En domstol i stövlar tar sig an vattenkraften
När vattenkraftverkens miljövillkor ska uppdateras i den landsomfattande vattenkraftsreformen ställs energiproduktion mot naturvärden och biologisk mångfald. Inte sällan utanför rättssalarnas torra lokaler. Sveriges Natur har följt en domstolsförhandling i gummistövlar utefter en å i Sjuhäradsbygden.
Mark- och miljödomstolen i Vänersborg har tillfälligt upprättat en rättssal i Hindåsgården, strax utanför Bollebygd mellan Borås och Göteborg. Ett par dagar i september avgörs här Storåns framtida öde.
I den tillfälliga rättssalen sitter domarteamet på ena sidan och Vattenfalls experter på den andra, men under förhandlingens andra dag genomförs en planerad syn av åns kraftverk i fält.
Läs mer: Prövning på djupt vatten
Här blir det uppenbart vad det handlar om, och Storån, som inte kan föra sin egen talan i rättssalen, visar sig från sin bästa sida. Med sig har man sportfiskare och representanter från länsstyrelsen.
Många i sällskapet sänker garden en smula, knäpper upp jackan och faller ur de roller de hållit så strikt på inne i rättssalen. Det är svårare att vara upprörd i gummistövlar.
”I dagsläget är Storån en katastrof”
Vid Bosgårdens kraftverk pressas vattenmassorna ned under jorden genom en 600 meter lång betongtunnel under våra fötter. Det är en underjordisk kanal som vi inte ser och som senare rinner ihop med den ursprungliga naturfåran längre nedströms.
– I dagsläget är Storån en katastrof. Det är en av de värst misshandlade åarna i hela Västsverige. Det är en sorglig historia som jag fått leva med hela livet, för jag har alltid fått höra hur fantastiskt fisket var innan kraftverket byggdes. Och att se det i så här dåligt skick gör ont, säger Johan Larsson.
Han har vuxit upp på gården Sjönnered intill och berättar att populationerna av ål och öring kollapsade när kraftverket byggdes om på 1960-talet. I dag finns bara spillror av bestånden kvar, även om det under årens lopp har gjorts insatser för att locka dem tillbaka till lek- och uppväxtområden i de små bäckarna.
Läs också: Moderna miljövillkor för vattenkraft sätts på paus
Folk från bygden har flyttat flodpärlmusslor och kört lax i lastbilar förbi kraftverken för att de ska nå längre upp till sina lek- och uppväxtområden. Men ingenting har egentligen hjälpt.
– Storån skulle kunna vara så mycket annorlunda mot vad den är i dag. Den här sträckan framför oss skulle kunna vara en av Västergötlands bästa fiskeplatser, med havsöring, insjööring och lax. Om Vattenfall bara släppte på mera vatten i naturfåran, kanske två kubikmeter, alltså en tredjedel av det genomsnittliga vattenflödet, så skulle du få en fantastisk sträcka, säger Johan Larsson.
Ifrågasatt vattenkraft
Några mil söderut har man sedan 1980-talet återställt vattenmiljöer och fiskvandring i Himleån. Nio fallrättigheter (rätten att nyttja vattenkraft) har lösts in och dammar och turbiner rivits ut. I dag vandrar öring och lax hela vägen från havet upp till de halländska källsjöarna.
Det kommer inte att hända i Storån. Statligt ägda Vattenfall har satt ned foten. Bolaget tänker inte låta samma sak hända med Storån som med Himleån. Och inte något annat av dess vatten runt om i landet heller, oavsett om det är jättestationen Porjus i Stora Lulevattnet eller lilla Storån i Bollebygd.
Varken Vattenfalls ansvarige för tillstånd och fastigheter, Björn Hallblad, eller bolagsjuristen Kim Fors som båda två är på plats vill svara på några frågor. Däremot säger sig Mats Andersson, den fiskbiolog som Vattenfall har anlitat för att hålla i miljöbedömningen, vara beredd att prata.
