förlorar inkomster som de hade räknat med kan nog alla förstå. Men ibland spelar den känslomässiga delen av äganderätten lika stor roll, enligt Sabina Bergstén som är forskare i kulturgeografi vid Umeå universitet. Hon har intervjuat 51 skogsägare i Västerbotten och Skåne om de emotionella och sociala värdena av att äga skog. Bland annat ställde hon frågan om hur de intervjuade skulle ställa sig om det kom på tal att göra deras skog till naturreservat eller biotopskydd.

En av slutsatserna av studien är att markägare är väldigt olika. Många tyckte att det hade varit positivt om deras skog blev skyddad medan en stor del var osäkra och andra negativa. Bland de som inte ville se sin skog skyddad var det många som lyfte de känslomässiga banden till den.

− De flesta hade ärvt marken och upplevde sig själva som en länk mellan tidigare och nya generationer. Därför ville de inte förlora äganderätten över skogen, som vid reservatsbildning, säger Sabina Bergstén.

Att vara skogsägare är för många ett långsiktigt ansvar där platsen är en del av ens historia. Det  handlar om familj och familjeband, och en känsla av tillhörighet till en viss plats. Därför är det inte alls självklart att en skogsägare vill sälja eller byta sin mark även om ersättningen är bra, förklarar Sabina Bergstén.

− En av de intervjuade sade att ifall han inte skulle kunna fortsätta att äga just den specifika skogsmarken skulle meningen och värdet med det hela försvinna.

Att ge upp ägandet är dock bara aktuellt om marken blir naturreservat. Om Skogsstyrelsen gör ett biotopskydd kan skogsägaren fortsätta att äga marken och använda den för jakt, fiske och rekreation som tidigare, så länge skogen inte avverkas. Ägaren får då 125 procent av fastighetens marknadsvärde i ersättning. Av de intervjuade skogsägarna i Umeåforskarnas studie var det bara två som hade fått sin mark skyddad som biotopskydd respektive naturreservat och de var nöjda med det hela. Men en del av de intervjuade skulle inte vilja att skogen blev skyddad även om de fick bra ersättning och fick behålla äganderätten. För dem var det viktigt att få bestämma över skogen själva, bland annat eftersom de såg sig som förvaltare mot tidigare och kommande generationer, förklarar Sabina Bergstén.

Sveriges Natur granskar omvänd naturvårdsgallring

LÄS MER: Striden om skogen
LÄS MER: Ingen fälld för brott mot naturvårdsparagrafen
LÄS MER: Tjänstemän hotas till tystnad
LÄS MER: Vägrade hugga nyckelbiotop – blev av med jobbet
LÄS MER: ”Debatten har blivit en ekokammare”