Två nya böcker om klimatomställningen

– Människor från landsbygden och små orter utmålas ofta som klimatförnekare, ovilliga att ställa om. Vi ville bara höra vad folk säger spontant. Är man orolig för klimatförändringarna? Är man orolig för omställningen? Hur ser det ut lokalt där människorna bor? Det säger Lisa Pelling, chef för tankesmedjan Arena Idé.

Hon har tillsammans med Marika Palmér Rivera skrivit boken Livet som pågår här (Atlas, 2024). Genom 200 intervjuer i landsbygdskommuner ger boken en mer nyanserad verklighet än att landsortsbor anses hysa motstånd mot klimatåtgärder.

Boken visar hur många människor på landsbygden oroas för klimatet. De intervjuade ger uttryck för vilja och hopp, men säger sig sakna förutsättningar för att genomföra omställningen.

– Det är något magiskt med att prata med människor som man kanske inte håller med, vars perspektiv man aldrig har mött förut, vars levnadsomständigheter man inte känner till. Folk är ofta väldigt skickliga på att formulera sig, de är kraftfulla och roliga, säger Lisa Pelling.

Hopplösheten var en ögonöppnare

Att skriva om den växande hopplösheten och oron var inte bara en utmaning för Lisa Pelling, utan också en ögonöppnare. I en kommun finns förväntningar på att sätta upp vindkraftverk men de vinster som kommer att genereras når inte kommunens invånare.

Det är ett exempel på hur klimatomställningen kan försvåras, anser Lisa Pelling.

– Det finns en stark spänning mellan kommunerna. Man upplever att ”här producerar vi ström och energi till resten av Sverige, men vi kan inte ens tända gatljuset här i Sollefteå på vintrarna, vad får vi av allt vi bidrar med?”

I boken förekommer liknande frågor och funderingar. Som varför folk ska vara positiva till något som inte genererar intäkter till bygden?

Vill förstå varför klimatomställningen går trögt

Denna problematik kommer också fram i boken Ursäkta mig! Argument som driver och bromsar klimatomställning av Nina Wormbs och Maria Wolrath Söderberg (Makadam, 2024). Nina Wormbs är professor i teknikhistoria vid Kungliga tekniska högskolan och Maria Wolrath Söderberg docent i retorik vid Södertörns högskola.

I deras gemensamma forskning har de försökt förstå varför omställningen till ett hållbart samhälle går så trögt, trots den stora mängd kunskap vi har i dag. I boken framhåller de att en omställning är möjlig om alla bara arbetar tillsammans för att nå klimatmålen i tid.

– Vi har stort inflytande över utsläppen, men det är när individen börjar förändra sig, röra på sig och prata annorlunda, argumentera och resonera annorlunda som nya normer formas. Systemförändringar är väldigt svåra och det måste finnas stöd i samhället för politisk förändring. Vi ser att det finns en stark majoritet som vill ha en kraftigare klimatpolitik och som bryr sig och oroar sig för klimatet, men det finns en rädsla på den politiska nivån, säger Maria Wolrath Söderberg.

”Vad är det som hindrar oss?”

Hon anser att klimatkrisen nästan har gjort oss handlingsförlamade och undrar hur vi hamnade där. Trots att vi vet vad som måste göras för att förändra vårt sätt att leva händer det väldigt lite.

– Hur kommer det sig att det är så förbaskat svårt? Vad är det som hindrar oss? Vi styrs av vad vi uppfattar som normalt. Det ser kolossalt mörkt ut just nu. Läget är oerhört allvarligt, och än så länge lyckas vi inte driva omställningen i den takt som behövs. Detta kan få människor att känna att det inte är någon mening att fortsätta, som att dansa medan skeppet sjunker, säger Maria Wolrath Söderberg.

Boken förminskar inte hur svår en omställning faktiskt kommer att bli i längden. Maria Wolrath Söderberg vet att det säkerligen kommer att bli en smärtsam process för många som är bekväma med hur deras vardag ser ut i dag.

– Det är avgörande att vi gör det tillsammans. Deltar man kollektivt blir man en del av en rörelse som också omfattar normförändringar, säger hon.

Hela landet måste stå bakom omställningen

Likt Lisa Pelling tar Maria Wolrath Söderberg upp att ambitiös och rättvis klimatpolitik måste skapa förutsättningar för alla att delta i omställningen. Utan sådana visioner riskerar omställningen att upplevas som en rad bördor snarare än möjligheter.

– Förut kunde man tänka att det här inte berör oss, men det gör ju det. Stränderna som förändras och krymper, trädgränsen som flyttar sig, arter som försvinner. Allt fler tar till sig att klimatförändringarna går fortare, säger hon.

De båda böckerna landar i att för att uppnå verklig förändring måste hela landet engageras i omställningen. Alla måste samarbeta, regioner, kommuner och samhällen, i stället för att låta krisen paralysera oss. Genom att ge alla möjlighet att delta kan klimatomställningen bli ett gemensamt projekt som stärker samhällsgemenskapen i stället för att bryta ner den.