PERFLUORERADE ÄMNEN har använts inom textilindustrin under lång tid för att tygytan ska bli vatten-, fett- och smutsavvisande. Ämnena har miljö- och hälsofarliga egenskaper och är mycket svårnedbrytbara. Från fritidskläder kommer de ut i miljön genom att de lossnar vid tvätt av plagget eller vid användning. 

Målsättningen för EU är ett fluorfritt Europa om några år, inom ramen för målet en giftfri miljö. 

– Det handlar om att stoppa tillförseln av den här kemin. Den är som en tickande bomb, säger Stefan Posner, kemikalieexpert på forskningskoncernen Swerea.

Textilindustrin arbetar redan aktivt för att fasa ut ämnena och i stället använda mindre farliga alternativ. Vår genomgång av de största tillverkarna visar att de i stort sett helt har upphört med perfluorerade ämnen i sina barnkollektioner.

– Det har skett en självsanering i branschen och jag tror att det finns en uttalad strategi att börja med den målgrupp som är känsligast, säger Stellan Fischer, utredare och miljökemist på Kemikalieinspektionen. 

VAD FÅR MAN då i stället? Det är i stort sett omöjligt för konsumenten att veta. Många av tillverkarna använder sig av en teknik, Bionic-Finish Eco, som är utvecklad av det tyska kemiföretaget Rudolf Group. Den består av en mängd förgrenade polymerer som till viss del förändrar ytstrukturen på den textila fibern, vilket gör att vattendroppar har svårare att få fäste. Rudolf Group vill inte uppge vad materialet består av, men enligt en av klädtillverkarna är det fråga om polyuretan och silikon.

 – Det är en sofistikerad yta där man bygger upp molekyler, ofta är det fluorfritt vad jag vet. Och det är ju ett steg i rätt riktning att försöka hitta ett alternativt sätt att få vattenavstötning. Men det är mycket hemlighetsmakeri i det. Jag vet inte hur stabil den tekniken är; de ämnena kan ju också lossna vid tvätt, säger Stellan Fischer.

I USA pågår en rättstvist där fyra kemiföretag har stämts på mångmiljardbelopp för att ha dolt hälsorisker med isocyanater som används vid tillverkning av polyuretanprodukter.

– Kemikalieindustrin har under många år systematiskt underlåtit att berätta om kritiska komponenter. Transparensen måste förbättras för att man ska kunna göra ordentliga riskbedömningar, säger Stefan Posner.

Efter en tids användning kan impregneringen hos många plagg förlora effektivitet. Det är då viktigt att se till att impregne-ringssprayerna inte innehåller fluorkarboner. Vissa plagg kan i stället återaktiveras genom att man stryker dem med låg värme, vilket är värt att ta reda på. 

Samtidigt kan man som konsument fundera på hur behoven ser ut.

– Vi kan få en överanvändning av kemin där den inte riktigt behövs. Är det verkligen nödvändigt att ha ett plagg som klarar Mount Everest när jag går omkring på Kungsgatan?

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.