– Länsstyrelsen vill ha vatten till brädden i hela fåran året om, men det är inte vad vi föreslår. Den här prövningen handlar inte om att uppnå optimala förhållanden på alla ställen, utan att åtgärderna inte får äventyra miljökvalitetsnormen. Äventyra betyder att man lämnar saker och ting åt slumpen, men med våra förbättringar utifrån dagsläget så lämnar vi inte detta åt slumpen, säger han.
Och när det gäller nyttan av el produktionen i små kraftverk jämfört med den miljövinst som går att göra, har ni lagt er på rätt nivå?
– Vad är rätt nivå? Vem avgör det? Processen med domstolen är upprättad. Om det i slutändan är tillräckligt för att rädda laxen och öringen kan ingen svara på i dag, säger han och skyndar bort.
Läs också: Bubblor hjälper fiskar förbi vattenkraftverk
Bristfälliga biologiska åtgärder
Under prövningen lägger Vattenfall stort fokus på att förbättra möjligheterna till fiskvandring. Det hörs nästan inget om att skapa bättre livsmiljöer för flodpärlmusslan och kungsfiskaren, som också finns här, eller om de sex arter av fladdermöss som jagar insekter i den fuktiga vattenmiljön.
Carl Ohlsson från Sällskapet sportfiskare i Göteborg påpekar att det rinner för lite vatten i naturfåran och att en sidofåra, en så kallad kvill, torkar ut när kraftverkets vattenutsläpp ligger på miniminivå.
När han frågar vad som händer med fiskrommen när det blir kallt och vattnet sjunker undan tittar Vattenfalls fiskbiolog ner i marken.
– Den fryser ihjäl, medger han.
Just den här septemberdagen rinner någon kubikmeter i den gamla naturfåran och kanske sex till sju kubikmeter genom kraftverket. När elpriset är högt, som på vintern, vill bolaget kunna köra anläggningen för fullt och inte under några som helst villkor begränsa uttaget för avrinning till naturfåran.
Rådman Titti Heina är osäker på kontentan av det som just sagts och undrar om det var en fråga eller inte. Men Vattenfall har inget mer svar att ge, till synes överbevisade på den här punkten, och har sagt sitt.
Medan vandringen fortsätter vill även länsstyrelsen ha ett ord med i laget. Vid en gammal kvill intill platsen där fårorna flyter samman säger länsstyrelsens fiskbiolog Pär Blomqvist att området syns som en ö på gamla kartor och att det vid högre flöden skulle vara en fin plats för öringen att lägga sin rom på.
När Vattenfalls anläggningschef Mikael Axelsson svarar att det brukar vara torrt i kvillen bryter Johan Larsson in. Han säger att en timmerbröt, en samling timmerstockar, blockerar inloppet.
– Om ni bara flyttar stockarna så rinner mera vatten hit.
Läs också: Astor Ericson räddar en flytande skatt
Den 19 kilometer långa Storån mynnar ut i sjön Lygnern och senare i Rolfsån som flyter ut i Kungsbackafjorden.
”Saknar kunskap om naturen”
Mikael Axelsson svarar inte och gruppen går vidare. Sina många experter till trots verkar Vattenfall sakna grundläggande kunskaper om naturen runt sin anläggning. Nästan all möda läggs i stället på att motbevisa miljövårdande instanser och framhärda i egna förslag.
I början av rättsprocessen hördes krav på att riva ut kraftverket och släppa vattnet fritt som i Himleån, eller i alla fall släppa igenom några extra kubikmeter i naturfåran för att efterlikna ett naturligt vattenflöde. De rösterna har tystnat nu. Vattenfall vägrar. I stället handlar förhandlingen om storleken på det galler som ska hindra fisken att dras ner i kraftverkets turbiner, om tekniska justeringar av flödet i intagskanalen och om minimiflödet på cirka en kubikmeter i naturfåran ska gälla under fiskarnas vandringstid eller hela året.
Läs också: Tolvåriga Edvin räddade vattendraget
När domstolens fältbesök är över drar sig gruppen långsamt tillbaka mot parkeringen. Rådmannen säger några avslutande ord och sällskapet löses upp.
Rättens anställda och ledamöter samlar ihop sina anteckningar och annan dokumentation och tar med till tingsrätten i Vänersborg. Dom väntades falla i slutet av oktober, men hade i mitten av december 2024 ännu inte meddelats.