Förra året tog EUs jordbruksministrar beslut om en historisk reform av unionens jordbruks­politik. Nyckelordet är frikoppling. Bonden ska inte längre få betalt för maten han producerar, utan för att han är bonde, oavsett vad han odlar eller föder upp. Detta system införs för att komma runt kraven från WTO om att minska EUs jordbrukssubventioner. Stödnivån minskar nu marginellt, men delas ut på ett mindre handelsstörande sätt som ett slags ?konstnärslön? till alla Europas bönder.

Nivån på det nya stödet baseras på vad bonden producerade i genomsnitt år 2000-2002. Dock minskas nivåerna med ett par procent om året, dels för att bereda plats för bönderna från de nya medlemsländerna, dels för att öka satsningen på miljö- och landsbygdsutveckling.

– Miljö- och konsumentrörelser över hela Europa har riktat stark kritik mot frikopplingen, säger Gun Rudquist, jordbruks­handläggare på SNFs kansli. Systemet skapar orättvisor, gör det svårt för nya bönder att komma in och saknar drivkrafter för bönderna att förändra sin odling i hållbar riktning.

Beslutet ger medlemsländerna ganska stor frihet att utforma sina egna regler och stödsystem, så länge man håller sig inom den gemensamma ramen. Reformen omfattar dock bara inkomststöden, jordbrukspolitikens så kallade första ben. Det andra benet utgörs av miljö- och landsbygds­programmet, som blir kvar ungefär som i dag.

Två modeller diskuteras för det svenska inkomststödet. Antingen inför man en gårdsmodell, med ersättning till de lantbrukare som var i produktion 2000-2002, eller så väljer man en regionmodell. Den innebär att alla aktiva lantbrukare får ett enhetligt bidrag per hektar för all odlingsbar mark man äger, både åker och bete.

– Vi förespråkar regionmodellen. Arealbidraget är lika för alla, ger utvecklingsmöjligheter och minskar behovet av stödja betesmarkerna genom miljö- och landbygdsprogrammet, förklarar Gun Rudquist.

Djurbidragen kan man också välja att fördela enligt gårdsmodell eller regionmodell. Här är dock de flesta parter överens om att man bör rikta pengarna till de aktiva djurbönderna.

– Det är stor risk för att bland annat mjölk- och nötköttsproduktionen påverkas negativt av reformen. Djurböndernas redan vikande lönsamhet blir ännu sämre, säger Gun Rudquist. Det kommer att medföra minskat bete och ett igenväxande landskap.

Riksdagen beslutar i vår om det svenska stödsystemet.

– Politikerna verkar lite uppgivna, de uppfattar allt som redan uppgjort av EU, men det finns frihetsgrader och det går att påverka väsentliga delar av reformen, säger Gun Rudquist.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.