”Myndighet tar inte mer hänsyn än skogsbolagen”

Läs också: Fastighetsverkets skogsmissbruk

Marklaven har minskat med omkring 70 procent sedan kalhyggesbruket infördes på 1950-talet, enligt forskare på Sveriges lantbruksuniversitet. Jannie Staffansson, i Tuorpon sameby är inte ensam om att känna en maktlöshet.

När Sveriges Natur frågar alla 33 svenska fjällsamebyar om de upplever att de kan skydda renbetet genom samråden med skogsbruket säger bara 2 av de 23 som svarar ja. Ytterligare två svarar ”nja”.

Skärpta regler kan bidra

Samebyarna har ingen vetorätt över sina betesmarker. Statens fastighetsverk (SFV) och skogsbolagen är anslutna till certifieringen FSC. Enligt FSC kan ett nej från samebyn leda vidare till uppföljningsmöte, medling och granskning.

− Om skogsbolaget sedan ändå väljer att avverka får certifieraren avgöra om avverkningen var berättigad, säger Henrik von Stedingk på FSC Sverige.

Finns det något fall där certifieraren har bedömt att det inte har varit berättigat?

− Ännu har inget fall gått igenom hela processen.

Han förklarar att de svenska FSC-reglerna skärptes 2020 genom att ta in delar av FN:s urfolksdeklaration som säger att urfolk ska kunna säga nej till projekt som påverkar dem eller deras mark.

− Då kom granskningen in som en möjlighet. De två första granskningarna har just genomförts och de pekar på vissa brister i samplaneringen.

Läs också: ”Märkligt att Sveaskog inte lyfter eget ansvar” 

SVF: ”Bra dialog”

I Sveriges Naturs enkät ställs också frågan om Statens fastighetsverk visar större hänsyn till rennäringen än andra skogsbolag.

Av de 19 fjällsamebyar som svarar säger 10 nej och 9 ja, men flera av jasägarna uttrycker missnöje, även om de tycker att en del andra skogsägare är ”ännu värre”.

”När vi ber Fastighetsverket att till exempel röja och gallra för att inte gamla planteringar ska bli en enda slyskog säger de att de måste få avverka de sista gamla skogarna i anslutning om de ska ha råd att röja och gallra”, skriver en sameby.

”De sade: nu skriver du under de här papprena! Då förstår jag att de är pressade uppifrån. Man inser ju att det kommer att bli en fajt framöver om precis alla ärenden”, säger en annan.

SFV tycker att de har en bra dialog med samebyarna. De vill inte kommentera enskilda samråd, men säger att det är en missuppfattning att ett enskilt område måste avverkas för att annat ska röjas.

Däremot gäller det på ett principiellt plan att röjningar och gallringar behöver finansieras genom avverkningar. Myndigheten bär sina egna kostnader och återinvesterar stor del av intäkterna bland annat i skogsvård, naturvård, vägar och anpassade avverkningar, förklarar SFV:s naturvårdsspecialist Irene Stjerna.

− Det är inte konstigare än att du behöver bensin i en bil, säger Erik Larsson, på SFV.