Slutförvaret av kärnbränsle godkänns av domstol

Mark och- miljödomstolen i Nacka meddelade den 24 oktober att de ger tillstånd till ett slutförvar för använt kärnbränsle. Redan år 2022 gav dåvarande regering tillstånd till slutförvaret och nu har Mark- och miljödomstolen formulerat villkor för godkännandet.

Läs mer: Beslut om slutförvar – regeringen säger ja 

Domstolen har prövat ärendet utifrån miljöbalken och tillståndet omfattar ett slutförvar i Forsmark i Östhammars kommun samt en anläggning för inkapsling i Simpevarp i Oskarshamns kommun.

Tillståndet gäller för avfall från redan existerande reaktorer och är inte giltigt för avfall från ett eventuellt nytt kärnkraftsprogram.

Kopparkapslarnas säkerhet är ifrågasatta

Slutförvaret ska ske med den så kallade KBS-metoden där kärnavfallet förvaras inneslutet i kopparkapslar inuti berget i Forsmark.

Läs Sveriges Naturs Guldspadevinnande granskning från 2018: Myndighet mörkade risker med kärnavfall.

I slutförvaret får SKB deponera 6000 kapslar med cirka 12 000 ton kärnavfall.

Naturskyddsföreningen har jobbat för att stoppa metoden i många år. Oscar Alarik är chefsjurist på Naturskyddsföreningen och han säger att Mark- och miljödomstolens beslut var relativt väntat.

– Ja, vi visste redan när vi gick in i den här processen 2011 att det skulle vara väldigt svårt att stoppa det här. Myndigheterna och industrin hade låst fast sig i en metod som man inte ville ändra en millimeter på.

”Ett historiskt misslyckande”

KBS-metoden är omdebatterad och kritiker menar att det saknas tillräckliga bevis för att kopparkapslarna är säkra nog för att det ska gå att förvara kärnbränsle på ett säkert sätt i 100 000 år.

Läs mer: Strålsäkerhetsexpert kritiserar beslut om slutförvar av kärnavfall
Läs också: ”Katastrofalt” – koppar för kärnavfall korroderar

– Det finns stark vetenskaplig kritik mot den här metoden, bland annat från forskare på KTH (Kungliga Tekniska Högskolan, reds anm) som handlar om att fem centimeter koppar inte håller mer än några hundra år, men avfallet är farligt i 100 000 år. Nu låter vi framtidens svenskar ärva ett potentiellt miljöproblem av gigantisk magnitud. Det är ett historiskt misslyckande i det svenska miljöarbetet, säger Oscar Alarik.

Domstolen ger SKB möjlighet har möjlighet att inleda arbetet med inkapslingsanläggning och slutförvar även om domen skulle överklagas till Mark- och miljööverdomstolen.

Kommer Naturskyddsföreningen att överklaga?

– Vi ska sätta oss ner och titta på domen, men efter 13 års processande i frågan utan att få gehör för någonting, så är frågan om det är meningsfullt att överklaga. Den här processen har blivit mycket svår för oss att driva sedan regeringen tagit bort Kärnavfallsrådet och tagit bort det ekonomiska stödet till Miljöorganisationernas avfallsgranskning.

Läs mer: Kärnavfallsgranskning upphör
Läs också: Oro för nedlagd kärnavfallsgranskning

MKG, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, anser att villkoren för kärnbränsleförvaret är för svaga.

– Med så här svaga villkor borde kärnbränsleförvaret inte byggas”, säger Linda Birkedal, ordförande för MKG i ett pressmeddelande.

Även Naturskyddsföreningen anser att villkoren är för svagt formulerade.

– Ja, vi är överens om den saken. Vi och MKG satte tillsammans ihop en kravkatalog som skulle ha kunnat tvinga fram bättre tekniker under tiden som slutförvaret byggs. Vår idé var att ha en spärr i villkoren, som gick ut på att slutförvaret inte skulle ha fått tas i drift innan man fått en vetenskapligt säker inkapslingsmetod, säger Oscar Alarik.

– Domstolen tog den enkla vägen och ansåg att den saken redan var avgjord av regeringen. Vi tycker att skarpa villkor kunde ha varit en väg framåt, just därför att det här målet är unikt, fortsätter han.

”Runstenar framstår som en nymodighet”

Den fortsatta prövningen sköts av Strålsäkerhetsmyndigheten och det kommer krävas tillstånd från regeringen att så småningom försluta slutförvaret. Enligt ett villkor i miljötillståndet ansvarar SKB för informationsbevarande till framtida generationer om vad som finns i slutförvaret, en fråga som engagerar även Naturskyddsföreningen.

– Vi får börja fundera på hur vi som miljöorganisation ska kunna föra vidare vetskapen om vad som döljer sig nere i berget till kommande generationer – när kärnkraftsbolag och myndigheter inte längre finns kvar. Men hur ska vi kunna varna folk tiotusentals år in i framtiden om Forsmarksområdet? Det rör sig ju om tidsrymder som får runstenar att framstå som en nymodighet, säger Oscar Alarik.