Vad händer med strandskyddet?

Alliansen har länge krävt en reformering av strandskyddet i grunden. De fyra partierna anser bland annat att kommunernas roll behöver stärkas och att allt strandskydd på 300 meter ska avskaffas, 100 meter räcker.
Regeringen säger att de ska utreda den del av strandskyddet som kallas LIS. LIS-reglerna handlar om möjligheten som landsbygdskommuner har att gå ifrån strandskyddet i särskilt avsatta områden där man planerar för något som kallas landsbygdsutveckling.
Reigun Thune Hedström är planarkitekt som arbetat länge med planfrågor, såväl som utredare, utbildare och i praktiken. Hon är inte säker på att en utredning gör saken så mycket bättre. Det vore bättre om länsstyrelserna och kommunerna kunde utveckla diskussionerna på ett mer konstruktivt sätt, inte bara titta på hur man gjort bedömningarna tidigare.
– Länsstyrelserna kunde vara mer alerta, nu agerar de många gånger stelbent. Många kommuner hamnar därför i konflikt med länsstyrelserna.
Att exempelvis Norrbottens län satte 300 meters strandskydd som generell regel, ser hon som släpphänt då det beslutades.
– Länsstyrelserna har möjlighet att arbeta med detta, men de har dåligt med resurser och orkar inte alltid med strandskyddet. Det medför tyvärr att respekten för strandskyddet sviktar, vilket är synd, säger Reigun Thune Hedström.
– På sina håll fungerar LIS-reglerna ändå ganska väl. Jag tycker att det mer är rådgivning och riktlinjer som brustit än själva lagen. Numera har Naturvårdsverket och Boverket samordnat sin rådgivning på ett schysst sätt, tycker jag.
Hon anser att större landsbyggdkommuner klarar att motivera vad som är landsbygdsutveckling och pekar ut sina avsättningar ganska bra, medan mindre kommuner kan ha svårare. Där kan LIS-områden bara redovisas lite ”på en höft” utan att de särskilda skälen redovisas.
Regeringen har ännu (september) inte utsett någon utredare.