Vilma Lindell räddade fladdermössens hem

Ljuset sipprar ner så där grönskimrande som det bara gör i en bokskog med gamla träd och täta höga lövverk. Fågelsång hörs från alla håll, en gärdsmyg flyger över stigen och in bland träden.

– Jag tror jag såg spillkråkan flyga in i ett hål här intill precis innan vi sågs, säger Vilma Lindell som är ordförande i den återuppväckta Naturskyddsföreningen i Sölvesborg.

För ett par år sedan stod den här centrumnära skogen redo att huggas för att ge plats åt ett 70-tal villor. Skogsmaskiner hade redan rullat in och schaktningar påbörjats.

Vilma Lindell växte upp nära skogen och har alltid rört sig i den: med dagmammor, på skolutflykter eller på väg till kompisar. Det som höll på att hända hennes älskade närnatur kom som en chock.

– Organisationer och partier som varit emot förslaget samlades en dag i skogen, som ett sista farväl. Alla jag frågade sade att det inte fanns något att göra, beslutet hade redan vunnit laga kraft. Jag blev så nedslagen. Men också triggad. Det måste gå att ändra!

Fladdermöss gav möjlighet att påverka

Någon nämnde fladdermössen och att de kunde ha betydelse. Att de fanns i området visste hon redan efter att ha fascinerats av deras flygningar tidiga morgnar och sena kvällar.

– De är jättehäftiga djur, fulsöta, både grova och skira. Lite mystiska. Jag har alltid gillat dem men hade ingen koll på vilka arter som fanns.

Nu letade hon rätt på en expert och beställde på egen bekostnad en översiktlig inventering som visade att här fanns flera rödlistade fladdermusarter (i efterhand har andra skramlat till hennes utlägg).

När inventeringen skickades in till länsstyrelsen i form av en tillsynsanmälan drog myndigheten direkt i handbromsen för byggplanerna. Kommunen blev tvungen att beställa en grundlig inventering som bekräftade och stärkte bilden: här lever åtta fladdermusarter varav tre rödlistade (nordfladdermus, brunlångöra och sydpipistrell).

Läs också: Den outforskade natten
Läs mer om fladdermöss: På mörkrets sida 

Kommunen missade skyddsvärda träd

I området finns minst 83 skyddsvärda träd varav 66 är särskilt skyddsvärda hålträd. Kommunens konsulter hittade bara tio skyddsvärda träd.

– Det blev tydligt att man missat mycket. Den nya inventeringen visade väldigt höga naturvärden.

”Sov nästan inget och mådde skit”

Vilma Lindell lämnade också in ett medborgarförslag om naturreservat i Vitahall som fick brett stöd. Kommunen svarade att det inte är aktuellt för närvarande, då alla naturområden behöver utredas ytterligare.

För det här området krävs dock en kostsam riktad inventering för alla arter för att gå vidare och bygga. Något som knappast blir aktuellt, enligt Vilma Lindell.

Hur kom du fram till att det var så här du skulle göra?

– Först googlade jag som en idiot, sov nästan inget och mådde skit. Mycket byråkrati måste stämma och man möts mest av ointresse. Sedan hittade jag Naturskyddsföreningen i Södermanlands projekt ”God politisk påverkan” och projektledaren Karl Axel Reimer. Han var ett fantastiskt bollplank.

Läs mer om projektet här: Så påverkar du lokalt. 

Nedlagd krets återuppstod

Hennes engagemang väckte också nytt liv i kretsen som lagts ned några år tidigare. Det politiska klimatet för naturvård är tufft i Sölvesborg och man hade förlorat flera strider.

– Det är så häftigt att skogen står kvar, det är Vilmas förtjänst. Vi andra hade inte tänkt på fladdermössen utan letade mest sällsynta svampar, säger den nygamla styrelse- ledamoten Margrethe Brynolf.

– Att Vitahall ligger så nära stan är unikt, bara 600 meter från centrum. Det är ett otroligt rekreationsområde, särskilt för barn och äldre som inte kan ta sig så långt.

Margrethe Brynolf är 72 år och Vilma Lindell 33. Båda gillar att det är en blandning av unga och äldre i den nya styrelsen, de lär hela tiden av varandra.

– För mig som är så grön på alla de här sakerna är det en tillgång med andra som varit med förr, säger Vilma Lindell.