Svenskt bistånd till skövling i Gabon

Tre unga jägare klädda i slitna arméjackor och utrustade med kniv, machete och gevär vandrar genom skogen när de plötsligt fryser till i steget. De viskar till varandra på det lokala språket punu att ljudet tycks komma från vänster. De står stilla en stund och försöker skilja på skogens talrika ljud. Vad är det de har hört? Fåglar? Apor? Eller en krokodil i vattnet en bit bort?

I går var jakten lyckosam. En buffel som de styckade i delar och bar i väg. I dag var jägartrion uppe redan vid sextiden för att komma iväg. Nu står hoppet till andra byten. Skogen de befinner sig i, knappt två kilometer från byn Nangha, är ett känt tillhåll för apor. Området ligger ett par mil från provinshuvudstaden Mouila, som i sin tur ligger sju timmars bilfärd från Libreville, huvudstaden i Gabon.

Trion har gått över savann och genom sumpmarker, och vadat i bäckar och floder. På savannen sågs spår av skogs­elefanter som trampat ner gräset. Nu är de framme i skogen där stora lianer slingrar sig ner från trädkronorna. Ett tätt lövverk täcker himlen.

I närheten lär det finnas både schimpanser och gorillor.

– Men vad ska vi göra om elefanterna dyker upp igen? undrar jag.

– Då får du ta ett foto, säger Stefan, en av jägarna, och ler.

De går förbi en krokodil som sprattlar i vattenbrynet och slår sig därefter ner för att äta frukost i form av kassava och konserverade sardiner.

– Vi kommer inte acceptera att palmoljeplantagerna kommer nära byn, säger Gildas, som är trions ledare.

Hans kompisar – Stefan och Ulrich – är stolta över att motståndet bland byborna resulterat i att palmoljebolaget Olam ännu inte avverkat skogarna som omger deras by. Därför kan de fortfarande bedriva jakt och fiske, som deras föräldrar gjort, och deras föräldrar … Ja, som man gjort så länge någon kan minnas.

LÄS MER: Palmolja – snart på en mack nära dig

Efter frukostrasten reser de sig upp för att gå vidare och fortsätta jakten.

Ännu har palmoljebolagets verksamhet inte påverkat markerna runt just den här byn.

– Det är ungefär lika mycket djur och fisk som förr, säger Gildas.

Men i skogarna runt de andra byarna är det annorlunda.

En och en halv miljard i bistånd

De senaste fem åren har ungefär en och en halv miljard svenska biståndskronor betalats till de internationella utvecklingsbankerna. Bankerna ska låna ut pengar med låg ränta till projekt som skapar utveckling i fattiga länder. Afrikanska utvecklingsbanken är en av de största. Den svenska strategin slår fast att samarbetet med banken ska ”ta sin utgångspunkt i och präglas av ett rättighetsperspektiv och fattiga människors perspektiv på utveckling” och att de fattigas behov ska ”vara utgångspunkten för fattigdomsbekämpning och för främjandet av en rättvis och hållbar utveckling.”

Frågan är vad de svenska biståndspengarna gör här i Gabons regnskogar?

Organisationen Muyissi leds av Ladislas Ndembet, en lågmäld man som är van att kämpa i motvind, inte minst för att han är muslim i ett land som domineras av kristna.

Även under fastemånaden ramadan trotsar han hungern och törsten och ger sig ut i byarna och på savannen för att träffa folket och få höra hur de påverkas av palmoljebolaget Olams exploatering. Enligt Ladislas finns ett stort motstånd mot palmoljebolaget som bedriver verksamheten tillsammans med staten i Gabon.

– Men byborna är rädda. Även om de vill något vågar de inte omvandla sitt engagemang till handling, säger han.

Ladislas miljöorganisation var från början inriktad på att jobba med landets nationalparker, men på senare tid har man fokuserat allt mer på skogsskövlingen.

– Det stora problemet är markrofferi, säger han och förklarar hur enkelt det är att ta land från bybor som saknar lagfarter.

På 1960-talet ställdes krav på att de boende i skogsbyarna skulle bosätta sig närmare den nybyggda riksvägen i syfte att förenkla skatteinhämtning. Det byggdes nya bosättningar på bägge sidor om vägen, men invånarna återvände regelbundet till sina gamla byar och marker längre in i skogarna.

Tre, fyra månader om året, under torrperioden, bosatte de sig i de gamla byarna för att jaga och fiska och därefter torka bytet och fångsten innan regnen kom. I oktober, när skolterminen drog igång, återvände de till bosättningen vid riksvägen. Fisken och köttet som blev över sålde de vidare och fick på så sätt ihop en liten inkomst till inköp av förnödenheter från staden.

Så var det innan skogsskövlingen startade.

Men nu är stora delar av skogarna borta och förvandlade till palmoljeplantager. De gamla byarna har rivits. Och mellan sju på morgonen och fyra på eftermiddagen får byborna inte gå över plantagerna utan särskilt tillstånd.

