Trots klimathotet – fossila subventioner för miljarder

Uppskattningsvis 6,5 procent av den globala ekonomin, eller 5,2 biljoner US-dollar – lades 2017 på subventioner till fossila energislag. Det menar långivaren och samarbetsorganisationen IMF, Internationella valutafonden, i sin senaste granskning. Andelen har också växt, och ökat från 6,3 procent 2015.

– Siffrorna är nästan förbluffande, sa IMF:s ledare Christine Lagarde i samband med att rapporten lades fram.

Luftföroreningar i fokus

Effekterna är omfattande. Om de fossila energislagen hade prissatts effektivt hade de globala statsinkomsterna ökat med 3,8 procent. Samtidigt hade växthusgasutsläppen minskat med 28 procent och dödsfallen till följd av luftföroreningar minskat 55 procent, menar rapportförfattarna.
Till skillnad från flera andra granskningar av fossilsubventioner lyfter IMF därmed fram en mer oväntad kostnad som den stora subventionen i sammanhanget – luftföroreningarna.

Det förklaras av att valutafonden inte bara kollar på direkta subventioner som exempelvis sänker kostnaderna för bensin och diesel vid macken i många länder. IMF väljer också att peka ut de kostnader som uppkommer genom att ingen som använder de fossila energislagen betalar för de skador som användningen av bränslena bidrar till.
Genom att belysa detta menar statsvetaren Jakob Skovgaard, som studerar energisubventionspolitik på Lunds universitet, att det också blir enklare att motivera varför en subvention bör fasas ut.

–När det förs fram argument om vikten av att fasa ut subventionerna eller beskatta fossila bränslen på grund av klimatskäl, bemöts de ofta med att de ändå bidrar till en så liten del av de globala utsläppen. Här är det en direkt påverkan som pekas ut, säger Jakob Skovgaard.

LÄS MER: Så kan fossila subventioner fasas ut

Förespråkar koldioxidskatter eller utsläppshandel

IMF trycker därför inte bara på att direkta subventioner ska fasas ut, utan förespråkar också att utsläppseffekterna prissätts tydligare, såsom att regeringar bör införa koldioxidskatter eller utsläppshandel.

Men samtidigt innebär IMF:s metod att peka ut subventioner att reformer som skett för att fasa ut de mer direkta subventionerna inte sticker ut lika mycket.
Studeras dessa direkt så ser det faktiskt ut att ske en utfasning vid första anblick. Det är dock, som Jakob Skovgaards forskning tidigare visat, inte miljöargument som dominerar när subventionerna minskas.

– Det beror ofta på att det skett reformer där man mer riktar stöden till de som behöver dem, men det beror också på att världsmarknadspriset har sjunkit på olja och gas. Det har gjort att kostnaderna för att exempelvis sänka priset på bränslen har minskat, säger Jakob Skovgaard.

Tryck på att fasa ut subventionerna

Det politiska trycket på att fasa ut subventionerna ökar ständigt i flera sammanhang. FN:s generalsekreterare António Guterres är en av de globala ledare som mest ihärdigt försöker driva på en utfasning.

– Skattebetalares pengar ska inte användas till att förstärka orkaner, sprida torka och värmeböljor, bleka koraller eller smälta glaciärer, sa Guterres bland annat när han besökte Nya Zeeland tidigare i maj.

IMF själva ställer dock inte krav på att subventioner ska fasas ut när de står som långivare till behövande regeringar. Men de uppmuntrar till en utfasning i samband med långivandet, vilket bland annat varit framgångsrikt i Indonesien, säger Jakob Skovgaard.

Det är inte heller hos IMF-lånsmottagarna som de största subventionerna sker. Istället är det i Kina, USA, Ryssland, följt av EU och Indien som de återfinns. Det är också hos de mer framträdande ekonomierna som de tydligaste åttagandena för att fasa ut subventionerna återkommer.

G20-länderna löften att fasa ut subventioner hänger löst

G20-länderna har lovat att fasa ut ”ineffektiva” subventioner, och G7-länderna har lovat att fasa ut alla fossilsubventioner till 2025. Men samarbetena kritiseras ofta för att inte vara på väg att leva upp till sina löften. Vid en första anblick ser det också ut som att det är fallet. Det sker dock vissa framsteg. Bland annat har nära hälften av G20-länderna gått med på att få deras subventionspolitik genomlyst, och i april presenterades bland annat resultaten för Indonesien och Italien.

– Reformer har också skett på senare år i Saudiarabien, säger Jakob Skovgaard.

Huruvida målsättningarna kommer att nås råder det olika bud kring. Vid IMF hoppas ledaren Christine Lagarde och finanschefen Vitor Gaspar i en kommentar att fler kommer att följa efter de som tagit de första stegen till att fasa ut subventionerna.
– Vi är fortsatt optimistiska till att goda exempel kommer att fortsätta växa fram och frodas så att fler följer efter.

Läs IMFs senaste rapport här