Sjöboden doftar svagt av fisk. På en hylla trängs dieseldunkar med några burkar linolja, dörjstängerna är upphängda i taket och innanför dörren ligger säckar med salt uppstaplade. I det inre rummet har en forskargrupp från Göteborgs universitet dukat upp med bordscentrifuger, våg, skalpeller och saxar. Halva labbet, som forskningsingenjör Jari Parkkonen skämtsamt säger.

Vi är i Fjällbacka, mellan Göteborg och Strömstad, och det är provtagning för Naturvårdsverkets nationella övervakningsprogram av havsmiljön. Bland annat ska man undersöka om det finns ägguleprotein  vitellogenin  i blodet hos fiskhanarna. Ägguleprotein finns i fiskrom och bildas normalt i levern hos fiskhonorna under inverkan av det honliga könshormonet östrogen. Men studier runt om i Europa visar att fiskhanar som lever i vatten som innehåller östrogen eller ämnen med östrogenliknande effekter kan börja producera ägguleprotein de också. Hanarnas könsutveckling kan därmed störas.

Substansernas ursprung tycks vara p-piller och andra hormonpreparat men också en del rengöringsmedel, som via reningsverken hamnar i våra sjöar och vattendrag.

Fisken som ska provtas har fångats några dagar tidigare. Trettiofem tånglakar väntar i en träsump under bryggan. Jari Parkkonen baxar fram den till kanten, lägger sig på mage och får bort locket. Jodå, det ser bra ut.

Alla klara? Då kör vi igång, säger han och håvar upp dagens första fisk.

Det var i det tidiga 1990-talets England som det började. Man fiskade upp mörtar där hanarna bildade ägguleprotein och hade ägganlag i testiklarna.

Efter en tid började man misstänka att förändringarna berodde på höga halter av syntetiskt östrogen i vattnet, alltså rester av p-piller och andra läkemedel. Hormonerna kom ut i naturen via renat avloppsvatten, reningsverken klarade inte av att bryta ner de hormonpreparat som människorna kissade ut på toaletten.

Ganska snart började också svenska forskare intressera sig för frågan  hur såg det ut här i Sverige?

Professor Lars Förlin vid Göteborgs universitet gjorde tillsammans med några kolleger en studie i Gråbo, strax norr om Göteborg. Resultatet var oroväckande: nedströms reningsverket fanns östrogen i så höga halter att det påverkade fiskarna som levde där. Institutet för vatten och luftvårdsforskning, IVL, undersökte förhållandena vid 18 kommunala reningsverk över hela landet. De hittade inga effekter på fisk som levde nedströms reningsverken. Men vid några av reningsverken innehöll det renade avloppsvattnet så mycket östrogena ämnen att fiskhanarna började producera ägguleprotein efter tre veckor i akvarier med outspätt avloppsvatten.

– Vi vet inte hur allvarligt det här är, säger Lars Förlin. Men det finns misstankar om att det kan leda till att fiskarnas könsutveckling störs och att deras beteende förändras.

Lars Förlin påpekar att hormonpreparat bara är en av många olika sorters läkemedel som passerar reningsverken i stort sett opåverkade, och att myndigheterna helt nyligen blivit medvetna om att det kan vara ett problem.

– Vi har i dag ingen koll på hur mycket som kommer ut i miljön och vad som händer sedan. De östrogena ämnena bryts trots allt ner i naturen, frågan är hur det är med andra läkemedel, det finns många som är betydligt mer svårnedbrytbara, förklarar han.

Blodfettssänkande läkemedel, antibiotika, hjärtmediciner, inflammationshämmande och smärtlindrande preparat, medel mot reumatism och epilepsi. Det är några exempel på läkemedel som finns i renat avloppsvatten och som alltså följer med ut i den svenska naturen.

Uppgifterna kommer från Nicklas Paxéus vid Gryaab, Göteborgsregionens reningsverk. Han deltar i ett EU-projekt där man tittar närmare på läkemedelsrester i avloppsvatten.

– Generellt är det så att läkemedel som används av dem som är anslutna till ett reningsverk också finns i det utgående avloppsvattnet, berättar han.

I projektet ingår också att undersöka miljöeffekter av läkemedlen. Ett problem är att det inte finns några riktigt bra metoder för detta. Traditionella tester bygger på att de substanser man vill undersöka är allmänt giftiga och inte lika riktade som läkemedel.

