SKÖVLINGEN AV malaysiska Sarawaks regnskogar har kallats världens värsta miljöbrott. 90 procent ursprunglig skog är borta, till stora delar ersatt av palmoljeplantager och dammar. Trots att det är långt bort bidrar vi också, med våra pengar, i ett fult globalt penningtvättspel.

Om det handlar dokumentären The Borneo Case, med utgångspunkt i några människor som vägrar ge upp. Filmprojektet tog lång tid, hela fem år. Delvis beror det på säkerhetsrisker för de inblandade och att jurister kollat materialet stenhårt. Det är starka intressen som utmanas.

— Fördelen är att storyn hann utvecklas, komma till en sorts slut, berättar Erik Pauser som gjort filmen tillsammans med Dylan Williams.

I början var filmarna frustrerade över aktivisternas metodiska långsamhet.

— Vi blev otåliga, ville saker skulle hända snabbt. Men de knackar bort en flisa i taget på maktens fundament. Till slut kan det rasa, säger Dylan.

Vi möter aktivisten Mutang Urud som kämpar för och längtar till skogens sista rester från påtvingad kanadensisk exil. Till-sammans med brittiska undersökande journalisten Clare Rewcastle, radioprataren Peter John Jaban och historikern Lukas Straumann lyckas han skaka Sarawaks korrupta politiska ledning.

— Vi kallade filmen The Borneo Case för att det här är ett av många fall i olika länder. Samma mönster återkommer när det gäller regnskog. Lokal korruption får stöd av en global infrastruktur, säger Dylan.

Även svenska banker har en roll i skövlingen.

— Filmen ger den emotionella sidan. Den kompletteras av avslöjande fakta i rapporten Silent Approval som visar att sju svenska banker deltar och att svenskar investerar, till exempel genom pensionssparande, säger Erik Pauser.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.