Världens friskaste korallrev

Solen sänker sig i den så kallade Krokodilbukten i utkanten av huvudstaden Díli i Östtimor. Några par passar på att jogga längs stranden när solen inte är lika het längre. På Beachside Hotel går australiensiskan Trudiann Dale in genom entrén och sätter sig i kaféet. Hon jobbar för den internationella miljöorganisationen Conservation International som för två år sedan upptäckte hur väl korallreven levde runt ön Ataúro i Östtimor.

– När dykarna i vårt team kom upp ur vattnet sade alla i kör: Oh my God! Ingen hade sett en sådan marin mångfald förr, berättar Trudiann Dale.

Dykarna kammade rent korallreven runt Ataúro och när arbetet var klart hade forskarna kartlagt 253 fiskarter. Det är fler än det tidigare rekordet vid Raja Ampat i den indonesiska provinsen Papua Barat, där teamet tidigare påträffat 216 olika fiskarter. Sammanlagt inventerade forskarna 642 arter av koraller och fiskar, varav flera aldrig tidigare varit kända.

– Vi var helt överlyckliga. Vi hade hittat världens mest hälsosamma korallrev, säger Trudiann Dale som är chef för Conservation Internationals team i Östtimor.

Efter upptäckten började utmaningen. Hur skulle korallrevet överleva den invasion av dykare som tveklöst skulle strömma in när nyheten om korallrevet nådde allmänheten? Conservation International insåg riskerna och tog kontakt med den brittiska organisationen Blue Ventures som specialiserat sig på att rädda världens korallrev. De båda organisationerna har numera varsitt team i Östtimor som arbetar med att bevara korallreven. Förutom dykturismen är överfiske med destruktiva metoder det största hotet.

– Östtimor är ett ungt, fattigt land som får det bättre och bättre. Familjerna behöver mer mat och ett av få sätt är att fiska. Det leder till att familjerna fiskar sönder reven för att försörja sig. De behöver andra inkomstkällor, menar Trudiann Dale som försöker få regeringen att genomföra en hållbar utveckling av landet som blev självständigt först 2002.

Korallreven är våra känslospröt i haven. Det är reven som reagerar först när något gått fel. De senaste åren har varningssignalerna knappast kunnat vara tydligare. Nästan hela Stora barriärrevet, som är 230 mil långt och kan ses från rymden, har blekts och nästan hälften av alla andra tropiska rev runt om i världen har skadats. Vad som inträffat är att när temperaturen i haven stigit till följd av klimatpåverkan har de mikroskopiska algerna, som lever i symbios med koralldjuren, lämnat reven. Även havsförsurningen ställer till det. Den ökade mängden koldioxid i haven gör vattnet surare, vilket försvårar koralldjurens möjlighet att bilda kalk. Kvar blir ett vitt skelett utan liv. Om situationen inte förbättras kan hälften av korallreven vara försvunna före 2050.

En av världens främsta korallforskare är Shaun Wilkinson från Nya Zeeland. Sedan två år tillbaka bedriver han sin forskning från Östtimor. Just nu håller han på med ett projekt som kan revolutionera korallforskningen. Enkelt förklarat går hans forskning ut på att skapa en streckkodad genbank för att kunna göra en dna-analys av vattnet kring korallreven. Av resultaten ska han kunna utläsa vilka arter som lever vid reven. Det gör att det i framtiden inte kommer att behövas team av dykare som för hand räknar vilka arter ett rev innehåller.

– Med en dna-analys av vattnet kan vi mycket snabbare läsa av om det skett en förändring av livet kring reven och sätta in åtgärder, säger marinbiologen Shaun Wilkinson.

Än så länge är det endast han och några forskare vid universitetet i Wellington som arbetar med den nya metoden, men intresset ökar på andra håll.

– Jag märker ett ökat intresse för korallforskningen, men vi måste vara snabba. Förstörelsen av de tropiska reven går väldigt fort, säger han.

I Koralltriangeln hittar man många av världens artrikaste rev.  Området kallas för Havets Amazonas och har den största biologiska mångfalden under ytan. Koralltriangeln sträcker sig över Malaysia, Indonesien, Filippinerna, Papua Nya Guinea och Salomonöarna och innehåller över 500 tropiska rev. Förutom ökade havstemperaturer drabbas korallreven av destruktivt fiske. På sina håll i Indonesien använder fiskare cyanid och dynamit för att enklare få upp fisken. Flera organisationer har utvecklat tekniker för att bygga artificiella korallrev av betong och bildäck för att locka tillbaka fisken, men få internationellt erkända korallforskare stödjer den idén.

https://www.facebook.com/naturred/videos/330854134343324/

Forskarna är i stället oroliga över vad som händer i världshaven när kolsyran ökar som ett resultat av den ökande upptagningen av koldioxid i haven. De senaste 200 åren har pH-värdet i havens ytskikt sjunkit med 0,1 enheter, vilket i sin tur lett till att mängden syra i vattnet ökat med så mycket som 25 procent. Den basiska kalken har neutraliserats och det blir allt svårare för korallreven att bildas. Även skaldjur, sjöstjärnor och sjöborrar drabbas. Om människan inte slutar att använda fossila bränslen kan havens pH-värde sjunka med ytterligare 0,5 enheter, varnar forskare. Det skulle i så fall innebära en tredubbling av syran i vattnet, vilket inom vår livstid skulle slå ut alla korallrev.