Marken sålde staten under förespegling att den tillhörde den och inte byinvånarna. Palmoljebolaget Olam betalade en dollar per hektar. Med andra ord: åtta kronor för tusen kvadratmeter djungel – ungefär lika mycket som det lokala priset för en liter bensin.

Palmoljebolaget redovisade å sin sida första året en vinst på sju miljarder kronor. Den billiga palmoljan som används i allt från läppstift till tvål och glass har blivit en guldkalv för bolaget. Och den nya marknaden för biodiesel i Europa bidrar till rallyt.

Billig är palmoljan bland annat just för att den ofta odlas på mark som tillhör fattiga människor och ursprungsbefolkningar som saknar ordentliga lagfarter. Och svenska biståndspengar bidrar till att göra Olams verksamhet ännu mer lönsam.

Efter att skövlat stora delar av Asiens regnskog riktar nu palmoljejättarna blickarna mot Afrika. För närvarande avverkas, plöjs och planteras det i stor skala i centrala och västra Afrika. Greenpeace spår att uppemot 22 miljoner hektar afrikansk skog inom fem år kommer att ha omvandlats till palmoljeplantager.

För den biologiska mångfalden är konsekvenserna förödande när ett blandat landskap med regnskog, savanner, bäckar, sjöar och floder ersätts av en planterad monokultur. Djur som skogs­elefanter, krokodiler, ormar och schimpanser förlorar sin naturliga hemvist samtidigt som skogarnas förmåga att ta upp koldioxid minskar.

Palmoljejätten Olam kom till Gabon 2012. Bolaget är baserat i Singapore och har av miljöorganisationer anklagats för att bidra till avskogning i Indonesien och för att ha bedrivit illegal skogsavverkning i Kongo-Kinshasa. Bolaget ägs till största del av Singapores statliga investeringsfond Temasek. Näst största ägare är japanska industrikoncernen Mitsubishi.

Efter en kort bilfärd från Mboukou, en by med 316 invånare, kommer vi fram till Olams största oljepalmsplantager i Gabon. Odlingarna sträcker sig flera kilometer åt varje håll.

Vi träffar byäldsten Barnabe Bibalougouba som säger att plantagebolaget inte har infriat sina löften. Enligt ett avtal skulle Olam bygga en liten vårdcentral med medicin och en vattentank i byn.

– Vattentanken har man börjat på, men för två år sedan avstannade bygget, säger han.

När skogen höggs ner utlovades byn dessutom att få del av timmerintäkterna. Enligt byäldsten rör det sig om 27 miljoner CFA-franc, motsvarande cirka en halv miljon kronor, men pengarna har ännu inte betalats ut till invånarna i byn, eftersom andra byar i närheten gjort anspråk på samma intäkter.

Barnabe Bibalougouba sammanfattar läget:

– Det sociala kontraktet måste omförhandlas.

Sverige ändrade riktlinjer

Efter att Sveriges Natur 2015 granskat biståndet till de internationella utvecklingsbankernas fossila investeringar ändrade Sveriges röd-gröna regering riktlinjerna för arbetet i bankerna. Numera röstar Sverige nej till att låna ut pengar till olja och gas. Men för investeringar i palmolja – en råvara som i många fall leder till större utsläpp än fossila bränslen – saknas en strategi.

LÄS MER: Lär dig mer om palmolja

Vår granskning visar att Sverige, tillsammans med de andra länderna i den nordisk-indiska valkretsen, i januari 2017 röstade ja till att låna ut närmare en miljard kronor till Olams fortsatta expansion i Gabon. Dokument visar att bolaget under de första tre och ett halvt åren slipper betala ränta.

Varningssignaler saknades inte. Redan 2013 hade Olam beviljats ett generöst lån från Afrikanska utvecklingsbanken. Det fanns alltså ett facit. Några veckor före beslutet hade Financial Times skrivit om problemen i Gabon. En rapport byggd på satellitbilder och fältbesök visade att Olam hade avverkat stora arealer regnskog. Uppemot 15 000 av totalt 19 000 hektar bedömdes vara naturskog, alltså skog som aldrig avverkats eller var så opåverkad att den till största delen har återfått de egenskaper som kännetecknar en urskog.

Olam är medlem i Forest Stewardship Council (FSC), en internationell medlemsorganisation för ansvarsfullt skogsbruk. I sin ansökan till banken hade Olam lovat att leva upp till organisationens krav. Men i rapporten kan man läsa att FSC anser att mer än 10 000 hektar naturskog avverkats på en ”oacceptabel nivå”. Det betyder att Olam med råge brutit sina löften.

För liten hänsyn

I Gabons huvudstad Libreville träffar vi Marc Ona Essangui som är grundare av miljöorganisationen Brainforest. Hans organisation, som tidigare tilldelades Goldmanpriset (”gröna Nobelpriset”), har skrivit den kritiska rapporten tillsammans med den amerikanska organisationen Mighty Earth.

