Tanken är att energibolag i dessa länder ska kunna få ett fast pris för varje såld kilowattimme förnybar el. Mellan­skillnaden mot dagens billiga kolkraft skulle utgöra en subvention som betalas av en global klimatfond i FNs regi.

Systemet kallas på engelska »Feed-in tariffs«, och idén kommer ursprungligen från FNs kommission för hållbar utveckling. Sådana tariffer finns redan i ett antal industriländer. I bland annat Tyskland och Spanien har systemen varit starkt stimulerande för investeringar i sol- och vindkraft.

– En av många fördelar är att producenterna får betalt för levererad ström, inte för att bygga kraftverken, det minskar risken för korruption och alltför höga investeringskostnader, säger Niclas Hällström, som bevakar klimatförhandlingarna för Naturskyddsföreningens räkning.

Behoven är mycket stora, två miljarder människor saknar ännu tillgång till elström. I rika länder arbetar man för att göra den fossila energin dyrare, genom skatter eller utsläpps­handel. För fattiga människor handlar det mer om att överhuvudtaget ha råd med energin, oavsett energi­slag.

Utmaningen är därför att göra den förnybara energin billig nog för användarna. Genom garantipriser kan elleverantören få betalt för sina produktionskostnader samtidigt som priset till konsumenterna kan hållas lågt.

Att ställa om tredje världens energisystem kostar visserligen en del. Men satsningen skulle göra att kostnaderna för förnybar energi sjunker dramatiskt över hela världen, vilket även skulle gynna i-ländernas egen energiomställning.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.