PARIS. STOCKHOLM. MALMÖ. Möte med algspecialister, myndigheter och journalister. För Fredrika Gullfot, VD för Simris alg, är kalendern fullspäckad. Hon har av en amerikansk riskkapitalist blivit kallad den svenska algdrottningen, fått mycket uppmärksamhet och priser men vill hellre lyfta potentialen av algodling i sin helhet. Och sina medarbetare – ett gäng på cirka tio hårt slitande personer. Även om hon ibland kan tycka att hennes roll överdrivs är hon ändå bekväm med att vara en frontfigur för algodling i Sverige. 

– Någon måste ju sätta igång. 

Solens vårstrålar värmer på Österlen i Skåne. För Fredrika börjar dagen med ett seminarium på Marint centrum i Simrishamn. Utanför industrilokalens fönster breder havet ut sig. Hon äter en glutenfri veganmacka och sätter sig på en stol i raden längst fram i salen. När den kostymklädde representanten från näringsdepartementet presenterat sitt material och ordet är fritt luftar Fredrika gärna sina åsikter: mer fokus på hållbarhet och tydligare direktiv över vilken myndighet företag som hennes ska ligga under. Hon understryker att algodling faktiskt redan är en näring och inte bara något som bedrivs på forskningsstadiet. 

En kort bilfärd senare, förbi gula fält och vindkraftverk, når vi Hammenhög och Simris alg. Det är tack vare de många soltimmarna som Fredrika valde att odla algerna här. Självklart finns soligare platser i världen som skulle passat bättre men hon var fast bestämd att driva algodlingen i Sverige – för att visa att det går. Hennes mailbox svämmas över av förfrågningar om samarbeten med olika forskningsprojekt.

– Det håller inte att bara komma på nya miljölösningar hela tiden, de lösningar som finns måste ut i samhället och vi måste bygga företag på dem.

INNANFÖR DÖRREN till den stora, rödbruna tegelbyggnaden finns en lång korridor. Till vänster finns tre dörrar varav de två första leder till kontor och den tredje till ett kök med grönt golv à la 70-tal med matchande inredning. Mittemot köket ligger labbet, eller barnkammaren, där hela algodlingen startar. Barnkammaren påminner om ett skollabb, men i nyare tappning. Vitt, sterilt och toppmodernt. I labbet pågår flera olika steg i algodlingsprocessen och det tar åtta till tolv veckor innan 

algerna är redo för att flyttas till de större odlingsmodulerna i växthuset. 

I stambiblioteket trängs provrör med alger i färger från brunt till grönt. Provrören förvaras i något som ser ut som en liten kyl med en genomskinlig glasdörr, lagom svalt och lagom mörkt. Här tar man fram startkulturer som sedan odlas upp lite i taget – som en surdeg ungefär. 

Nästa steg är vad Fredrika kallar ett algdisco. Här skakar e–kolvar fyllda med en algvätska runt, runt i ett litet skåp. Genom glasdörren skiner det lila ljuset igenom. På discot får algerna växa till sig.

– Anledningen till att e–kolvarna skakar är att algerna inte ska sedimentera och falla ned på botten. Man vill hela tiden ha dem i rörelse så att det blir ungefär som i havet. Och det här gör att de hela tiden kan utsättas för ljus.

NÄR ALGERNA DANSAT färdigt hälls de över i en bubbelvas där man tillför luft med extra mycket koldioxid. Jakob Larsson, marinbiolog, bossar i labbet. Iklädd vit rock ställer han upp fyra genomskinliga bubbelvaser på rad, fyllda med algvätskan. De står under belysning i form av lysrör och luften pumpas in nerifrån så att vätskan bubblar. 

– Det som är så häftigt med att odla alger är att man skapar många nyttigheter ur sådant som är helt gratis – solljus och koldioxid, som vi ju gärna vill binda också. För mig är fotosyntesen den häftigaste tekniken som finns. Allt som man kan göra med hjälp av fotosyntes är hållbart, säger Fredrika.

