Hur gjorde ni?

– En dag såg vi plastremsor kring träden bakom huset, det var i maj 2010. Alla i byn blev chockade, skulle vi behöva bo vid ett kalhygge! Skogen här betyder mycket för oss. Det är en vacker sagoskog som används dagligen.

Kristina Hallin kontaktade Sveaskog lokalt och begärde samråd med stöd av de nya FSC-reglerna.

– I början var de ovilliga, men till slut kom de. Vi fick löfte om att de skulle lämna en skärm mot husen, men de kunde inte lova att låta bli att avverka. Det blev många möten, men vi kom ingen vart, motståndet från bolaget var stenhårt. Jag ringde och tjatade på Sveaskogs tjänstmän på olika nivåer, sa att vi skulle kedja fast oss vid träden om de kom med sina skogsmaskiner.

Radioprogrammet Kaliber fick höra talas om Byvallaskogen och gjorde två program som fick stort genomslag. Efter det har det varit mycket medierna kring frågan.

Hur löste sig frågan?

– Sveaskogs FSC-certifierare var här också, men dem hade vi ingen hjälp av. FSC i Sverige var mer förstående. Vi var på väg att göra ett överklagande till internationella FSC, men innan vi hann göra det fick vi kontakt med kommunen. Kommunalrådet var här med en delegation i höstas och lovade på en gång att genomföra ett markbyte. Nu har de bytt till sig Byvallaskogen mot ett yngre skogsskifte i Horndal. Kommunen har lovat att vår skog ska få stå kvar.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.