Trålgränsen i Kattegatt ligger för nära kusten

Detta är en granskning i tre delar.

Del 1
För lite mer än 20 år sedan gjordes en översyn av trålgränsen i västerhavet, det vill säga Skagerak och Kattegatt. Situationen för fiskebestånden i de två haven var kritisk och översynen mynnade ut i ett beslut om att flytta ut trålgränsen för att skydda fisken och deras lekområden.

Till grund för beslutet låg ett förslag från Fiskeriverket (dagens Havs- och vattenmyndighet) om att flytta ut trålgränsen i Skagerak från tre till fyra nautiska mil utanför baslinjen och i Kattegatt från två till tre nautiska mil utanför något som i Fiskeriverkets dokument kallas för om vartannat kust- eller strandlinje. Att flytta ut en trålgräns kan låta enkelt, som i Skagerak, men i Kattegatt valde myndigheten att frångå praxis med hänvisning till ett 92 år gammalt avtal med Danmark.

En egen tolkning av FN:s baslinje

Den kust- eller strandlinje som användes vid dragningen av trålgränsen i Kattegatt finns inte dokumenterad någonstans på Havs- och vattenmyndigheten, utöver ett utkast med blyertsstreck och hål från passare på ett sjökort som Sveriges Natur fått ta del av. Markeringarna stämmer varken överens med den lagstadgade baslinjen eller dess förlagor som finns dokumenterade på äldre tullkort.

Som ett resultat av förslaget flyttades trålgränsen i stora delar av Kattegatt in mot land i stället för längre ut i havet den 1 januari 2004. Det blev därmed möjligt att tråla närmare kusten.

Den tidigare trålgränsen från 1993 var rak och följde tydligt baslinjen, medan den nu gällande trålgränsen visar en oregelbunden form tydligt baserad på punkter utefter kusten snarare än en rät linje. Utanför Videbergshamn, söder om Kungsbacka, korsar trålgränsen dessutom baslinjen som enligt FN är Sveriges inre havsgräns.

Mellan Vrångö och Nidingens fågelstation når gränsen vid en plats nästan tre nautiska mil längre in mot land än 1993. Totalt handlar det om cirka 330 kvadratkilometer hav som hade kunnat vara skyddat om trålgränsen utgått från baslinjen i stället för en påhittad kust- eller strandlinje.

Läs också: Kollaps för torsken i Östersjön

Torsken har nästan försvunnit i Kattegatt

Sedan 1993 har torsken i stort sett försvunnit i Kattegatt, med årliga fångster från 6 680 inrapporterade ton till 97 ton 2023. Sillfångsterna har gått från 45 400 ton 1993 till 3 055 ton 2021 och fångsterna på skarpsill har sedan 2008 minskat från 8 215 till 1 305 ton 2021. Den trålgräns som trädde i kraft 2004 har inte bidragit till att stoppa utvecklingen.

– Torskbeståndet i Kattegatt har kollapsat helt. För att låta den återhämta sig skulle det krävas ett totalstopp för trålning i hela Kattegatt. Att begränsa trålning ett visst antal nautiska mil utanför ett lands kust hjälper inte, säger Mattias Sköld, forskare vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU:s Havsfiskelaboratorium i Lysekil.

Mattias Sköld hänvisar också till det Internationella rådet för utforskning av havet (ICES). Där anser man att det borde införas totalstopp på fiske av såväl torsk som sill, medan fiske av skarpsill bör begränsas.

Läs också: Mysteriet i Rigabukten

Ingen vet var strandlinjen går

Varför utredarna bakom förslaget om ny trålgräns 2004 inte använde baslinjen som utgångspunkt i Kattegatt framgår inte av några handlingar. Utöver ett sjökort på papper finns alltså inget som förklarar hur trålgränsen hamnade där den ligger i dag.

När Sveriges Natur ringer Regeringskansliet och frågar vad strand- eller kustlinjen är för något hänvisar såväl Landsbygds- och Infrastrukturdepartementet som Utrikesdepartementet till Havs- och vattenmyndigheten. Där vet man inte heller.

– Det finns ingen digitaliserad strandlinje från 2003 för att se vad man utgick ifrån. Det var väl någon form av lite förenklad strandlinje och så koordinatsatte man trålgränsen utifrån det, säger Martin Rydgren, utredare på enheten för fiskereglering på Havs- och vattenmyndigheten.

Enligt Martin Rydgren härstammar strand- eller kustlinjen från en tolkning av ett avtal mellan Sveriges och Danmark från 1932 om fiske i Kattegatt (Bestämmelser rörande fiskeriförhållanden i de till Sveriges och Danmarks gränsande farvattnen, från 31 december 1932).

– Strandlinjen är ganska enkel att mäta. Där du blir blöt om fötterna, säger han.

