Vetenskapen ska rädda de globala målen

Världens länder har en lång väg att gå för att nå de 17 globala mål som ingår i FN:s handlingsplan Agenda 2030. När halva tiden gått sedan de antogs 2015 ser det inte ljust ut.

– Utvecklingen har inte bara stannat av utan backat ordentligt på flera punkter, säger Magnus Breitholtz, professor i ekotoxikologi, rektorsråd för miljö och hållbar utveckling vid Stockholms universitet.

Han är huvudansvarig för forumet Sustainability forum 2023, som arrangeras av Karolinska Institutet, KTH och Stockholms universitet i Stockholm den 5 oktober. Syftet är att stimulera till erfarenhetsutbyten mellan akademin, beslutsfattare, civilsamhället och näringslivet. Detta kan i sin tur leda till lösningar på de utmaningar som står i vägen för att nå de globala hållbarhetsmålen, enligt Magnus Breitholtz.

– Särskilt vill vi lyfta fram vetenskapens och forskningens roll i arbetet med att försöka nå målen, säger Magnus Breitholtz till Sveriges Natur.

Stora förändringar krävs

Huvudtalare på årets hållbarhetsforum var Åsa Persson, en av de 15 forskare som är tillsatta av FN för att överse målen. I sin roll var hon delaktig i att ta fram den rapport som för några veckor sedan bland annat visade att vi endast är på väg att nå cirka 15 procent av målen, och att utvecklingen på flera punkter backar, bland annat på klimatområdet.

I sitt anförande berättar hon att det är stora förändringar som krävs för att vända den negativa utvecklingen här.

– Vi behöver bland annat få ett stop på subventioner av fossila bränslen, och istället belägga fossila utsläpp med avgifter.

Läs mer: Regeringens budget ökar utsläppen

Om utvecklingen fortsätter som den gör nu tror Åsa Persson att vi kommer att missa flera av målen till år 2030.

– Som det ser ut nu är det troligt att vi inte ens når ett antal av målen fram till 2050, säger hon.

Bara att nå alla mål till 2050, 20 år efter det utsatta målen 2030, kräver således högre ambitioner än de som föreligger nu. Det krävs en ”reality check”, enligt Åsa Persson.

– Det behövs bättre framförhållning i beslut som tas med långsiktig förändring i fokus, där är kommunikationen mellan forskare och politiker viktigt. Vad funkar, vad funkar inte? Och politiker behöver lyssna och ta beslut baserat på detta.

Vetenskapens roll i omställningen

Forskningens roll är ett övergripande tema på forumet. Under ett rundabordssamtal med miljöforskaren och professorn Karin Bäckstrand, professorn i miljörätt Jonas Ebbesson och filosofiprofessorn Åsa Wikforss rådde det konsensus kring vetenskapens vikt i arbetet med att nå i mål.

Med tanke på att utvecklingen backar på flera punkter är dock frågan hur detta ska verkställas i praktiken. Sveriges Natur frågar vad forskningsvärlden kan göra för att få politiker att lyssna och i högre grad ta till sig och tillämpa de lösningar som presenteras.

Karin Bäckstrand slår ett slag för nyfikenhetsdriven grundforskning inom varje specifikt område, men även vikten av att gå utanför sitt egna forskningsområde för att hitta nya lösningar.

– Vi behöver fler interdisciplinära samarbeten för att, bland annat, tackla klimatfrågan, säger hon.

Även Jonas Ebbesson för fram vikten av samarbeten mellan olika discipliner, men också att hållbarhetsfrågor behöver genomsyra alla utbildningar på universiteten oavsett huvudsaklig inriktning. På ett tidigt stadium.

– På kandidatprogrammet i juridik på Stockholms universitet till exempel så berör alla kurser på något sätt frågor om hållbarhet, säger han.

”Inte aktivism att påpeka fakta”

Åsa Wikforss lyfter betydelsen av att forskningsresultat kommuniceras ut på ett tydligt sätt, vilket hon redan nu anser fungerar bra. Däremot tycker hon att aktiviststämpeln används alltför vidlyftigt när utvärderingar av politiska mål redovisas.

– Om riksdag och regering sätter klimatmål, och vetenskapen visar att målen inte kommer att nås. Då är vi forskare inte aktivister för att vi påpekar detta.

Forumet fortsätter med samtal mellan Stefan Swartling Peterson, professor i global hälsa, Kevin Noone, professor i meteorologi och Nina Wormbs, professor i teknikhistoria. Även här förs samarbete mellan olika forskningsfält fram som en central aspekt på vägen mot 2030. Men det gäller inte bara vetenskapen, enligt Kevin Noone.

– Experter är inte de enda som själva ska ta fram lösningar utan alla behöver mötas och samarbeta, ur olika yrkesgrupper och olika samhällsklasser, säger han.

Nina Wormbs anser att tiden på väg att rinna iväg för att få stopp på den negativa utvecklingen. Enligt henne är målkonflikter en bidragande orsak till detta.

– Vi har kunskaperna om vad som är hållbart, men personliga mål och aspirationer kommer i vägen och leder till val som är sämre ur hållbarhetssynpunkt, säger hon.

Detta legitimeras sedan med att man gjort något annat som är positivt ur hållbarhetssynpunkt, och då kan kosta på sig att göra något negativt, visar hennes forskning.

Här behöver våra samhällen vara utformade på ett sätt som underlättar för den enskilde att göra de hållbara valen, säger Stefan Swartling Peterson.

– För att lyckas med detta behövs mer samarbete mellan olika yrkesgrupper, som kan arbeta tillsammans och komplettera varandra för att få till mer hållbara lösningar.