MARINA SILVA ÄR legendarisk i Brasilien. När Chico Mendes, ledare för gummi­tapparna, mördades 1988 för sitt motstånd mot skogsavverkningen i Amazonas var Marina en av dem som tog över kampen. Nu tjugo år senare känns hon fortfarande ung, trots att hennes tunna kropp är märkt av ett hårt arbetsliv som gett henne gulsot och kvicksilverförgiftning. Rösten är ljus och låter närmast oskyldig, trots sex år som brasiliansk miljöminister. I regeringen har hon fått föra en hård och ganska ensam kamp mot de intressen som velat exploatera de enorma brasilianska naturrikedomarna.

– Den grupp jag härstammar ifrån, gummitapparna, levde närmast som slavar i tjänst hos de stora företagen inne i Amazonas. Efter andra världskriget försvann allt stöd till gummi­produktionen och vi lämnades helt övergivna i regnskogen.

Marina är född 1958. Hon förlorade tidigt sin mamma och blev ansvarig för hela syskonskaran. Men efter att ha arbetat några år i regnskogen fick hon gulsot och som 16 åring flyttade hon till staden och började studera.

– Redan tidigt reagerade jag på sociala orättvisor. Där jag växte upp i skogen i Acre fick jag också en mycket stark känsla för naturen och främst för regnskogen. I staden lärde jag känna befrielseteologin som är ett sätt föra samman värdena i evangeliet med behovet av social rättvisa. Jag blev socialt och politiskt engagerad, hela tiden med kontakt med folket i regn­skogen.

Vid den tiden var Marina Silva en av de få kvinnor som var politiskt engagerade i området. Hon ser att kvinnorna är speciellt utsatta i Amazonas. Förut levde de ett mer tryggt liv, hon kallar det till och med intimt, i en relativt trygg familje­krets i samklang med naturen.

– Nu har Amazonas öppnats för omvärlden och denna intimitet brutits. Många familjer har flyttat till städernas utkanter, männen är arbetslösa och hamnar lätt i missbruk. Sönerna riskerar att hamna i kriminalitet och döttrarna i prostitution. Kvinnorna får ofta ensamma bära hela ansvaret för familjen. Våldet mot dem är tyvärr mycket vanligt.

I DEN MANSDOMINERADE brasilianska regeringen var hon en av få kvinnor. Hur är det att vara kvinna i den brasilianska politiken?

– Man har många krav på sig, svarar hon. Först gäller det att visa att en kvinna kan fylla sin funktion lika väl som de män som alltid suttit på dessa poster. Sedan gäller det att vara ett exempel för andra kvinnor. Det som alltid varit viktigt för mig är att agera utifrån mina värden, utifrån feminismen, utan att försöka imitera männen och deras sätt att vara. Det gäller att kunna delegera. Det gäller också att hellre söka samförstånd än konflikt.

MARINA SILVA VISADE SIG vara stryktålig och uthållig som minister, men sökte alltid dialog. Ofta röstades hennes förslag ner i regeringen, ändå kämpade hon vidare. I den regering som tillträdde efter Luiz Inácio Lulas andra seger i presidentvalet 2006 kom partiet PMDB, som innehåller många stora jordägare, att få ministerposter. Efter två år kastade hon slutligen in handduken i april förra året och återgick till sin plats i senaten. Officiellt angav hon personliga skäl, men alla bedömare menar att det var ett politiskt beslut. Representanter för de stora jordägarna uttryckte sin tillfredställelse. Ordföranden för sojaodlarna i Mato Grosso i södra Amazonas var nöjd: ”Hon hade ingen bra stil. Hon förstörde Brasiliens image utomlands genom att visa upp falska siffror på skövlingen.”

Bland miljöorganisationerna var man däremot bestört, Paulo Adario som ansvarar för Amazonasfrågor inom Greenpeace skrev:

”Marina Silvas avgång visar hur lite regeringen Lula bryr sig om miljöfrågor och skyddet av Amazonas. Marina avgår och tar med sig hela den trovärdighet hon givit regeringen under sin tid som minister. Hon avgår och tar med sig hela klädnaden av ekologisk trovärdighet och lämnar kung Lula fullkomligt naken.”

Marina Silva har varit mycket lojal mot regeringen även sedan hon återgått till sin post som senator men under intervjun med Sveriges Natur säger hon:

– Min avgång skedde i samband med att krafter både inom och utom regeringen arbetade för att ta bort de åtgärder som vidtagits för att stoppa avskogningen. Jag tror att min avgång och den uppmärksamhet de väckte hade en viss funktion.