Avtal från 1932 styr gränsdragning

Att mäta ett lands kustlinje utifrån när man blir blöt om fötterna är varken nationellt eller internationellt juridiskt hållbart. I avtalet med Danmark står det att ”i Kattegatt äro vartdera landets fiskare berättigade att idka fiske intill ett avstånd av tre distansminuter från det andra landets kust eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke ständigt av vattnet översköljas.”

Distansminut är detsamma som nautisk mil, men avtalet skrevs långt innan det fanns någon internationell havsrättskonvention som slog fast alla länders baslinjer. Och i FN:s havsrättskonvention från 1982 står det att baslinjen är lika med lågvattenlinjen längs kusten, på öar och på vissa lågvattenskär.

Ytterligare spår efter en svensk kust- eller strandlinje finns i ett tullgränskort, utfärdat av Kung Gustaf V år 1934. Här finns en inre territorialgräns inritad, som i stort sammanfaller med dagens baslinje i Kattegatt (se faktaruta).

Läs också: Storskalig trålning innanför trålgränsen

Påminner om definitionen av baslinjen

Det råder inga tvivel om att Fiskeriverket använt en nytolkning av Sveriges kust- eller strandlinje i Kattegatt när trålgränsen ritades om 2003, men frågan är varför oklarheterna inte har lett till större reaktioner. En som har reagerat är Stig Thörnqvist, som i dag är pensionerad efter att i flera år arbetat på först Fiskeriverket och sedan Havs- och vattenmyndigheten.

– Jag uppmärksammade detta redan när jag jobbade på myndigheten, 2018 eller 2019 tror jag, och tog upp det med min chef, Inger Dahlgren. Hon föreslog att jag skulle ta upp det med myndighetens då pensionerade chefjurist Bengt Högberg. Jag visade honom det jag hade och han blev chockad. Han hade inte förstått hur det låg till, säger Stig Thörnqvist.

Läs också del 3: ”Inga problem med trålgränsen i Kattegatt”

Dansk fiskebåt för trålning i vattnen mellan Sverige och Danmark. Foto: Quentin Bates/WWF

Trålgränsen flyttades in i Kattegatt

Myndigheten agerade inte på Stig Thörnqvists larm. Den har inte heller agerat när en utredare på myndighetens Fiskeriuppföljningsenhet, Hans Grimby, nyligen tagit upp frågan.

– Det som skulle varit en utflytt av trålgränsen Kattegatt och ökat skydd i kustzonen blev i stället en inflyttning av trålgränsen och minskat skydd, säger han.

Enligt Hans Grimby finns det inte någon logik i hur tolkningen av 1932-årsavtal med Danmark gav upphov till den nya trålgränsen. Den nya trålgränsen skulle återspegla gränsen för danskt tillträde, men nu går den ibland innanför den gamla trålgränsen.

– Det skulle ju innebära att danska fiskare fått fiska närmare kusten än svenska fiskare sedan 1932. Det är inte rimligt.

Läs också: Konstgjorda rev ska rädda torsken

Utredarna minns inte

De som gjorde översynen av trålgränsen 2003 och som lämnade in förslaget till styrelsen samma år var Håkan Westerberg, som i dag är pensionerad från Fiskeriverket, och Ingemar Berglund, som lämnat sitt arbete på myndigheten för en tjänst som utredare på Svenska fiskares producentorganisation (SFPO). Ingen av dem säger sig minnas mycket av utredningen.

De hänvisar båda två till avtalet med Danmark och att det därför inte gick att utgå från baslinjen i Kattegatt, men ingen av dem kan svara på hur själva sträckningen av gränsen gjordes. Ingemar Berglund, som 2015-2016 också var tillförordnad generaldirektör på myndigheten, hittar en presentation han gjorde för Fiskeriverkets styrelse.

– Tre nautiska mil utanför land har jag skrivit, säger han.

Men han kan inte förklara hur land i detta fall skiljer sig från den baslinje som normalt används för att märka ut ett lands kuststräcka.

En fotnot i en EU-förordning

Ingemar Berglund säger också att trålgränsens dragning är en EU-fråga eftersom Sverige gick med i unionen 1995. I EU:s grundförordning för medlemmarnas gemensamma fiskeripolitik från 2013 finns det en liten not som säger att just Danmark har tillgång till svenska fiskevatten upp till tre nautiska mil från kustlinjen i Kattegatt.

EU skriver inte någonstans vad kustlinjen är för något just i Kattegatt. För alla andra medlemsländer och Sveriges andra kuster är det baslinjen som gäller i förordningen.

Klart är att det inte finns någon officiell strand- eller kustlinje dokumenterad, varken i Sverige, EU eller FN. Vad som exakt menas med formuleringen i avtalet med Danmark från 1932 är oklart, men den tolkning som gjordes 2003-2004 har bidragit till att stora fiskebestånd, som hade kunnat skyddas om man utgått från den lagstadgade baslinjen, har gått förlorade.

Läs också de andra delarna i artikelserien:
Del 2 – Ändring av trålgräns gynnade danska fiskare
Del 3 – ”Inga problem med trålgränsen i Kattegatt”