– Läkemedel är gjorda för att gå på en speciell typ av receptor i en speciell målorganism  människan, förklarar Nicklas Paxéus. De är dessutom verksamma i mycket låga halter.

Ett läkemedel som verkar i muskulaturen på människor, har den samma effekt på exempelvis fiskar, frågar han sig. När det späds ut i sjöar och vattendrag, vad händer då? Är ämnena fortsatt aktiva? Vilken aktivitet? Och på vilka organismer?

Det handlar om mycket små mängder. Om läkemedlen i människokroppen mäts i milligram per liter blod och urin, är halterna i det behandlade avloppsvattnet ungefär tusen gånger lägre. Men det är det faktum att de finns där hela tiden som oroar; djur och växter som lever i den förorenade miljön utsätts hela livet. I högsta grad är det också en folkhälsofråga, eftersom en stor del av dricksvattnet i Sverige hämtas i sjöar och vattendrag.

Den mesta läkemedelsförsäljningen i Sverige går via Apoteket. Inom ramen för sitt miljöprogram har Apoteket lyft fram frågan om läkemedlens miljöpåverkan, man har bland annat arrangerat ett par seminarier där man samlat både forskare och myndigheter.

– I dag är läkemedlens miljöpåverkan i stort sett okänd, säger Apotekets miljöchef Bo Gunnarsson.

 Det är Läkemedelsverket som handlägger ansökningar om att få sälja nya läkemedel. Bland de kriterier som ska beaktas finns miljöpåverkan, men den väger ganska lätt, säger Bo Gunnarsson.

– Det vore ett rimligt krav att man ska undersöka om ämnena bevarar sin funktion i naturen, säger han. Försiktighetsprincipen bör omfatta även användningen av läkemedel. Exempelvis p-piller behöver kanske inte ha längre hållbarhet än den tid det tar att passera människokroppen.

Han hänvisar till de av regering och riksdag fastslagna miljömålen:

– Miljömålet ”giftfri miljö” handlar om att vi inte ska släppa ut kemikalier som är svåra att bryta ner. Det borde inkludera även läkemedel.

Bo Gunnarsson tycker sig se ett ökat intresse för frågan. Några landsting som upphandlar läkemedel för sjukhusen har engagerat sig. Fler och fler länder börjar kartlägga vilka läkemedel som finns i naturen. Och Sveriges riksdag gav nyligen Läkemedelsverket i uppdrag att utreda läkemedlens miljöpåverkan och hur den kan begränsas. Men intresset hos branschen har hittills varit litet.

Jari Parkkonen tar fram en spruta ur en isfylld frigolitbox. Tånglaken har bedövats och med vana rörelser för han in kanylen strax intill bukfenans bas, lirkar sig in i kaudalvenen och drar fram några droppar blod.

I miljöundersökningar av kustvattnen är det ofta just tånglake som används, både i Östersjön och längs västkusten. Jari förklarar varför:

Det beror på att de föder levande ungar, vilket gör att man kan titta på hur bra fortplantningen går och om fiskynglen utvecklas normalt. Bland annat kan man se på könskvoten hos avkomman inuti honan innan hon har fött. Tånglaken anses dessutom leva hela sitt liv på ett och samma ställe och därmed spegla miljöförhållandena på platsen där den fångats.

Blodprovet som Jari tar ska visa om tånglakarna utanför Fjällbacka utsätts för östrogena ämnen i sådana mängder att de börjar producera ägguleprotein.

 Det här är det renaste vi har, säger han och knixar med huvudet ut mot havet. Fjällbacka är kontrollstation för många av våra projekt.

Det renaste vi har. Här förväntar sig inte Lars Förlin och hans forskargrupp hitta några förhöjda halter av ägguleprotein. Men långt, långt där ute i Skagerrak har tyska och schweiziska forskare hittat något som kallas klofibrat och som är en blodfettssänkande medicin. Det har sannolikt kommit dit med vattenströmmar från Nordeuropas kuster.

– Med de mätmetoder vi i dag har kan vi upptäcka ämnen som förekommer i mycket låga halter, påpekar Lars Förlin. Frågan är vilken betydelse de har.

Målet med miljöövervakning är att upptäcka förändringar som sker under lång tid. Att kunna upptäcka när något håller på att gå galet.

– Ämnena finns där, säger Lars Förlin, det finns en risk men hur stor är den? Halterna är troligen för låga för att påverka  än. Men vi vet att de finns och att de till sist kan komma upp i nivåer som får effekt.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.