Arusha, Tanzania, maj 2012. I den eleganta lobbyn till Mount Meru Hotel vandrar en handfull tjänstemän oroligt av och an. Det är årsmöte i Afrikanska utvecklingsbanken och chefen Donald Kaberuka är redan sen till ett möte med tyskarna. Sveriges finansminister Anders Borg (M) skulle å sin sida varit med i en panel som redan har startat. Men som en av tjänstemännen konstaterar: vad kan man göra – de båda herrarna verkar trivs med varandra och har uppenbarligen mycket att prata om.

När Borg och Kaberuka till slut kommer ut – och medarbetarna skyndar fram för att ta dem vidare till nästa möte – tycks de ha lagt grunden till en plan som ska komma att involvera såväl finansdepartementet som svenska pensionspengar och Sida.

Men den här historien börjar mycket tidigare än så. Kanske redan 2006 när Kinas utrikesminister Li Zhaoxing gör en rundresa i Afrika samtidigt som landets nya, heltäckande Afrikapolitik presenteras i Peking. Resan blir ett genombrott i de diplomatiska relationerna och upptakten till enorma investeringar som utmanar västländernas inflytande över Afrikas råvarurikedomar. 

Kineserna ställer inga besvärliga frågor utöver dem som gäller ekonomisk lönsamhet och Afrikanska utvecklingsbanken märker nu ett minskat intresse för sina lån. I enkäter upplevs banken som kravfylld och byråkratisk. Men Donald Kaberuka har en plan. Han föreslår att Afrikanska utvecklingsbanken ska skapa en ny fond i syfte finansiera afrikansk infrastruktur. Fonden ska heta Afrika 50 – för att markera 50 år av självständighet från de europeiska kolonisatörerna. Genom att fonden är ett eget bolag blir den fri från insyn och behöver inte följa samma krav och standarder som Afrikanska utvecklingsbanken. 

Tanken är att en fjärdedel av kapitalet i Afrika 50 ska komma från Afrikanska utvecklingsbankens biståndsmedel och resten dras in från investerare som centralbanker, pensionsfonder och försäkringsbolag.

Och det här är som Anders Borg kommer in i bilden. I samband med en resa till Afrika 2010 har han fått upp ögonen för tillväxten där. På ett seminarium i Washington får han en fin kontakt med Donald Kaberuka, som bjuder in honom till mötet i Tanzania.

I augusti 2013 – ett drygt år efter mötet i Tanzania – besöker Donald Kaberuka Stockholm för att träffa biståndsminister Gunilla Carlsson (M) och delar av den svenska näringslivseliten. Ett halvår senare ger regeringen Sida i uppdrag att utreda hur svenska institutionella placerare kan förmås att öka sina investeringar i Afrika. 

Samma månad beslutar Afrikanska utvecklingsbankens styrelse att investera 3,5 miljarder kronor i Afrika 50. Beslutet föregås av en intensiv debatt där flera länder är kritiska. Ekonomiska risker oroar, liksom farhågor för sänkta standarder kring miljö och mänskliga rättigheter. Dessutom finns en stark kritik mot det faktum att fonden inte ska följa bankens vanliga upphandlingsrutiner, något som betyder en ökad risk för korruption. Inte förrän sent på kvällen före beslutet står det klart att engelsmännen kommer att stödja fonden, men USA tar avstånd. I ett skarpt uttalande skriver USA:s finansdepartement att Afrika 50:s regelverk är en stor besvikelse och att man därför inte kan delta i finansieringen.

Sverige är dock ett av de länder som stödjer Afrika 50 helhjärtat och Donald Kaberuka lovordar Anders Borg: ”Förutom jag själv finns det ingen som kan så mycket om Afrika som denne man”, säger han till bankens styrelse. 

Sommaren 2014 flyttar Afrika 50:s in på det nya kontoret i Casablanca. Vd blir Tas Anvanaripour som också är chef för Afrikanska utvecklingsbankens utlåning till privata företag, en verksamhet som vuxit explosionsartat på senare år men i vilken insynen är minimal. Målet är att Afrika 50 ska få kreditbetyget A, vilket är ett bra betyg men ändå motsvarar en hög risk. För att uppväga risken lockar fonden med en avkastning på 15 procent. Men det går ändå trögt. De afrikanska centralbankerna tror inte på kalkylen. Situationen är orolig, lyckas inte Afrika 50 snabbt attrahera kapital riskerar den att skada bankens anseende, resonerar styrelsen i ett protokoll.

Men Kaberuka är lugn och har ett ess i rockärmen. I en intervju med den nigerianska tidningen Daily Trust säger han att flera nordiska pensionsfonder bara väntar på att köpa in sig i Africa50.

I augusti kommer Anders Borg hem från ett möte i Washington där han har sammanfört företrädare för svenska pensionsfonder med Afrikanska utvecklingsbanken och Världsbanken. Han berättar att Sverige har lovat USA att möjliggöra energiinvesteringar i Afrika till ett värde av åtta miljarder kronor fram till 2020, som en insats i Barack Obamas energisatsning Power Africa. Tanken är att tillgodoräkna sig investeringar gjorda av pensionsfonderna.

22 oktober anländer Afrika 50:s vd Tas Anvaripour till Stockholm, liksom företrädare för Afrikanska utvecklingsbanken och Världsbanken. På Sida väntar representanter för svenska pensionsfonder och bolag. Tillsammans diskuterar de en lösning som kortfattat går ut på att pensionsfonder via aktier och obligationer ska kunna investera i lån som administreras av Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken eller Afrika 50. 

Marknadsföring för Afrika 50 riktad till investerare ligger nu på Sidas hemsida och i december bekräftar Sida fortfarande att man samarbetar med fonden. Med till Sveriges Natur vill Afrika 50 inte svara på frågor om vilka projekt som är aktuella för finansiering eller vilka miljökrav som ställs:

”Vi följer Afrikanska utvecklingsbankens riktlinjer för miljö och mänskliga rättigheter. Men vi har en egen styrpolicy för dessa frågor och den är hemlig”, skriver en representant för fonden i ett mejl som förmedlas via utrikesdepartementet.

Men någon gång efter det att Sveriges Natur börjat ställa frågor om Afrika 50 tycks det svenska intresset svalna. I december ger regeringen i uppdrag till Sida att utreda hur myndigheten kan säkerställa att sociala och miljömässiga standarder upprätthålls i de förslag som tas fram i syfte att främja ökade institutionella investeringar. I januari säger Roger Garman, rådgivare på Sida, att samarbete med Afrika 50 inte är aktuellt.

–Vi samarbetar inte med Afrika 50 i dag eftersom det är oklart om fonden blir av, de tycks inte få ihop tillräckligt med kapital. Men någon gång i framtiden kanske det kan bli aktuellt, säger han.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.