”Sveaskog kringgår samrådskravet”

Luokta-Mavás och flera andra samebyar i både Norr- och Västerbotten har länge stört sig på Sveaskogs avverkningsplaner på renbetesmarkerna. I samråd efter samråd har man ofta sagt nej med hänvisning till de hänglavsrika naturskogens betydelse för vinterbetet. Sveriges Natur har tidigare skrivit om att Sveaskog, efter protesterna, nu pausat planerade avverkningar i just Luokta-Mávas område.

LÄS MER om Luokta-Mávas och att Sveaskogs vd fick gå

Men företrädare för flera samebyar menar nu att Sveaskog kringgår samrådskravet och möjligheten för samebyn att säga nej, genom att sälja skogen till privata aktörer. De nya ägarna kan sedan avverka skogen utan att behöva samråda med berörda samebyar, eftersom samrådskravet bara gäller större markägare.

Dessutom informeras så gott som aldrig berörda samebyar om skogsaffärerna. Ägarbytet blir uppenbart först när maskiner dyker upp för att inleda avverkningen.

– Vi har ett alldeles färskt fall på våra marker i närheten av Älvsbyn, berättar Brita-Stina Sjaggo som är sekreterare i Luokta-Mávas styrelse. En skogsmaskin dök plötsligt upp och körde i princip rakt genom renhjorden så att de skrämdes iväg från sina betesgropar. Vi förstod ingenting och en renskötare kontaktade omedelbart Sveaskog för att få veta vad det handlade om.

Beskedet var att marken sålts redan 2009 utan att samebyn fått information. När samebyn kontaktade den nye ägaren hade skogen i praktiken redan börjat avverkas.

– Den nya markägaren kände inte till att det var ett viktigt renbetesområde. Avverkningen gick inte att stoppa och nu är skogen borta. Det innebär att området efter markberedning blir helt obrukbart för oss i minst 15-20 år, säger Brita-Stina Sjaggo.

För några år sedan hände samma sak vid Falkberget utanför Älvsbyn, precis där Luokta-Mávas hade ett mycket viktigt betesområde för sina renar. När samebyn kom dit med renarna för vintern var skogen borta och berget som ett kalfjäll.

– Just det området hade tidigare varit uppe till samråd och vi hade sagt nej, men nu avverkades det ändå. De visste att det var ett otroligt viktigt betesområde för renskötseln. Ändå sålde de, trots att de vet att en skogsaffär nästan alltid innebär avverkning, säger hon.

Andra samebyar bekräftar bilden

Flera andra samebyar som Sveriges Natur varit i kontakt med bekräftar bilden. Utförsäljningen av Sveaskogs skogsfastigheter i norr sätter hela samrådsförfarandet ur spel och ställer till det ordentligt det för rennäringen, menar man.

Leif Lundberg i Maskaure sameby inom Arjeplogs kommun:

– Sveaskog har sålt uppemot 10 000 hektar inom våra åretruntmarker de senaste åren. Även områden som vi tydligt motsatt oss vid samråden om avverkningsplanerna. Det känns som att det är satt i system, att Sveaskog säljer för att slippa våra protester.

Han funderar på om inte samebyn nu måste bli tuffare, också mot de privata skogsägarna.

– För oss är det lika illa vem som än avverkar hängslavsskog. Vi har inte velat bråka med privata skogsägare, men om det här fortsätter måste vi kanske byta strategi, säger han.

LÄS MER Så blir renarna skogsstridens offer

Liknande erfarenheter i Malå

Även Malå sameby i Västerbotten har liknande erfarenheter med statlig skog på åretruntmarkerna som plötsligt blivit privat – utan att samebyn informerats.

Samebyns ordförande Tomas Stenlund ger ett exempel:

– Till och med marken där vi har anläggningen i Örträsk blev såld. Det är en noga utvald plats men så plötsligt skulle det avverkas. Det blev en jävla konflikt med den nye skogsägaren.

– För oss innebar det stora investeringar och mycket jobb med att flytta ingångar, bygga broar och annat. Sen markbereddes hela hygget och blev värdelöst för oss, säger Tomas Stenlund som tycker att staten, och därmed Sveaskog, borde ta ett större ansvar för rennäringens behov.

– I sin policy säger Sveaskog hur viktigt det är med samverkan med samebyarna. Men i praktiken gör man något helt annat.

”Samebyarna är alltid välkomna”

Sveaskog svarar på kritiken genom sin marknadsområdeschef Nord, Anette Waara.  Hon pekar på att Sveriges riksdag beslutat att Sveaskog ska sälja 10 procent av den mark bolaget hade 2002, och att detta i första hand ska ske i norra Sverige.

– Och där bedrivs renbete på i stort sett alla Sveaskogs marker.

Waara beklagar dock att samebyarna oftast förblir oinformerade om affärerna och därför har små möjligheter att i tid komma i dialog med en ny markägare om eventuella avverkningar.

– Vi tar till oss av kritiken och ser över våra rutiner, skriver Waara i ett mejl till Sveriges Natur och fortsätter:

– Samebyarna är alltid välkomna att komma in till våra lokalkontor för att ta del av information eller ta upp diskussioner vid ordinarie samrådsmöten.

I hur stor utsträckning köper Sveaskog tillbaka virket av den som avverkat?

– Sveaskog är i huvudsak producent av skogsråvara. Det finns ingen koppling mellan försäljning av en fastighet och virkesköp, skriver Anette Waara.

Video från avverkningen på Falkberget. Foto: Luokta-Mávas