Marc Ona Essangui tycker att Olam tar för liten hänsyn till lokalbefolkningen.

– Det är själva problemet. Vi vill att Olam ska respektera deras sätt att leva och inte utsätta dem för fara, säger han och tillägger att oljepalmsbolaget redan brutit mot Gabons lagar.

– Att driva plantager så nära byar och sjöar är strikt förbjudet, men Olam gör det ändå. Det är ett massivt övergrepp. Man respekterar inte lagen.

Han har nyligen kommit tillbaka från Washington där han fick tala inför Världsbanken om det finansiella stöd som ges till bolag trots att man vet att de begår miljöbrott.

– Vi på Brainforest har skickat våra rapporter till dessa banker, så att de ska veta vad som händer här. De borde ha vetat hur läget ser ut, säger han.

Inför det nya lånet lovade Olam också att följa FSC:s regler. Sveriges Naturs granskning visar att det fanns länder som försökte stoppa affären. I ett protokoll från Afrikanska utvecklingsbankens styrelsemöte i Elfenbenskusten framgår att en ledamot ifrågasatte det vettiga i att ge subventioner till ett multinationellt företag som gör stora vinster. En annan ville inte låna ut pengar till oljepalmsplantager.

Men Sveriges representant röstade alltså ja.

– Vi tar beslut om många projekt varje vecka och utrikesdepartementet granskar inte varje enskilt projekt. Det gör valkretskontoret. Om något är känsligt hissas en röd flagg. I detta fall gjordes inte det, säger Karl Backéus, kansliråd på utrikesdepartementet.

Borde det ha gjorts?

– Vi har den arbetsfördelning vi har och när jag tittar på dokumentationen i efterhand tycker jag att den bedömning som gjordes verkar rimlig. Det finns en beskrivning för hur projektet bidrar till utveckling på landsbygden. Det finns en plan för att hantera risker. Och så har man ju skrivit att man är med i det här FSC.

Men kritiken mot bolagets skogsbruk var ju känd?

– Jag kände inte till den artikeln. Jag har svårt att säga ja eller nej på om vi borde gjort en närmare granskning. Det är en politisk fråga, säger Karl Backéus.

Palmoljebolaget Olam slår också ifrån sig kritiken. I ett skriftligt svar på Sveriges Naturs frågor svarar bolagets huvudkontor i Singapore att plantagerna på Gabons landsbygd anlagts i samråd med berörda byar och att eventuella önskemål från lokalbefolkningen har hörsammats. Att oljepalmbolagets sociala insatser främst riktats till samarbetsvilliga byar förklaras med att bolagets kapacitet varit begränsad. Olam hävdar också att palmoljeplantagerna i Gabon till 59 procent har anlagts i skogar där det tidigare vuxit så kallade ”secondary forests”, ett begrepp som syftar på skog som återvuxit efter tidigare avverkning. Resterande andel var tidigare savann.

De tre jägarna lyckas inte fälla några apor i dag. Efter flera timmars resultatlös jakt lämnar de skogen och går tillbaka till byn. De korsar savannen i stekande sol och slår sig svettiga och trötta ner i skuggan av husen intill vägen. Några barn leker framför husen samtidigt som bilar svischar förbi i hög hastighet.

Så sköljer de av sig svetten och smutsen och säljer några pomelofrukter till förbipasserande. Sedan svalkar de sig med kalla öl från den lokala butiken.

Miljöorganisationer som Mighty Earth anser att trycket på skogarna i Gabon kan leda att lokalabefolkningens trationella jakt på sikt hotar artrikedomen. Ekoturism vore en bättre inkomstkälla, anser de.

Men trion ger inte upp hoppet om nya byten. Sex dagar i veckan är det jakt som gäller. Vilar gör de bara på söndagarna. Då går de till kyrkan.

Imorgon bitti är det dags igen. Då ger de sig ut igen i skogarna som ännu inte skövlats och förvandlats till oljepalmsplantage.

Ministern: ”Helt oacceptabelt”

Efter publiceringen av Sveriges Naturs granskning har den svenska regeringen krävt att Afrikanska utvecklingsbanken ska utreda vad som har hänt. Ledningen i banken har tillsatt en oberoende utredning som ska rapportera direkt till styrelsen.

LÄS MER: ”Helt oacceptabelt om biståndspengar gått till regnskogsskövling”

Sveriges Natur granskar palmoljan:

• Palmolja – snart på en mack nära dig
• Biodiesel utan palmolja på väg att ta slut
• De hjälper oljebolaget som slåss för palmoljeprodukt
• Regeringen kan stoppa palmolja i biodiesel

—–

Vad tycker du? Följ diskussionen om reportaget på Sveriges Naturs Facebooksida.