DEN LILLA SKOGEN nedanför Harmsarvets bergsmansgård fylls av röster. Det är reflexvästfolket som är på väg in i sagoskogen. Tjugotre femåringar från förskolorna Härden, Jungfrun och Gamla Berget greppar varsin ring som löper på ett rep.

Den goda fen som hämtade dem vid bussen talar om att de måste hålla hårt i ringen för att komma till sagans värld. Ofattbart nog blir det alldeles tyst när hon blåser i den svarta lergöken.

Det är Falu Naturskola som berättar historien om hur Falu koppargruva upptäcktes. Föreställningen bygger på Selma Lagerlöfs berättelse om bocken Kåre som ideligen försvinner ut i skogen och återvänder med rödfärgade horn.

Fen heter Elvira Tröger och går andra året på estetisk linje på Haraldsbo¬gymnasiet i Falun. Sedan tre år tillbaka är det esteteleverna som har hand om skogsteatern. Det här är hennes femte föreställning.

I stort sett alla Faluns femhundra femåringar har sett den.

De sex skådespelarna är utspridda i skogen. Först möter vi Hans som letar efter sin bock. Allvarligt lovar barnen att ropa på honom om de ser den försvunna Kåre. Strax därefter blir det ett väldigt pekande. Två troll står och trycker med en bock i ett snöre.

– Ni kanske vill bli troll, frågar trollet Bill.

– Men då måste ni bo i skogen. Det här är vårt hem, lägger trollet Bullan till.

– Men vi kommer ju från dagis, invänder en av västarna.

Falu Naturskola ligger vackert vid sjön Vällan, strax utanför stan. Navet i verksamheten är den gamla bergsmansgården. Gården ser ut som den gjorde på 1700-talet och markerna runt omkring också. Naturskolan driver ett pedagogiskt museijordbruk och eleverna som kommer hit får delta i det arbete som är aktuellt för säsongen.

Just den här dagen plöjer Helge Sonntag en av åkrarna tillsammans med den nordsvenska hästen Doris. Tidigare i höstas hjälpte eleverna till med havreskörden på den här åkerlappen.

Alla kommunens fjärdeklasser bjuds in att lära sig mer om livet kring en bergsmansgård. Det handlar om sysslor som att rycka lin, faga ängar, plocka ollon till grisarna, plocka ägg från Hedemorahönsen eller sprätta gödsel.

– Vi vill att de ska se var maten kommer ifrån – och att de handgripligt ska förstå kretsloppet genom att stå på gödselhögen, säger Evis Engman, en av de fyra anställda på Natur¬skolan.

DE LITE ÄLDRE ELEVERNA riktar in sig mer på gruvan. Sjuorna får till exempel hjälpa till att röja träd och släpa fram dem till gruvkanten där åttondeklassarna får prova på att tillmaka – spräcka – stenblock med eld och sedan skräda med slägga, eller knoster som det egentligen heter.

– De lär sig geologi och industrihistoria samtidigt som de upplever naturen runt omkring, säger Evis.

I dag är det allt färre barn som har ett förhållande till naturen och många lärare tar sällan ut sina elever.

– I förskolan och på lågstadiet är det ganska bra. Sedan blir det sämre och sämre, säger Mia Bucht.

Hon brinner för utomhuspedagogiken och jobbar med att utbilda andra lärare i hur man undervisar i matte, engelska och svenska utomhus.

Ett sådant projekt smög igång 2003 när dåvarande utbildningsministern, Thomas Östros, efterlyste mer rörelse i skolan, utan att öka antalet gymnastiktimmar. I dag är natur¬skolorna i Falun, Nynäshamn och Uppsala pionjärer.

– Många lärare tror att man måste kunna en massa arter för att undervisa ute. Och blir rädda. Genom att ta med matten och engelskan ut når vi fler, säger Mia.

Grundtanken är att det blir lättare för barnen att lära och förstå när undervisningssituationen är lustfylld och de får använda flera sinnen. En bieffekt är att de lär sig att det är kul att vara ute i naturen.

Matematik består mycket av att träna begrepp – som area till exempel. En uppgift kan vara att hämta så många löv att det täcker en kvadratdecimeter.

– Det handlar om att prata och tänka matte, säger Mia.

Hon säger att naturen i sig underlättar inlärningen; att röra sig, plocka med grejorna, känna doften. Ute kan man dessutom prata med varandra utan att det stör. Inne i klassrummet blir ljudnivån genast för hög.

En lärare som haft utomhusmatte med sin klass berättade för Mia hur de sedan fick en liknande uppgift på det nationella provet. Det utbröt ett väldigt suckande i klassrummet, men när hon uppmanade dem att tänka på vad de gjort i skogen ramlade polletten ner och alla klarade uppdraget.

– I början tyckte många att det här med kottar och pinnar var suspekt, men nu börjar utomhuspedagogiken bli mer rumsren, säger Mia Bucht.

PÅ EN FÖRSKOLEBIENNAL i Norrköping där Mia deltog var intresset för deras föreläsningar så stort att inte alla fick plats.

På Linköpings Universitet har Anders Szczepanski jobbat med utomhuspedagogik i tjugo år och han döljer inte sin besvikelse när han beskriver vad de som formar utbildningspolitiken vet om undervisning utomhus.

– Folk på utbildningsdepartementet tror att vi grillar korv och blir solbrända, säger han.

Det börjar komma en del studier som undersöker effekterna. En visar att symptomen från ADHD och DAMP minskar om det finns mycket träd på skolgården. I december ska doktoranden Per Gustavsson presentera en studie som gjorts på två Linköpingsskolor. Den visar att när lärare som fått femton dagars utbildning lägger minst en timmes undervisning per dag utomhus så sjunker stressnivån, särskilt hos pojkar. Hög stressnivå gör att minnet fungerar sämre.

Dessutom blir det trevligare stämning i klasserna och lärarna samarbetar bättre.

En undersökning som Anders Szczepanski själv har gjort visar att de flesta lärare som tar ut sina elever gör det för hälsans och rörelsens skull. Få har ett miljöperspektiv eller ser naturen som ett viktigt hjälpmedel för inlärning.

Men på Naturskolan i Falun anser de att utomhusklassrummet fungerar även på lite högre svårighetsnivåer.

– Växtinventering med sådana här kvadratmeterstora ytor är ett jättebra sätt att kombinera biologi och procenträkning, säger Evis Engman.

Vill man också få in engelska kan uppdragen formuleras på engelska: Fetch a stick twice as long as your foot.

I skogen på Harmsarvet har barnen hunnit förstena trollen så att prinsessan törs gå hem. De har hjälpt vallflickan att förstå att ugglan som sitter på en gren inte är ett spöke och nu lyssnar de på Hans som berättar att han kommit på vad som färgat bocken Kåres horn röda. Bocken hade borrat hornen i rödmullen, ursprunget till Falu Rödfärg, och upptäckt kopparn i berget.

Höstsolen silar ner mellan stammarna, en liten pojke pillar på tickorna som klättrar på trädstammarna och till och med de skådespelande gymnasisterna har fått nya upplevelser.

Kajsa som spelar vallflicka har suttit och väntat på barngruppen en rätt lång stund.

– Det är så himla skönt att sitta ensam i skogen och tänka, säger hon.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.