Svenska sjöar och vattendrag allt brunare
Sveriges sjöar och vattendrag blir brunare, och detta främst i områden med mycket barrskog. Brunare vatten är ett problem för oss människor främst när vi behöver dricksvatten. Emma Kritzberg, forskare på Lunds Universitet, tror att de främsta orsakerna till vattnets ändrade färg är markanvändning och klimatförändringar.
Vattnet färgas av kolföreningar som förts med från marken med regnvatten. Det finns forskare som menar att ”brunifiering” är en tillbakagång till ett naturligare tillstånd för vattnet. Hypotesen baseras på att försurningen, som var som värst under 80-talet, hämmade brunifiering av sjöar och vattendrag.
Anledningen till att kolföreningarna i marken följer med regnvattnet är att molekylerna är negativt laddade vilket gör att de lätt löser sig i vatten. När marken försuras så ökar mängden positivt laddade vätejoner i marken. Det neutraliserar laddningen hos det organiska kolet som då inte löser sig i vatten och därför inte lakas ur marken.
Enligt denna hypotes skulle vattnet ha varit lika brunt som det är i dag innan marken försurades på 80-talet. Det är däremot inte vad Emma Kritzberg och hennes kollegor har funnit. Efter att ha gjort en sammanställning av vattenkvaliten i flera sjöar kring Aneboda i Småland från mätningar ända tillbaka till 30-talet, har hon kunnat konstatera att vattnet snarare var klarare då. Detta behöver inte betyda att hypotesen om att vattnet blir brunare som en följd av mindre försurning inte stämmer, utan snarare att det finns fler faktorer att räkna in.
— Man började ju med miljöövervakningen när försurningen som var värst på 80-talet, och sen dess har det inte hänt så mycket i hur vi använder landskapsområden. Eftersom det inte skett någon stor förändring under den här tiden så har det inte ansetts vara en viktig anledning till att vatten blir brunare, berättar Emma Kritzberg.
Barrskog ger brunare vatten
Hon tror det är ett misstag att anta att förändringen av markanvändning och färgen på vattnet sker parallellt. Eftersom det tar tid för lager av kol från barr och löv att byggas upp i marken så bör förändringen i vattnets färg ske senare än förändringen i markanvändning. Sedan 20-talet använde man i allt högre grad konstgödsel i jordbruket och man behövde därför inte lika mycket mark för att odla. Mycket mark som tidigare användes för att odla är därför numera barrskog. Barrskog ger i regel brunare vatten än lövskog.
— Hela processen bygger på att man har en uppbyggnad av organiskt material i marken som kan läcka, och material från barrträd omsätts inte lika snabbt som material från lövträd, förklarar Emma Kritzberg.
Anledningen är att barr i regel är svårare för svampar och bakterier att bryta ner än löv. Man får alltså långsamt över tid ett allt större lager av organiskt material i marken och det är detta material som sedan förs med regnvattnet ner i sjöar och vattendrag och gör vattnet brunare.
Någonting som Emma Kritzberg också tror är bidragande till brunare vatten är klimatförändringar, i Sveriges fall handlar det om ökad nederbörd och längre växtsäsong. Längre växtsäsong innebär att vi får ett större bidrag av organiskt material till marken varje år, och mer nederbörd betyder att mer vatten sköljer genom jorden och för med sig det organiska materialet.
Svårare att rena
Brunt vatten i klimat med mycket barrskog är inget konstigt i sig. Det ser man över hela jorden.
— Den faktor som bäst förutsäger om du kommer att träffa på en brun sjö är om du är i ett barrskogslandskap. I södra Skåne har du ett jordbrukslandskap och gröna sjöar och i alpina landskap är sjöarna klara.
Högre halter av organiskt material i sjöar och vattendrag är ett problem för oss människor. Vatten från sjöar som länge används som källa för dricksvatten blir allt svårare att rena, och de reningsprocesser som används förlitar sig på metallklorider för att fälla ut det organiska kolet. Som följd av denna process får man dock alltid små mängder av klorerat kol i vattnet vilket kan vara cancerframkallande.
Utöver halter av kolföreningar i vattnet påverkas färgen även av mängden järn, någonting som man lagt märke till först under senare år.
— Brunifiering har forskare undersökt sedan länge, men det är egentligen inte förrän under senare år som man även börjat titta på kopplingen till halterna av järn i vattnet. Vad man kan se är att färgen på vattnet har ökat väldigt mycket mer än halten organiskt material i vattnet. När jag tittade på halterna av järn kunde man se att de ökat mer än någonting annat, berättar Emma Kritzberg.