Koraller är kolonier av polypartade djur. En höjning av havstemperaturen på bara någon grad kan få polyperna att driva ut de växtliknande cellerna som förser dem med näring. Om korallerna förlorar sin föda, bleknar de och dör. Enligt forskning som publicerats i år i tidskriften Science har intervallerna mellan blekningen av korallerna intensifierats. Tidigare hade blekningarna intervaller på mellan 25 och 30 år. Nu sker blekningarna vart sjätte år.

Första gången som någon lade märke till att korallreven inte mådde bra var 1982. Forskare började samla in fakta och kunde efter bara två decennier konstatera att reven höll på att dö ut i en omfattning som ingen tidigare känt till. Vår användning av fossila bränslen är den främsta anledningen.

– Jag måste säga att tillståndet är akut. Reven är stressade. De är redan på sjukhus, menar Shaun Wilkinson.

Från huvudstaden Díli tar det 40 minuter med motorbåt till ön Ataúro. Trots det korta avståndet är sundet nästan 3000 meter djupt. Det gör vattnet 0,7 grader kallare, vilket de temperaturkänsliga koralldjuren uppskattar. Havsströmmarna är också starka, vilket varje sekund tillför ny näring åt koralldjur och fiskar. Att färdas över så djupt vatten känns kusligt, men vi har tur. I dag ligger havsytan blank som en insjö. Ataúro är inte större än Tjörn, men dess högsta topp är nästan tusen meter hög. Det finns inga floder på ön, vilket också är bra för reven. Inga grumsiga utflöden stör koralldjuren.

Conservation Internationals arbete på ön går ut på att tillsammans med fiskarna bestämma vilka områden som ska fredas från fiske och i vilka områden fiske ska vara tillåtet. De skyddade områdena är märkta med gula bojar där det även är förbjudet att dyka och köra med motorbåt. Införandet av de fredade zonerna längs kusten har gått smidigare än organisationen trott, mycket tack vare att fiskarna på Ataúro redan använder sig av tara bandu, ett traditionellt sätt att fiska där man roterar mellan reven.

– Vi vet när vi fiskat för mycket, men kontrollen är bättre nu, säger fiskaren Antonio Alves.

Han bor i byn Beloi som består av några tusen invånare som lever av fisket.

– Fiskarna har blivit allt mindre. Vi måste låta reven vila, men det är svårt att säga till någon som är hungrig, säger han.

Tidigare i år trotsade en fiskare förbudet och fiskade inom ett skyddat område. Byledaren dömde honom till att bjuda hela byn på grillfest.

– Han var tvungen att köpa en hel gris och bjuda oss. Han kommer nog aldrig mer att fiska fel, säger Antonio Alves och skrattar.

Ett nytt sätt att försörja sig har blivit att odla alger som fraktas till Indonesien, Kina och Japan för matlagning. Odlingarna sköts enbart av kvinnor och har gett dem ett oberoende i förhållande till männens fiskeinkomster. Nedanför stranden i grannbyn Bikeli guppar bojar av petflaskor i havet där det inte är mer än en meter djupt. Här växer sjögräset på linor som är fästa till petflaskorna. Varje dag skördar kvinnorna algerna och fäster nya stumpar som ska växa till sig.

– Om jag skördar en säck om dagen ger det mig 50 kronor, säger Isabel Serenão.

Det räcker till att köpa ris till familjen, men inte till att spara till ett cyklop som behövs när hon knyter fast stumparna vid linorna under vattnet. Nu använder hon ett par simglasögon som hon fått av en turist.

– De läcker, säger hon.

För att samla in mer information om hur korallreven mår har den brittiska marina organisationen Blue Ventures etablerat ett av sina forskningscenter på ön Ataúro. De bedriver något de kallar folkforskning, och utbildar deltagarna på sina dykarkurser i marinbiologi.

– För varje resa vi arrangerar bygger vi på vår kunskapsbank, säger Joe Sharman, 26.

Han har tidigare arbetat med organisationens verksamhet på Madagaskar och Belize och är sedan ett år tillbaka chef för Blue Ventures på Östtimor.

– Överfisket är också ett allvarligt hot. Kinesiska trålare går ofta förbi här, berättar han.

I år har Östtimors myndigheter tillfångatagit sju kinesiska trålare, men den kinesiska regeringen utövar påtryckningar på det fattiga landet att släppa trålarna.

– Östtimor behöver stöd av omvärlden för att kunna stå emot, säger Joe Sharman.

En av anledningarna till att det finns så mycket fisk i sundet mellan Östtimor och Ataúro är den djupa havssänkan. När den kraftiga strömmen når djuphavsklyftans vägg så skjuter den upp näringen till ytan.

– Fisken trivs utmärkt här, säger Joe Sharman.

För att dykturismen inte ska bli en belastning för ön är Blue Ventures kursdeltagare placerade hemma hos ortsbefolkningen. Det ger inkomster till familjerna som gör att de inte blir lika beroende av fisket. Mannen i en av familjerna som hyr ut rum är egentligen fiskare, men har börjat försörja sig på att köra ut dykarna till reven. Det mesta av sitt fiske bedriver han numera endast med harpun.

– Jag tar bara så mycket fisk vi behöver till familjen, säger Estevão Marques, 39.

Han är glad över att den lilla ön Ataúro blivit världsberömd för sin biologiska mångfald, men är orolig för framtiden.

– Vi som bor vid reven måste vara snällare men det hänger också på omvärlden. Om havstemperaturen fortsätter att stiga kvittar det om vi överfiskar eller inte. Vi är alla delaktiga i detta.

LÄS MER: Blekning slår ut korallrev världen över

LÄS MER: IPCC – vid två graders uppvärmning försvinner korallreven helt