Svart stork kan locka till framtida nationalpark

I helgen diskuterade forskare, naturfotografer och ideella krafter områdets unika möjligheter på ett kunskapsseminarium i Högsby ordnat av Naturskyddsföreningen i Kalmar län.

– Runt Hornsö finns 11 000 hektar som tillsammans skulle bli södra Sveriges största nationalpark på land, säger styrelseledamoten och naturturismexperten Per Jiborn.

I samband med seminariet hölls också möten med politiker från kommunerna runt ekoparken – Högsby, Mönsterås och Nybro.

– Det känns som att arbetet med nationalpark börjar rulla på, även om mycket arbete återstår, säger Per Jiborn.

Det är enklare och billigare att skydda skog där det redan finns stora sammanhängande områden, menar han. En nationalpark kan ge både långsiktigt formellt skydd och lokal ekonomisk utveckling med varsam naturturism baserad på cykling och ridning.

700 vedlevande skalbaggar

Sveaskogs ekopark Hornsö sju mil nordväst om Kalmar är känd för sina höga naturvärden, bland annat finns här 700 olika arter vedlevande skalbaggar, varav mer än 200 är rödlistade. Området är en av fyra ekoparker som pekats ut av statliga Skogsutredningen som möjliga nya nationalparker.

Enligt flera av seminariets föreläsare har Hornsö också speciella förutsättningar för att återintroducera den svarta storken i Sverige.

– Det här är en av bästa platser jag sett i Sverige för svart stork. Här finns djupt vatten med fisk inne i obrutna eller halvt obrutna skogar, konstaterade naturfotografen och författaren Staffan Widstrand.

Han gav flera exempel på hur karismatiska arter som bergsgorillor och träskonäbbar fått ett högt ekonomiskt värde och därmed stöd för bevarande i lokalsamhället.

– Nationalpark är också ett starkt varumärke som lockar besökare på ett helt annat sätt än en ekopark.

Lämpliga livsmiljöer

Carl-Gustaf Thulin forskar om genetik, faunarestaurering och rewilding vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Han ser det som fullt möjligt med återinplanteringsförsök av svart stork. I fjol kartlade han och två kollegor vid SLU möjligheterna i södra och mellersta Sverige utifrån artens krav på föda, boträd och avskildhet.

– I ekoparken finns lämpliga livsmiljöer. Svart stork är en stark symbolart som kan ge lokal förankring till nationalparksarbetet.

LÄS MER om rewilding och Carl-Gustaf Thulins forskning

Det allt intensivare skogsbruket, utdikningen samt att skogsbetet upphörde är några av orsakerna till att den svarta storken dog ut i Sverige på 1950-talet.

Av 40 kända svenska revir för svart stork från 1840 och framåt fanns 20 i Småland. Den sista häckningen i landskapet observerades 1933 vid utloppet av Alsterån, som flyter genom ekoparken.

Våtmarksexperten Staffan Müller har kartlagt ekoparkens våtmarker och identifierat strandängar och sumpskogar som kan restaureras för att passa den svarta storkens behov. Åtgärderna skulle också ge förutsättningar för andra arter som exempelvis vitryggig hackspett.

Skogsekologen Jonas Hedin vid länsstyrelsen underströk behovet av att restaurera fler miljöer om en återintroduktion av svart stork ska bli möjlig. Mats Niklasson, vetenskaplig ledare på Nordens Ark, talade om hur stiftelsens bevarandearbete för arter som pilgrimsfalk och vit stork lockar långväga besökare och att det även finns intresse från Nordens Arks sida att föda upp svart stork för utplantering.

Läs mer: Regeringen vill skapa fler nationalparker