Transportarbetarförbundet, Automobilklubben och till och med Köpmannaförbundet sällar sig 1931 till den kritik mot anskrämlig vägreklam som Naturskyddsföreningen engagerat sig i.

1931 finns en kvinna med bland alla de män som söker pengar för naturinventeringar från föreningen. Det är Margot Wigart, seminarist från Lerum som tilldelas 150 kr för att inventera märkliga områden och föremål i Bohuslän.

1932 finns sju kvinnliga ombud bland totalt 293.

30-talets ekonomiska kris märks också för föreningen. Statsanslaget sänks 1934 från 5 500 till 3 500 kr. Medlemstalet sjunker från drygt 3 300 medlemmar i början på 30-talet till ungefär 2 500 vid slutet på decenniet. 1936 håller Sten Selander ett föredrag vid föreningens årsmöte: ”Att ligga ute i tält, fast man har två rum och kokvrå, skulle förefallit våra föräldrar vara vansinne; för oss är det helt naturligt.” 1936 Sten Selander:

”Vi måste (…) i ord och gärning starkare stryka under den självklara sanningen, att naturskyddet är till för människorna, inte för naturens skull.” Det behövs, bland annat, menar Selander, om föreningen ska kunna bli en folkrörelse i dess rätta bemärkelse.

1937 formuleras i en skrivelse till ecklesiastikdepartementet om en förbättrad organisation av naturskydd. Det behövs: …”förnuftig hushållning med naturtillgångar, från kol och nafta till fågelsång och naturstämning”

Örnar hatade och hotade

1942 får föreningens intendent Nils Dahlbeck motta ett brev som rapporterar att inte någon enda häckning konstateras av havsörn vid Västerbottenskusten, men att två örnar iakttagits inåt land. I boet hos örnparet vid Vänern rapporteras ett rötägg under 1943. Östergötlands enda kända havsörnspar rapporteras skjutna och 1944 vill Stockholms läns fiskareförening upphäva fridlysningen av havsörn.

Att arbeta med den gröna närnaturen och barnens skogar nära skolor och förskolor är ingenting nytt. 1945 diskuteras ”skol- och naturreservat” på kommunens mark, alternativt att arrenderas på 50 år. Föreningen erbjuder sig att hjälpa till för att detta ska bli verklighet.

1947 skriver Nils Dahlbeck:

”(…)av alla naturskyddsproblem är bebyggelse det svåraste och utan tvekan mest aktuella. (…) gripes man av förfäran, som nästan gränsar till panik. Det växer upp hus av alla former och kulörer överallt och allra mest just där det inte bör vara hus.”

Aktse

På 40-talet ville föreningen, i likhet med systerorganisationer i Holland och Schweiz, skaffa sig möjlighet att köpa de för naturvården mest värdefulla områdena och på så sätt skydda dem från ”olämplig exploatering”. Ett första steg mot den utvecklingen blev att samla in pengar för att köpa Aktse, ett projekt som alltså var av principiell betydelse. Bakom insamlingen stod ett gemensamt upprop från Svenska Fjällklubbens ordförande Dag Hammarskjöld (bilden)och Naturskyddsföreningens ordförande Sten Selander. Pengarna kom och köpet genomfördes. Än idag äger föreningen en del av Aktsehemmanet med en stuga.

1948 bildades den internationella naturvårdsunionen IUCN, Naturskyddsföreningen var med.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.