BARBRO WALLGREN HEMLIN, lektor i svenska vid Göteborgs universitet, menar att svaret till stor del ligger i retoriken.

– Det är ofta viktigare vem som säger något och hur det sägs än vad som sägs, säger hon.

Enligt den klassiska retoriken finns det tre olika sorters argument som kan användas för att övertyga oss människor om något: etos, logos och patos. Etos innebär att den person som vill övertyga oss om något visar att han är värd att lyssna till och tro på, att han är en auktoritet. Logos talar till vårt förnuft, medan patos spelar på våra känslor.

– Det som är unikt med Al Gore är att han kombinerar alla tre och han gör det på ett effektivt sätt, berättar Barbro Wallgren Hemlin.

Dessutom uppfyller han det som man inom retoriken kallar talarens tre plikter, det vill säga att undervisa eller informera, att behaga och roa, samt att röra våra känslor.

Som exempel på hur Gore kombinerar olika retoriska grepp nämner Barbro Wallgren Hemlin hans presentationsteknik. Ett misstag som talare ofta gör är att de hamnar i skymundan av sin projektorduk. Gore gör precis tvärt¬om.

– Gore är ett med sin presentation. Han rör sig hela tiden framför duken och ser till att det han säger alltid stämmer överens med vad som visas på bilderna. Han, som är det främsta argumentet för sin sak, är hela tiden i centrum och bidrar med energi och karisma. Då sjunker det vi ser in på ett annat sätt, säger Barbro Wallgren Hemlin.

Dessutom driver Gore med sig själv och USA och får oss att skratta. Något som inte är oviktigt för en person som tidigare har gått under smeknamnet ?Al Bore?, alltså ?Al Tråkmåns?. Att han fortfarande har rester av tråkighetsepitetet kvar är dock inte helt fel. Enligt Barbro Wallgren Hemlin litar vi ofta mer på tråkmånsar än på charmiga och karismatiska personer.

TREVLIG, SYMPATISK OCH TROVÄRDIG. Så långt har Gore lyckats med sin etosetablering. Men han är också ovanligt duktig på att presentera vetenskapliga resultat, alltså att använda logos¬argument.

– Gore arbetar mycket med att visualisera relationer. Han har insett att för oss i publiken är procentsatser ointressanta. Det gäller istället att få oss att förstå att här handlar det om stora skillnader, säger Barbro Wallgren Hemlin.

Ett sådant exempel är när Gore med hjälp av en hiss följer koldioxidkurvan uppåt ända tills han slår i taket. Då blir det uppenbart för oss alla att så här går det inte att fortsätta. Och med hjälp av den här typen av konkreta och illustrativa exempel övertygar Gore vårt förnuft.

MEN DET SOM GORE KANSKE ÄR ALLRA BÄST PÅ är att spela på våra känslor, alltså att använda olika patosargument.

– Människor brukar säga att det de minns bäst efter att ha sett filmen är de saker som Gore tar fram om sitt eget liv, till exempel att han lyfter fram sin syster Nancy som dog i cancer, berättar Barbro Wallgren Hemlin.

Scenen bidrar till att få Gore att framstå som en alldeles vanlig människa. Något som är mycket viktigt för att vi ska kunna identifiera oss med honom. Men Barbro Wallgren Hemlin menar att det vi ser också är en elegant och logiskt uppbyggd analogi: Gores familj odlar tobak. Man får veta att tobak kan ge lungcancer men bryr sig inte om det utan fortsätter med odlingen. Först när systern får cancer och dör slutar familjen att odla tobak. Men då är det för sent. Parallellen till klimatförändringen antyds bara. Men slutsatsen som vi ska dra är otvetydig.

ETOS, LOGOS, PATOS, underhållning och allvar på samma gång samt enastående presentationsteknik. Förvisso svårt, men nog borde det ha funnits någon inom miljörörelsen som kunde ha fixat detta, eller? Nja. Gore befinner sig i en mycket speciell sits.

– Att man nästan blir president och sitter högt upp i en maktelit är betydelsefullt för då har man lättare att få andra människor med makt och pengar att lyssna, säger Barbro Wallgren Hemlin och hänvisar till att personer som går ut med ett miljöbudskap ofta befinner sig på vänsterkanten politiskt sett. Gore däremot kan inte anklagas för att vara någon vänsteraktivist. Därmed är det lättare för honom att få människor med sympatier till höger på den politiska skalan att lyssna.

DESSUTOM HAR DE SENASTE ÅRENS naturkatastrofer gjort att vi blivit mer mottagliga för budskapet.

– Timing är jätteviktigt. Gore har liksom miljörörelsen arbetat med dessa frågor under flera decennier utan att ha lyckats få fram budskapet. Men han bidade sin tid och väntade på det rätta ögonblicket, säger Barbro Wallgren Hemlin och lägger till:

– Men det kanske allra viktigaste är att Gore låter oss känna hopp. Han talar om för oss att vi kan göra någonting åt situationen. Och han får oss att tro att det lilla vi gör faktiskt gör skillnad.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.