Företaget flyttade in i anläggningen sommaren 2012 och ett halvår senare startades odlingen. I höst ska Simris algs första produkter lanseras: omega 3–kosttillskott från alger. Vissa ifrågasätter varför de bara sysslar med kosttillskott men Fredrika tror att de personerna inte riktigt vet hur fiskeindustrin ser ut. Hon tycker att omega 3–industrin är vansinne eftersom jakten på fettsyrorna är en stor bov till utfiskningen. Och marknaden för omega 3 ökar. Hon berättar att det går åt 600 sardiner till en burk med fiskkapslar. 

– Algodling är en nyckelteknologi i övergången till ett hållbart samhälle men det gäller att hitta de tillämpningsområdena där algerna verkligen gör skillnad, vilket de gör när det gäller omega 3- industrin.

Fredrika Gullfot har pluggat bioteknik på KTH, Kungliga tekniska högskolan, i Stockholm. Där forskade hon på växtcellsväggar och märkte att intresset för algodling ökade.

– Det var så spännande att jag inte kunde låta bli.

Hon ser mycket potential i algodlingen utöver vad de i företaget sysslar med. Algerna kan användas som alternativ till antibiotika och palmolja, till vattenrening och för att ersätta flygbränsle.

Sista anhalten innan algerna förs vidare in i växthuset är en fotobioreaktor, även kallad odlingsmodul. Eftersom den är deras minsta odlingsmodul har denna döpts efter dvärgen Tyrion, taget från en karaktär i teveserien Game of Thrones. Här ringlar den bruna algvätskan omkring i s-formade glasslingor. Principen är likadan här: man vill hålla algerna i ständig rörelse, utsätta dem för ljus och tillföra luft med mycket koldioxid som algerna kan växa på. I ett blandningskärl avger de syre. Varje steg tar en till två veckor.

INNE I VÄXTHUSET möts vi av en vägg av värme. Växthuset är 2000 kvadratmeter stort. Just nu används bara ett hörn längst bort i högra delen men till årsskiftet är planen att hela byggnaden ska användas. I hörnet finns ytterligare två större odlingsmoduler som även de har döpts efter Game of Thrones–karaktärer: Stark och Lannister. När algvätskan i Stark och Lannister blir svartbrun och inte längre genomskinlig är det dags att skörda algerna, vilket de gör flera gånger i veckan. 

– När man väl har odlat upp sin stora odlingsmodul i växthuset så är produktionen igång för jämnan. De växer ju inte genom att bli större utan genom att bli fler. Det är lite som en evighetsmaskin.

DET FINNS I NULÄGET för få odlingsmoduler för att affärerna ska bli lönsamma. De måste bevisa att tekniken fungerar och att kunderna vill köpa deras produkter för att få in det kapital som krävs för att göra utbyggnaden. När de väl har hittat investerare är förhoppningen cirka 15 miljoner i vinst om året och expansion till andra delar av Sverige och världen.

– Vi måste komma upp i volym för att bli ett seriöst alternativ till fiskoljan.

Företaget skördar ungefär 40 kilo alger i veckan. Man tappar av en del av algvattnet från rören som leds in i en centrifug bredvid. När algerna har centrifugerats får man fram algpastan och vattnet återcirkulerar till odlingen. Algpastan, algsmeten, bär man sedan in i hinkar till en pärlkvarn bredvid labbet där algerna mals och packas i påsar. De behöver malas eftersom den alg som odlas i produktionen, en liten kieselalg, har hårda cellväggar. Sedan frystorkas de och skickas för extrahering av den värdefulla oljan.

– Företaget som producerar Lux- tvålar ska till exempel ersätta den problematiska palmoljan med algolja. Det är ashäftigt.

Däremot tror hon inte på att ersätta biogas med algolja. Det går trots allt åt mycket energi för att producera alger, de bränner på med mycket konstbelysning och det blir inte energieffektivt att använda mer energi än vad man får fram.

– Algoljan du får fram är dock otroligt värdefull, du ska inte göra bioenergi av den. Det finns bättre användningsområden. Vi vill ju göra skillnad, slå ut överfisket och rädda haven. Vi är inte intresserade av att göra något green washing–projekt. Det här ska vara på riktigt.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.