Vad gäller då striden? I det som kallas Amazônas legal ingår alla de delstater som ligger inom Amazonas. Där finns regler som begränsar jordbruket, en egendom måste bevara regn­skogen på 80 procent av ytan. Kongressgruppen av jordägare, bancada ruralista, har lagt ett antal förslag på hur reglerna kan ändras. De vill räkna bort flera av delstaterna från Amazônas legal, dessutom vill de tillåta att 50 procent av egendomarna kan avverkas och användas för jordbruk. De är redan på väg mot att få igenom att den skog som avverkats illegalt i efterhand skall få straffrihet. Dessutom ligger ytterligare ett batteri förslag på hur det skall bli möjligt att avverka mer skog. Marina Silva är mycket tydlig:

– Jag är mycket orolig. Men samtidigt ökar engagemanget bland den brasilianska befolkningen för att beskydda Amazonas. Det handlar inte bara om Amazonas utan också Pantanal och Cerradon. Den ekonomiska krisen kan inte lösas på ett sätt som skulle förvärra den allvarliga miljökrisen, som jag anser är allvarligare. Klimatkrisen behöver lösningar som inte bara är kortsiktiga, det krävs lösningar också på medellång och lång sikt. Dessa förslag i kongressen, som är bakåt­strävande och går emot det som vad som majoriteten av folk önskar sig, hoppas jag tillbakavisas, inte bara av opinionen utan även av regeringen och kongressen.

Men hur långt är det möjligt att gå, går det att stoppa avverkningen av Amazonas helt och hållet?

– Det är nödvändigt och därför är det möjligt. Det handlar om klimatkrisen men också om att förändringarna av ekosystemen för med sig mycket allvarliga ekonomiska och sociala problemen både för Brasilien och för hela klotet. Det viktigaste nu är att stoppa den illegala avverkningen.

Samtidigt är Marina Silva medveten om att det redan nu finns 24 miljoner människor som lever och har sin utkomst i Amazonas.

– Att säga att man vill göra slut på den illegala avverkningen i Amazonas kan inte innebära att man vill göra ett slut på alla aktiviteter i ett område som motsvarar 60 procent av Brasilien. Men dessa aktiviteter måste utföras på ett uthålligt sätt. De måste utföras enligt en helt annan modell.

UNDER SIN TID SOM MINISTER införde Marina Silva ett system enligt vilket olika intressenter kunde lämna bud på olika områden i Amazonas som ägdes av staten. Där skulle de sedan kunna genomföra det som kallas uthålligt skogsbruk. Det finns tveksamheter kring detta förslag, om det verkligen blir hållbart. Men det var ett sätt att få kontroll på avverkningen och samtidigt blidka trävaruintressena. Det som gläder mest Marina Silva är dock reservaten för dem som lever i Amazonas på att samla frukter och annat som utvinnas ur skogen. Reservaten omfattar nu fem miljoner hektar och kallas Reservas Extrativistas.

– De har successivt fått det bättre jämfört med för 20 år sedan. Den stora utmaningen i dag är att ge dessa människor möjlighet att bo kvar i sina områden. De måste hjälpas till en uthållig verksamhet som ger dem goda livsvillkor. Samtidigt skall de få tillgång till bra utbildning.

Det finns även andra förslag på hur Amazonas kan utvecklas. Det statliga jordbruksinstitutet Embrapa har gett klartecken för odling av oljepalm i stor skala, samma palm som spelat en sådan negativ roll för regnskogen i Indonesien.

– Jag är emot stora monokulturer i Amazonas och jag är definitivt emot produktionen av etanol i Amazonas. Det kan vara möjligt att producera olja från olika redan existerande oljeväxter, men inom en diversifierad strategi och i rimliga proportioner. Jag vill inte ha växter som förändrar hela landskapet för att vi skall producera biobränsle.

Är Marina Silva själv bekymrad över Amazonas framtid?

– Ja, och jag och tycker att alla brasilianare borde vara det. I Brasilien har hela kulturen sedan kolonialiseringen gått ut på att förvandla skogen. Det började med den väldiga Atlantskogen som fick ge vika för sockerrören. Våra ansträngningar i Amazonas har varit för att samma sak inte ska få hända där. Vi ska behålla skogen och samtidigt se till att de som bor i Amazonas får ett värdigt liv. Detta är bara möjligt om vi byter utvecklingsmodell, med nya tekniker som gör att vi inte förstör de områden som fortfarande täcks av den ursprungliga skogen.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.